Min kollega Aron står och funderar på om hon ska ta en kopp kaffe eller inte…
Månad: september 2011
Måste man välja??
Jag har alltid sagt att ”när jag blir stor” alternativt ”i mitt nästa liv” så ska jag bli basist och lira bas som en gud! Det är en så fantastiskt skön känsla att lyssna på en låt med schysst basslinga i. För mig är det helt klart en stor del av upplevelsen. Trummor, gitarr och sång är nog bra, MEN det är inte så bra som basen. Lyssna t.ex. på den här låten, som är grym ända ner till minsta textrad, och lyssna speciellt noga efter exakt 2 minuter. Basen är skillnaden som gör skillnaden!
Jag ska bli basist när jag blir stor!!
Nu har jag dock hamnat inför ett svårt dilemma. Antingen måste jag leva superlänge och bli riktigt gammal alternativt så måste jag leva två liv till efter detta…
Jag har varit på Nikon School ikväll och lärt mig alla knappar, rattar och funktioner på min fina kamera Nikon D7000 av en fantastiskt pedagogisk lärare (som självklart är fotograf till yrket). Nu vill hela mitt väsen bara ge sig ut och fotografera i mörker, i ljus, inomhus, utomhus, döda ting, former, färger, djur och människor. NU! På en gång.
Åh, vad jag vill ge mig i kast med alla funktioner och för all framtid VVA. Jag vill sitta på en sten i timmar och bara prova olika inställningar och fotografera samma sten/svamp/träd tills det sitter som en smäck. Vet ni varför?
Jag ska bli fotograf när jag blir stor!
067, 068, 069, 070,071 – Det går bra nu!!
Nu är jag officiellt “Apmamma”
Idag höll Thérèse och Peter namngivningsceremoni för lille Mattis. Den hölls i sällskap av de närmaste i Mattis mormors trädgård. Vi fick alltså träffa T’s mamma och vänner som vi träffat många gånger tidigare. Idag fick vi även träffa Peters släkt från värmland för allra första gången. Vi har ju hört så mycket om dem, men nu fick vi ses också. Det var jätteroligt. Dessutom bjöds vi på något gott att dricka så vi hade det bra direkt 🙂
Mattis tog det med ro.
Jag och Peters bror hade fått det ärofyllda uppdraget att bli gudföräldrar, faddrar eller vad man nu vill kalla det. I mitt fall används titeln “Apmamma” flitigt.
Thérèse och Peter höll själva i den avslappnade och familjära ceremonin och jag tänkte att det är så här det ska göras. Inga konstigheter. Gudfar sjöng en sång från Ronja Rövardotter som kändes passande med tanke på huvudpersonens namn.
Farmor läste en fin dikt för sitt barnbarn.
Mormor sa några väl valda ord.
Här har Mattis fått på sig sin fina “Mattismössa”.
Inne i huset bjöds alla sedan på massor av mat, dryck och fikabröd. Mattis fortsatte på sitt typiska sätt att ta det hela med ro. Ska jag vara ärlig så sov han faktiskt största delen av dagen så jag är glad för att jag fått den här bilden på honom som vaken!
Vi andra som var vakna avslutade lunchen med bubbel och tårta!
På vägen hem fångades alla gästerna på bild!
Jag tänkte att det kanske kan vara roligt för Mattis,
att se hur alla såg ut när han var liten!
Nu har jag kommit hem och hoppat i myskläderna. Jag har fört över alla dagens bilder till Peters FTP och nu tänkte jag ta mig en kopp te och en liten tupplur. Det är inte bara Mattis som behöver en sån känner jag 🙂 Det har varit en händelserik helg för mig.
Min pappas dag!
Ikväll har jag varit i Blidö Kyrka tillsammans med många andra öbor.
Anledningen till att vi samlades där var för att tacka av min pappa Rune som snart går i pension efter 31 år i tjänst som kyrkovaktmästare.
Om en månad jobbar han sin sista dag i kyrkan och vi är många som undrar hur det nu ska gå. Hur klarar sig kyrkan utan Rune? Han som alltid legat ett steg före och tänkt på det som ingen annan tänkt på, han som alltid sett till att allting rullat på…
En sak är i alla fall säker:
ALLA gillar Rune!
Det märktes tydligt under kvällen.
Familjen satt på de främre raderna i kyrkan.
Jag bad min syster vända sig om och det gjorde hon.
Under kvällen talade kyrkoherden om hur pappa balanserat på stegar för att få upp kristallkronorna i kyrkans tak. Det har inte alltid varit arbetsmiljömässigt och säkert, men pappa har koll och ingenting farligt har hänt.
På raden framför mig satt även Anton med föräldrar.
