Sista dagen med dottern på ett tag

I morgon åker Emma hem till stan för att förbereda sig för sin resa till Grekland. I dag kommer Marcus ut till ön för att lämna min bil och för att få skjuts till Arlanda i morgon bitti. Vi har redan fått vänja oss av med sonen och idag är alltså sista dagen vi ser Emma på länge. Vi ville därför frottera oss ordentligt med henne och åkte ut på havet.

Här hos oss såg det ut att vara lugnt och fint på sjön. Vi visste dock bättre (när det blåser nordligt har vi det alltid lugnt och fint, men ute på havet stormar det) och gjorde oss redo för en skumpig färd…

Vi mötte Christer och Sannah på Gålgryte.

Där var det också lä…

Mattias och Emma är suveräna på det där med att ”chilla”.
 

Detsamma gäller Sebastian.

När magen började kurra klädde vi på oss för att lämna Gålgryte. Sannah var snabbast och fick stå och vänta in oss andra 🙂

Efter en mycket kort resa kom vi fram till Fejan och deras skärgårdskrog. Jag tog in en öl och en stekt strömming med potatispuré. Mycket gott!

Mattias tog sig en hamburgare. Emma en av sina favoriträtter; Ceasarsallad.

När vi trodde att vi var mätta och glada och beställde in kaffe så hoppade gourmanderna in på efterrättsmenyn. Emma tog Creme Brullée och Mattias en råmjölksglass som tydligen smakade bättre än bäst!
 

Vi sitter alltid utomhus när vi är på Fejan, men jag tog en bild inomhus så ni får en liten tjuvkik ändå…

Efter maten satte vi oss vid båtarna. Killarna i båten ”Balo” och vi tjejer på bryggan. Där mös vi sedan på olika sätt. Mattias och Sebastian underhöll sig med elektronik. Såklart!

Sannah provade min kamera och här ser ni två av bilderna.
 
Foto: Sannah

Fejans krog sett från bryggan.

Mätta och belåtna, så där framåt middagstid, åkte vi sedan hemåt igen. Där blåste det inte heller. Det gör det ju som sagt aldrig när det blåser nordligt 🙂

När vi kom upp till Pappas och Kinas tomt så var det fullt pådrag. Susanna och Henrik var där med sina familjer. Maja ville absolut hjälpa till och köra skottkärran med våra båtsaker.

Det är inte alltid lätt…

Noah tittade på. Det gjorde Emma också. När hon såg kameran kom favoritminen fram.
  

Maja, min lilla söta Piraya!! (Per tycker dock att kepsen är en av bildens höjdare)

Och på höjden fick Per sedan jobba. Vi har nämligen, av någon anledning (min vindskivetvätt?) ingen tv-bild. Efter koll av antennen, sladdar, antennförstärkare och skit så är bilden fortfarande inte något annat än ett stort tetris. Vi får se om vi kanske svänger förbi Lindgrens Radio imorgon i jakt på hjälp.

Klockan är inte riktigt nio ännu, så nu ska vi nog lämna huset och se om det finns några släktingar att babbla med. Ha det gott och sov så gott!!