Månad: juni 2011

Pers kobbe blev vår!

På nationaldagen var Per ute på sjön helt själv. Jag jobbade. Han tog sig längre ut på havet än vad jag brukar vara bekväm med att göra. Långt där ute hittade han en liten kobbe, eller egentligen två små kobbar som tillsammans skapar en liten cirkel. Idag åkte vi dit tillsammans. Nu är hans ö vår ö!

Vi kommer helt klart att återvända hit igen och igen. Med risk för att alla ni som läser det här nu kommer att försöka lista ut vilken ö det är och åka dit varenda dag hela sommaren så att jag inte får rum där, så måste jag säga att det här är den bästa ö jag någonsin gått i land på! Den har liksom allt. Släta och flata hällar, höga klippor, bra badställen, intressant flora, sköna gropar i klippan där man nästan kan tro att någon har skulpterat berget efter kroppen och naturligtvis en FANTASTISK utsikt. Enligt Per så är den här ön så här underbart ljuvlig pga. att den ser ut som öarna gör på västkusten. Det fnyser jag såklart bara åt 🙂

Efter fyra-fem timmar åkte vi vidare ut mot Morsken (en fyr mitt ute i ingentinget) och sen vidare till en annan ö som jag inte heller varit på förut. Vid det här laget fanns det i princip ingen vind alls. Vattnet var som en spegel på slutet av dagen!

Det blir ingen mer text idag. Inga ord kan nämligen beskriva hur jag kände idag. Det har varit en fantastisk dag idag och jag hoppas få återvända dit snart igen. Det enda som krävs är att det inte blåser. Det ligger nämligen en bra bit ut och vår lilla båt (5,10 m) klarar inte alltför höga vågor.

Ha det gott och vill ni se så är min dag här nedanför i bildform:

Så här såg det ut på ön:

Marcus har tagit studenten!!

10:e Juni 2011
Marcus tar studenten på Rudbecksskolan

Tidigt i morse drog Mackan iväg för att hinna med att träffa polarna, skriva i varandras studentmössor och självklart för att dricka champagnefrukost.

Vi andra stannade hemma och lagade mat och fixade inför mottagningen. Vid elva var vi på plats vid skolan och det var verkligen fint väder. Klarblå himmel och strålande sol!

Efter en halvtimme är det inte lika kul att vänta, men familjerna står tappert kvar och väntar på det magiska klockslaget då alla studenter ska rusa ut ur skolan.

Till slut var det dags!!

Bland drygt tre tusen personer lyckades faktiskt Marcus hitta oss och Emma gratulerar sin storebror genom att hänga på honom alla möjliga roliga saker.

Stor och liten upplaga.

Pappa, Kina, Catrin och alla hennes barn hade också kommit till skolan för att fira Mackan och för det var han superlycklig!

Syskon! Nästa år är det Emmas tur.

TUT!!

Familjen det svänger om.
(Jag behöver inte förklara den va?)

Mackan hoppade ur kostymen och i badbyxorna. Detta gjorde han eftersom det nu var dags för lastbilsflaksåkning. Problemet visade sig vara att hitta rätt lastbil. Det fanns inte bara en där… Han hittade dock rätt och efter att ha kastat ifrån sig mobilen till mig så hoppade han snabbt upp och gjorde sina ölblöta kompisar sällskap.

Vi andra gick hem och satte oss på altanen och smuttade på bubbel och åt snittar medan Marcus åkte runt och gjorde stan osäker och blöt antar jag…

Till slut kom han dock hem igen och då hoppade han (tack och lov) direkt in i duschen för att lukta lite fräschare. Ren och fin började sedan firandet av att han nu klarat av tretton år i skolan. Att det är fem år kvar innan han är färdig med skolbänken var inget han tänkte på idag…

Fler gäster droppade in under eftermiddagen och då bjöds det på mat och dryck och självklart en studentmössetårta!

Jag vet inte vem som tagit den här bilden på mina två avkommor, men jag vill tacka vem det nu var för jag gillar den verkligen! Tack. Till vänster ser vi alltså en nybakad student och till höger hans lillasyster som ligger ett år efter…

Foto: Okänd…

Överallt i huset, på altanen, i skogen osv. sprang det omkring små gulliga barn. De hörde till vårt hus. Här hittade jag två stycken sötnosar under trappen.

