Månad: december 2020

Alfrida syns överallt

Jag har inte vant mig vid alla bevis från stormen Alfrida. Detta trots att det gått två år sen hon drog fram över norra Europa. Det är så fult överallt…

Inget är som vanligt. Inte ens köttbullarna.

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Jag är lyckligt lottad som har sällskap varje dag i den här pandemin. Per och jag har varandra så vi är aldrig helt ensamma, vi har mat på bordet och tak över huvudet. Vi är lyckliga för det, men inget annat är som vanligt och för det är jag ledsen.

Vår jul blir ju diametralt annorlunda i år. Detta då vi bara kommer vara tre personer i huset. Vi brukar ju vara sjukt många fler än så när det vankas julfirande.

Så varför göra som vanligt och trilla Jan Boris Möllers köttbullar? Nä, idag gjorde vi köttbullar efter helt nytt recept (som vi anpassade efter att vi provsmakat första testbullen).

KÖTTBULLAR A LA 2020

1 msk salt
1 msk finmalen kryddpeppar
2 tsk malen vitpeppar
1 tsk malen svartpeppar
2 msk dijonsenap
2 msk finriven gul lök
2 tsk potatismjöl
400 g kokt kallriven potatis
2 ansjovisfiléer
2 msk anjovisspad
3 äggulor
500 g fläskfärs
500 g nötfärs
3 dl vispgrädde

Vi blandade ihop alla ingredienser, rullade två köttbullar som vi stekte, smakade och funderade och det var då vi lade till svartpeppar och dijonsenapen (som inte ingick i receptet egentligen).

Vi rullade sedan alla köttbullar och kokade dem i några minuter tills de var genomkokta. Då lyfte vi upp dem med hålslev och lät de rinna av på papper innan vi lade dem i ett lager i en burk (så de ligger lite isär) som fick svalna utomhus innan vi lade in dem i frysen.

När vi blir sugna på köttbullar tar vi alltså fram precis så många köttbullar vi vill ha och steker dem i smör. Då får de den fina ytan vi vill ha, men pga att vi kokade dem först så är de runda och fina ännu.


Promenad med fikaslut

Per och jag gick ut och promenerade trots det fuktiga värdet. Vi har så tråkigt nu för tiden att vi till och med har börjat spela Pokemon igen….

Vi träffade några hästar längs med vår väg..

Vi såg dessutom detta ”konstverk” längs med vägen. Kulan har en konsthall ute vid stora vägen, och där ligger alltså denna gamla skorv och förgyller området.

När vi kom hem igen så bjöds vi på kaffe och världens godaste saffransbullar! Pappa och Kina hjälper oss verkligen att komma igenom den här tråkiga coronaperioden. Att få prata med dem då och då gör STOR skillnad.

Vi har tur ändå.

Elsa

Idag gick jag ner till Marcus och Sofie på lunchen. Jag skulle nämligen träffa lilla Elsa för allra första gången!

Hon kom ut ur huset precis när jag parkerade utanför. Pga corona så träffas vi ju utomhus…

Elsa var ett litet vitt yrväder med gula inslag som jag tror hette pisque. Elsa är en samojed, en polarhund. En söt sådan!

Vi gick in på deras stora fina gård där hon i princip kan springa fritt eftersom det är så omgärdat av lägenhetsbyggnader.

Jag försökte hälsa fint på Elsa, men det övergick till bus efter en stund. Hur kan man låta bli liksom?

Marcus och Sofie visade att hon redan lärt sig att sitta fint och vänta tills hon tillåts ta godis, istället för att bara kasta sig över det. Hon var så duktig så!

Jag är sååå glad att jag fick träffa henne nu som tio veckor gammal valp. Det lär väl dröja innan jag får träffa henne igen, men nu kan jag se skillnaden till nästa gång!

JAG VET INTE VARFÖR ALLA LIGGANDE BILDER BLIR SÅ IHOPTRYCKTA NUFÖRTIDEN. DET ÄR NÅT MED DET HÄR VERKTYGET SOM GÅTT SÖNDER…. JAG BLIR TOKIG!