Nu, när det snart är dags att åka hem, så känner nästan all personal till oss här på hotellet. De vet vilket kaffe eller te vi vill dricka till frukost, och de vet vilket vin vi vill ha i baren efter jobbet, de vet vart vi åker varje dag när vi lämnar dem, och så vidare. De tar i och för sig för givet att man alltid vill ha det man åt eller drack dagen innan, och så jobbar inte alltid jag, men det är ändå rejält charmigt. Till frukosten idag, kom t.ex. en servitör och frågade mig om jag ville ha en kopp “Earl Grey with cold milk on the side” och om Jeanette ville ha en “cappuccino”. Det ville vi ju. Just till frukost är man ju en rejäl vaneperson. När det gäller vanor, så är det här faktiskt första dagen här nere som inte följer mönstret. Så här har vår lördag sett ut:
50 smutsiga meter från hotellet ligger det en byggnad som bjuder på kontraster. Ena sidan innehåller moderna butiker som Sketchers och Puma med höga shoppingfönster och modern inredning. Gaveln närmast vårt hotell när man går ut från hotellområdet bjuder på en bar och ett kaffeställe. Baksidan ligger mot mitt fönster och visar upp ett helt ofärdigt hotell där det verkligen är byggarbetsplats. Andra gaveln, mot stora vägen och metron ligger precis vid en liten sorglig boplats med skjul byggda av korrugerad plåt. Där går barnen runt och leker mellan de nästan fallfärdiga rucklen. Det är såå sorgligt.
Här nedan ser ni bild på bar och kaffegaveln och lite från butikssidan.
Här är en titta på butikssidan:
Jag har såklart inte gått fram till skjulen och tagit bilder, för det finns gränser för hur hemsk jag kan vara, så ni får se en inzoomad bild (således med sämre kvalitet) från mitt hotellfönster istället. Det här är andra gaveln:
Kontrasten är stor mot andra gaveln, minst sagt. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag löser inte problemet nu, men visst sätter tankarna igång och jag inser hur bra vi har det hemma i Sverige.
Att jag berättade om grannhuset beror på att vi gick till Sketchers idag och vi tittade in i flera andra butiker, vi gick även in i en butik som sålde konst och lampor. Jag köpte faktiskt en skulptur som jag gillade.
Efter shoppingen tog vi oss till hotellets SPA för att gå på ansiktsbehandling.
Vi fick en dubbeltid utan att förstå hur det gick till. Mjuka och goa gick vi sedan till poolen och tog det lugnt en stund. Jag vilade tills jag blev väckt av någon som snarkade. Jag insåg tyvärr att det var jag själv 🙂
Det är typiskt att vi ser himlen för första gången (så där på riktigt utan att den är täckt av smog) idag, när Amanda, Kicki och Malin precis åkt hem. Jag vet att de hade älskat att få sol på sig!
Nu går vi och äter vår allra sista middag här i Nagpur. Idag blir det buffé, för det har vi inte provat ännu den här veckan.
Om några timmar åker vi till flygplatsen för att börja vår långa resa hem. Låt oss hoppas att det går väl!
Jag tackar för att ni följt oss här nere i Indien och hoppas vi ses snart igen här på bloggen!!
