• Slipa och måla om en pinnstol
• Slipa och måla om ett köksbord
• Hyra/låna släp
• Köra ut kökssoffa och bord till ön
• Åka på 7-års kalas
• Krama och umgås med släkten
• Duka och laga middag åt gäster
• Ta emot leverans av nya köksmöbler
• Montera ihop köksbord
• Montera ihop åtta köksstolar
• Åka till tippen med gamla köksstolar
• Plocka upp kattbajs från tomten
• Hota grannens katt (rejält)
• Kasta pelargonen som står på altanen
• Dricka ett glas tjockvin

Ja…det finns att göra!

Mycket, men det mesta är roligt! Per och jag har dessutom strukit “köra båten till service”, “handla mat” och “töm kökssoffan på prylar” idag så den blir kortare hela tiden!

Vad ska du göra med din helg? 🙂

TREVLIG hoppas jag att din helg blir i alla fall!! Kram på dig!

Jag har hört att bilder på mat som läggs på twitter, facebook och bloggar retar upp folk.

Jag tänkte testa detta.

Min lunch intogs på Raw tillsammans med mina kollegor:

Min middag ska strax intas ensam i soffan (min man på ett flyg, min dotter i Florida, min son på KTH):

Uppretad till den milda grad?

Min blogg låg nere under en ganska lång stund ikväll. Jag funderade på detta faktum och insåg att jag har väldigt lite koll på hur allt tekniskt hänger ihop och hur det kommer sig att ni kan läsa det som jag skriver. Sidan skulle kunna dö utan att jag kan göra något åt det.

Jag har skrivit här i så många år att jag bestämde mig för att OM den inte kom igång igen, så skulle jag inte dö för det. Det skulle få bli tecknet på att det var dags att lägga ner. Jag skulle helt enkelt bara sluta betala för domänen och avinstallera programmet från dator, iPad och iPhone. Visst skulle det varit lite tråkigt att inte ha fått skriva ett avskedsinlägg innan jag la ner, men jag hade överlevt…

För ett år sen hade jag antagligen fått panik vid tanken på att inte kunna blogga varje dag. Det är ju så roligt att få dela med sig av dagen och få ur sig lite tankar. Idag när jag funderade på vad som skulle hända om ”Mia klottrar” försvann, så insåg jag att jag nog inte bara skulle överleva utan kanske skulle ta tiden till att gå ut och fotografera även på vardagarna. Det kanske äntligen skulle finnas tid till att lära mig fjärrkontrollen och kameran på riktigt.

Kanske kom det inre lugnet från vetskapen om att det säkerligen handlade om att mitt blogghotell hade problem och behövde fixa lite och att sidan snart skulle komma upp igen. Så kan det absolut vara eftersom bloggen är en så stor del av den jag är nuförtiden och tycker om den väldigt mycket.

Det var en stund av tänkande i alla fall, innan jag till slut skrev det här inlägget i word, för att OM sidan kom upp kunna lägga ut inlägget lite snabbt och lätt.

Så då vet ni – man vet ALDRIG när en blogg lägger ner. Spännande!

PS. Medan bloggen låg nere var jag ute och surfade efter saker att göra, se, äta, uppleva i New York. Jag hittade information om The High Line och blev riktigt sugen på en 1,6 km lång promenad några meter över gatunivå. Har ni några tips till mig? DS

Ni som läste mitt förra blogginlägg vet att jag behövde trösta mig lite i morse. Jag lekte ju orolig mor och funderade på hur det skulle gå för min “lilla” plutt att åka över atlanten helt själv. Självfallet VET jag att hon är vuxen, men jag är ju mamma oavsett hennes ålder. Tröst behövdes! Jag tog därför pluttans kaffemugg och hällde massor av gott te i den. Sen sörplade jag det på vägen till jobbet.

