Precis just nu när den här bloggen ska börja skrivas, så är klockan sju minuter i två på natten. Jag är lite sorgsen och lite glad. Det är en mix av känslor. Jag och Jeanette har haft en urmysig kväll inne på mitt rum i myskläder, men våra vänner Kicki, Malin och Amanda har gett sig iväg från hotellet och sitter just nu på flygplatsen för att börja sin långa resa hem till Sverige. De är lite tuffare och orkar resa i massvis av timmar via både Doha och Landvetter för att ta sig hem, medan jag och Jeanette inväntar ett flyg som tar oss raka vägen till Arlanda med bara ett stopp så vi åker hem i morgon istället. Idag var sista arbetsdagen här nere och många snälla ord har sagts och jag känner verkligen att vi ”gjort nytta”. En del av mig vill fortsätta nästa vecka.
Men nu börjar jag i fel ända – låt mig starta där dagen faktiskt börjar! Vi börjar ju alltid med att vi åker till jobbet, eller hur?
Precis som vanligt så ser vi något längs med vägen som vi inte är vana vid. Idag såg vi ytterligare ett sätt att ta sig till jobbet. På lastbilsflak….
Och hur man bygger en kilometerlång mur med bara handkraft.
Idag gick det faktiskt inte längre att hålla sig från att ta bilder, så vi gick helt enkelt ut från hela området, utanför murar, utanför grindar och långt bort från alla vakter och tog bilder där. Här är man ju faktiskt sugen på att bli fotograferad, så det är ingen som protesterar när man säger att man vill ta bilder på var och en av personalen för att kunna visa dem där hemma.
Mitt i fotosessionen kom det dock ett gäng kossor gående på vägen…
Jag försökte dock fokusera och tog bara en bild på dem, sen hade jag deras råmande som bakgrundskomp till mitt kameraklick 🙂
Här nedan är bilderna på våra “kollegor” i Nagpur.
Sarang var inte med på fotograferingen idag, för han blev pappa igår och hade alltså annat för sig idag. Lite viktigare grejer, om man säger 🙂
Här nedan ser ni annars hela avdelningen: R2R.
Efter fotograferingen fick jag och Jeanette varsin indisk dress som minne av vår vecka här i Indien. Det var verkligen gulligt av dem!
När vi klarat av alla dagens möten så var det så dags att avsluta besöket och det blev rejält jobbigt. Alla var så himla söta och gulliga mot oss och jag får erkänna att jag blev lite tagen inombords när de sa många fina ord.
Till slut vinkade vi adjö och åkte till hotellet. Där möttes jag av ett konstverk gjort av min städerska Artee. Har ni sett så fin handdukskonst?
En arbetsvecka går verkligen snabbt ibland. Nu har vi bara en dag kvar här i Nagpur. Bäst jag sover så den dagen kan få börja!!
Tack för en bra och trevlig resa. Och tack för att du delar med
dig av vårt äventyr
Varsågod! Att blogga tar ju av nattsömnen så det tar energi, MEN jag tycker det är så roligt att skriva om allt vi är med om! Det hjälper ju en glömsk person som mig att minnas dessutom…
Jag tackar också för sällskapet. Det här var ju första gången vi var här samtidigt och det var verkligen trevligt! Dessutom fick jag en ny bekant i Amanda. Det var en bra vecka! Det trodde jag aldrig att jag skulle säga….
Kram