Kören spelade och sjöng.
Min lillasyster sjöng en sång som en av hennes och pappas bekanta har skrivit. Den rörde mig till tårar och jag kände mig fånig när jag satt där och hulkade, men vad gör man när känslorna svallar?
Louise Raeder (känd från t.ex. Kristina från Duvemåla) underhöll också med skönsång ett par gånger under kvällen. Hon känner pappa eftersom hon varit i kyrkan många gånger och sjungit under åren.
Den coola prästen Anders, med dödskallar på glasögonskalmarna, predikade om hur man är medmänniska. Somliga har förmågan att tala rakt till en. Anders är en sådan person.
När min syster sjöng för andra gången tog prästen fram pappa så han skulle få se/känna/höra på nära håll.
Hela gudstjänsten handlade om min pappa och jag gissar att det var en konstig känsla för någon som är van vid att sitta längst bak i kyrkan och se till att ljud, ljus och allt annat rullar på och funkar som det ska 🙂
När kören drog av en skön låt fick pappa vara medelpunkten.
Tack! Du har verkligen gjort den här kyrkan till vad den är.
Hur ska det gå utan dig?
När Louise sjöng igen fick pappa njuta sittandes.
När gudstjänsten var slut bjöds vi alla ner till sockenstugan för att fortsätta festligheterna över en smörgåstårta. Jag dröjde mig kvar i kyrkan så länge min pappa gjorde det. När jag tittade uppåt såg jag den här vackra saken…
Jag minns att jag fotograferat de här ljusen förut.
Jag tror bestämt att det var när de köptes in till kyrkan.
Kan det här vara den sista bild jag tar på min pappa i den här miljön?
Utanför kyrkan träffade jag en del av vår stora familj…
I sockenstugan var ljudnivån och trivselfaktorn hög från första sekund.
Pappa fick blommor och presenter.
Tals hölls det också.
Jag satt och njöt av att se hur min pappa fick den
uppmärksamhet och uppskattning som han är värd.
Min syster Anna passade kantorns senaste tillskott till familjen.
Mina underbara ungar var självklart med och firade sin morfar.
Tre blondiner.
Anton busar med fotografen.
Min goa syster med sina fina barn.
Sen var det visst så att pappas döttrar sjöng för sin far…
som tur var finns det ingen bild på det 🙂
Rune Erlandssons vals
(Melodi: Calle Schewens vals)
Höst till sjöss
Vår båttur på havet i bildform:
Idag åkte vi inte “utåt” utan “neråt”, vilket betyder att vi åkte i Husaröleden söderut. Det kändes mycket ovanligt eftersom det då var öar åt alla håll. Det var dock kul för vi brukar sällan behöva ta hänsyn till andra båtar, prickar och fartgränser. Ombyte förnöjer!
Kaffepaus för ankar vid Finnhamn
Lunchen tänkte vi inta lite närmare Blidö och här ser ni oss kryssa mellan kobbarna precis söder om Blidö. Det ligger mycket “skräp” här så det var skoj…
Till slut stannade vi på den höga ön Idskären. Här njöt vi i solen av äggmackor, kaffe och utsikt!
På vägen hem brassade vi på litegrann och jag passade på att ta den här fartbilden.
Svartlögafjärden låg blank.
Hemma vid bryggan kan man verkligen se hur “plattvattnet” jobbar hårt för att göra båtägarna glada.
Vi tackar Bubbel för turen och tar tag i resten av dagen. Det händer nämligen mer grejer idag…
September till havs
Vi insåg precis att vi är inne på sjätte båtmånaden i år. Så många månader har vi aldrig haft båten i sjön förut.
När jag nu höjer telefonen och tar en bild så förstår jag varför vi ökar båtdagarna för varje år som går.
Det är vackert och fridfullt!
Självklart!!
Det är klart att ni gissade rätt på förra blogginlägget 🙂 Jag skulle så klart ut på sjön!
Just nu är vi i Finnhamn. Vi ligger för ankar och fikar.
Det är en väldigt konstig känsla att åka i en prickad led och se öar åt alla håll. Det känns nästan instängt för oss som är vana att åka “utåt”. Fast fint är det ändå!
Vet ni??
Vet ni vart jag är på väg om ni, som på bilden, ser att jag tar med dig matsäck, kameraväskan, solglasögon och en god hemlagad (vad annars långt ut i skärgården?) kaffe latte??
Framme!!!
Nu är vi framme.
Vi tänder ljusen, fyller glasen, andas och önskar er en trevlig helg!
Det börjar ordna upp sig
Trots dubblering av färjturerna så står folk kvar på Furusund.
Vi har dock kommit på den stora gula plåtbåten vi kallar färja. Jippie!
😉