Det funkade nästan som botemedel,
men bara nästan.
🙂

Efter jobbet åkte jag till vår bank. Per har nämligen för sig att man med jämna mellanrum måste åka och skrämma dem lite. “Ger ni inte oss en bra deal, så går vi med våra pengar (läs lån) till en annan bank!” Kanske inte direkt så rakt, men jag tror de förstår vad han menar. Jag satt i alla fall, precis som alla tidigare gånger, och skämdes medan han prutade på låneräntan på våra lån. Som vanligt lyckades han galant med sitt försök och jag vet ju att han vinner, så jag lider i tysthet medan kampen pågår. Varje procentenhet gör skillnad för livet, så självklart är det bra att pruta! Om inte annat så kan jag ju behöva de pengar vi nu kommer att spara på lånen till annat…

…till att betala de böter jag fick på bilen
medan vi var på banken till exempel
🙁

Med tanke på antalet pinsamma bankbesöken som Per tvingat mig till genom åren, så kanske ni förstår att jag hängt ihop med Per ett tag nu. Vi är på slutet av det 23:e året som par och den 8:e maj har vi varit gifta i 20 år. Det tänkte vi fira med en resa!

4-11 maj drar vi alltså tillbaka till staden där vi var några korta
och kokheta dagar i juli 2008.
Här står vi och svettas högst upp i en av dess kända byggnader!
Ser ni vilken stad det gäller?

NEW YORK!!

Vi har hittat ett direktflyg från Arlanda (självklart med ett känt svenskt bolag, så jag kan titta min vän Göran i ögonen) och ett hotell mitt emot Rockefeller Center. Mitt i Midtown! Jag tror det kommer bli en underbar bröllopsresa. Vädret är svalare än förra gången vi var där (cirka 21 grader), vi har redan gjort alla “måsten” och här finns världens bästa kameraaffär 🙂

Emma sitter just nu på det första planet av tre på sin väg till Fort Myers i Florida. På andra sidan vattnet väntar sol, värme och hockeyspelande pojkvännen Fredrik.

Ha så kul och använd solkräm! 🙂

Det här inlägget är kanske inte så kul, MEN det avslutas med något viktigt!

I morse var jag på gymet. På väg därifrån insåg jag att det även denna gång var tokiga köer när jag skulle ta mig därifrån till jobbet. Radion pumpade ut info om detta ovanliga. Det är antagligen jinxat för mig att träna. Det var ju exakt samma sak förra gången. Då vände jag hem, men idag åkte jag vidare. Jag tänkte på buss, men såg ju dem också sitta fast så jag satt där i bilen. Kom till jobbet 09:20 och fick skämmas. Blä!

Pga den sena ankomsten var jag inte klar för hemfärd förrän klockan var 18 och det visade sig att nu är det mörkt då. Det var nästan läskigt att köra bil då eftersom INGEN har reflex på sig. Oj, vad jag fick koncentrera mig. Före varje övergångsställe fick jag spana ordentligt för att se om det gick någon över det. Det gjorde det! De syntes dock inte. Svenskar älskar dessutom mörka kläder vilket förvärrade situationen väsentligt!

Så: Oavsett om ni går eller cyklar – ANVÄND REFLEX!! Det spelar ingen roll vems fel det är om ni blir påkörda. Då har det redan gjort ont. Jag plockar fram mina ikväll!!!

Jag saknade dessutom vägmarkeringar mellan filerna på motorvägen. Jag såg dem inte och det gjorde nog ingen annan heller för det var lite si och så med var folk valde att placera sina fordon. Fram för vita streck i körbanan!

Idag har Per och jag städat och gjort det lite mer beboeligt här hemma. Vi tog tag i alla “måsten” som bara legat där alldeles för länge. Nu är yttertrappan skurad och fin, ormbunken som börjat vissna är nedklippt, gräset likaså, tvätten tvättad och allt damm uppsuget. Det var en faslig fart på oss idag! Vi kände oss riktigt duktiga 🙂

Som belöning för mödan åkte vi sedan och köpte ett par illrosa jobbarbrallor till mig, en kalender för 2013 och en matsalsmöbel i ek! Bara så där! Nu måste vi köra ut kökssoffan och bordet som vi redan har till ön, kasta lite stolar på tippen och komma på någon bra användning för det bord som redan står i köket på ön…

(Fast utan lädersits)

Jag har varit på Primo Ciao Ciao med Thérèse och hennes vänner. Hon fyllde år idag så vi träffades för att äta, och skratta, gott. Vi lyckades med båda 🙂

Nu är Per och jag på väg hem. Vi åker tunnelbana och buss. Vid Danderyds sjukhus såg jag de här vackra löven och tänkte att “det blir nog fina foton om man går ut med kameran på söndag”.

Vackra färger!!