Min blogg låg nere under en ganska lång stund ikväll. Jag funderade på detta faktum och insåg att jag har väldigt lite koll på hur allt tekniskt hänger ihop och hur det kommer sig att ni kan läsa det som jag skriver. Sidan skulle kunna dö utan att jag kan göra något åt det.
Jag har skrivit här i så många år att jag bestämde mig för att OM den inte kom igång igen, så skulle jag inte dö för det. Det skulle få bli tecknet på att det var dags att lägga ner. Jag skulle helt enkelt bara sluta betala för domänen och avinstallera programmet från dator, iPad och iPhone. Visst skulle det varit lite tråkigt att inte ha fått skriva ett avskedsinlägg innan jag la ner, men jag hade överlevt…
För ett år sen hade jag antagligen fått panik vid tanken på att inte kunna blogga varje dag. Det är ju så roligt att få dela med sig av dagen och få ur sig lite tankar. Idag när jag funderade på vad som skulle hända om ”Mia klottrar” försvann, så insåg jag att jag nog inte bara skulle överleva utan kanske skulle ta tiden till att gå ut och fotografera även på vardagarna. Det kanske äntligen skulle finnas tid till att lära mig fjärrkontrollen och kameran på riktigt.
Kanske kom det inre lugnet från vetskapen om att det säkerligen handlade om att mitt blogghotell hade problem och behövde fixa lite och att sidan snart skulle komma upp igen. Så kan det absolut vara eftersom bloggen är en så stor del av den jag är nuförtiden och tycker om den väldigt mycket.
Det var en stund av tänkande i alla fall, innan jag till slut skrev det här inlägget i word, för att OM sidan kom upp kunna lägga ut inlägget lite snabbt och lätt.
Så då vet ni – man vet ALDRIG när en blogg lägger ner. Spännande!
PS. Medan bloggen låg nere var jag ute och surfade efter saker att göra, se, äta, uppleva i New York. Jag hittade information om The High Line och blev riktigt sugen på en 1,6 km lång promenad några meter över gatunivå. Har ni några tips till mig? DS
