Inte en snöflinga i sikte

Jag blir andfådd (pga min förkylning) så när Per föreslog att vi skulle gå fram och tillbaks till ICA; så tvekade jag. Jag föreslog istället att vi skulle cykla. Det tar ju mindre energi att ta sig fram på det sättet.

Det visade sig tyvärr att Pers cykel hade punka (det visste vi nog om om vi tänker efter) så först var han tvungen att laga slangen.

Sen cyklade vi de dryga två kilometrarna till affären. Vi såg, som vanligt, inte en endaste glimt av solen. Allt var grått på vår väg till ICA.

Väl framme så stannade jag utanför. Framförallt pga min pågående förkylning, men också pga det faktum att vi aldrig går in i en butik tillsammans längre. Alla vill ju ha långt avstånd mellan folk nuförtiden.

Jag stod och läste på anslagstavlan istället.

När Per handlat klart cyklade vi hem igen och vet ni vad vi möttes av?!?! Efter nitton dagar av gråväder så tittade solen fram precis innan solen gick ner nedanför horisonten.

Jag var tvungen att öppna altandörren och titta ner mot havet.

Underbara sol!!

Varmt

Idag, lördag, tog jag mig en god varm kopp te och den värmde inte bara inifrån magen, utan även ifrån det faktum att jag fått det här teet av min kollega Annalena som slutade hos oss i fredags. Sorgligt och varmt på en och samma gång!

Tuffa veckor

Jag har haft två tuffa veckor med jobb fram till halv åtta eller nio på kvällen varje dag. Detta då jag inte längre jobbar som Finance controller utan istället jobbar som nordisk processägare för general ledger, cash management och fixed asset där målet är att byta ekonomisystem för alla bolag i hela världen. Norden är pilot och är alltså först ut. Detta är tredje gången jag är med och byter system, så det känns hemmavant. Dock är projektet globalt och styrs från USA. Därav de sena kvällarna, vilket sugit musten ur mig. Kul men jobbigt.

Det har inte hjälpt att jag senaste veckan varit snuvig, hostig, haft ont i kroppen och haft trögt att andas. Senaste dygnen har det till och med kännts som en brännande känsla i lungorna. Jag måste erkänna att jag varit rätt orolig och tänkt mycket på risken för om symptomen kanske pekade mot covid-19….

I torsdags tog jag bilen in till Norrtälje och åkte till en drive-in för självtest. Jag fattar inte hur jag skulle kunna dra på mig den läskiga sjukdomen, men å andra sidan förstod jag inte heller hur jag kunde ha dragit på mig något så banalt som en enkel förkylning heller. Jag sitter ju bara här på kobben utan att träffa någon. Då och då, kanske en gång i veckan, så åker vi till ICA men där spritar vi oss, håller avstånd och spritar direkt efter igen…

Testade mig gjorde jag hur som helst…

Jag gjorde testet på mig själv, och utan att gå in på detaljer så kan jag säga att det var rejält obehagligt.

Detta var torsdag morgon kl 08:30

Jag väntade hela torsdagen och oroade mig.

Jag väntade hela fredagen och oroade mig.

Jag vaknade på lördag morgon och tänkte att det nog var för sent nu, och att jag skulle få vänta tills på måndag MEN ICKE…efter ganska exakt två dygn fick jag ett sms…

Jag föjde länken i sms’et

Där stod det att jag hade ett oläst meddelande och pulsen gick upp….

Jag klickade vidare och tänkte NU KOMMER BESKEDET!

Men icke. Även här stod det att jag hade ett oläst besked….

Jag klickade vidare…och var helt bombsäker på att NU får jag besked.

Nope!

De ville nu att jag skulle vidare till en app…och jag klickade vidare…

….. då kom det!!!

.

.

.

.

Jag har inte det kronformade viruset Covid-19.

Jag har en svensk bonnförkylning? Åh, vad skönt att veta, Frågorna kvarstår dock. 1. Hur fick jag den? 2. Hur kan en förkylning göra ont i lungorna? 3. Hur lång tid tar det att bli frisk?

Fikapaus

Idag sa vi Hejdå till två kollegor. Sorgligt att inte få kramas… Lycka till i nästa kapitel Annalena och Rikke!!

Gröna slingan

När jag tog den här bilden valde vi att gå den långa röda slingan. Idag valde vi den korta gröna.

Jag måste säga att det är tydligt markerat

Det finns inga tvivel om vart man ska gå

Den gröna färgen tog oss in i skogen

Det var mycket tydliga spår av Alfrida i skogen

På ett ställe såg vi havet. Där drack vi kaffe

Det var en ”trasig” skog vi gick i… jag gillar den röda slingan bättre. Det var dock skönt att vara ute. Vi fortsatte gå och var ute i två timmar och tjugo minuter. Det behövde vi!

Jag matchar några av julkorten…

Idag har jag börjat skriva julkort. Jag insåg att jag inte hade tillräckligt många kort av den köpta sorten, så jag fick sätta igång och bygga några extra. Helt plötsligt insåg jag att jag matchade med korten. Silvriga kort – Silvriga naglar.

Jag njuter verkligen av att använda pennor…..så det är skönt att det tar flera dagar att skriva julkort! Det finns mys kvar till i morgon också.

Årets första julbord

Igår köpte vi det lilla julbordet i take away-form från Furusund värdshus. Vi hade höga förväntningar eftersom all take away vi hittills köpt från dem har varit fullpoängare.


Vi blev inte besvikna den här gången heller! Allt var jättegott och bara tanken på att de gjort ALLT själva ger ännu mer känsla. De har lagt in sillen, de har jagat och fällt det vilda (här på vår ö till och med), rökt köttet, stoppat korven, bakat ostkexen…ja, ni fattar!!

Bor ni i närheten av Furusund?? Köp med er mat hem från dem!! Här är länken:

https://furusundvardshus.se/takeaway/

Uttråkning leder till selfies

När man sitter isolerad månad efter månad så har jag märkt att det kryper in fler och fler selfies i telefonens bildarkiv. De två jag tog senast är inte ens bra, men jag hade tydligen inte vett att radera dem. 🙂