Och här två kusiner i densamma!

Den här lilla stumpan gillar fotograferandet lika mycket som jag. Hon vill dock vara framför kameran. Jag jobbar bäst bakom, även om jag självklart ställer upp på båda sidorna. Mia och Maja – två blåögda tjejer.

Vackra Emma

Gull-Noah

Gravida Thérèse med sin fina mage
och min bror Henrik med sin fina dotter.

Alexander

Min syster Catrin

Min syster Susanna och hennes Daniel

Skogstjejer som tydligen har gömt pinnarna de lekte med någonstans. “Så att vi kan komma tillbaks och se om du hittat dem eller inte…”. Jag undrar om de gömt dem inomhus eller utomhus?!

Karlarna kunde inte riktigt slita blicken från den splitter nya bilen som stod parkerad under kalaset…

Lekhörnan

Jag är en stolt mor. Syns det?

Tesan och Peter som snart blir tre.

Jag vet inte om jag nämnt att Marcus har en kompis som verkligen gillar att ta sig en liten tupplur på vår vardagsrumsmatta. Oftast sker detta under det dygn då lan pågår i vårt kök. Inte alltid dock. Idag intogs mattan av helt andra personer. Den såg dock precis lika skön ut. Vem behöver sängar?

Det har varit en lång och varm dag idag. Jag är jättetrött och sliten, men jag är glad och tacksam för att jag fått haft det så bra idag. Tack alla ni som kom hit och gjorde Marcus dag (och faktiskt min och Pers också) till en minnesvärd händelse!

Fylking citat:

ÄNTLIGEN!!!

Snacka om att jag kände mig som en stolt mor idag när jag kom in genom dörren och möttes av den här fina rosen!

Det var nämligen inte bara en ros som stod där utan det låg något riktigt fint bredvid vasen…

Det är Mackans ros och tillhörande diplom och stipendium. Han hade fått gå fram inför sexhundra personer och ta emot priset från skolans rektor. Han var riktigt stolt. Fast inte så stolt som jag förstås!! (Klicka på bilden så kan ni läsa motiveringen)

Jag körde igång med “studentmottagningsfixande” så fort jag kommit över den värsta stolthetsparalyseringen 🙂 När jag stod där och fixade med blommorna så såg jag att blommorna kom från min lillasysters favoritplejs! Det är säkert fånigt, men det gjorde mig glad! Jag tänkte lite extra på dig då Susanna!

Här är en liten tjuvkik på hur några “arrangemang” ser ut…

Om jag ska vara helt ärlig och det ska man (det säger både min mamma och pappa) så såg jag faktiskt en syn som verkligen fick mig att skrika ÄNTLIGEN långt innan jag gick in genom dörren och blev stolt. Vår sedan tio månader (eller 279 dagar) mycket efterlängtade Audi Q5:a stod nämligen parkerad i carporten under huset. Den beställde Per den tredje september och idag levererades den ÄNTLIGEN (Ja ordet ÄNTLIGEN tål verkligen att upprepas!!)

Vi tog självklart en tur runt Edsviken för att testa på hur den känns. Marcus tyckte den var mjuk och följsam, jag tyckte den var skönt hög och Per bara njuter av att ÄNTLIGEN ha fått den. I smyg känner jag också; – Oj, vad många nya knappar och rattar att lära sig….

…..stt skriva en text till en bild där jag står och drar upp klänningen är inte helt lätt, men jag klarar ju av att skriva om nästan vad som helst, så jag försöker…

Om man tar på sig en klänning som är så kort att man inte kan vara helt säker på att slippa troschocker, då får man klä på sig cykelbyxor under kjolen. För att göra det lite mer “Mia”, så kan man ha ett par leopardmönstrade. 🙂

Ni har ju sett mina söta lupiner några gånger här på bloggen, eller hur? De är tyvärr riktigt tråkiga och ger inte så där apmycket glädje längre. Det gör inte heller min lagerhägg. De har i princip blommat över. Det verkar som om mina växter i trädgården tar tur att få min uppmärksamhet för idag började Jasminebusken att blomma! I morse var jag tvungen att stanna upp och njuta av dem.

När jag kom hem kunde man se att det hänt grejjer bara under en enda dag.

Helt plötsligt så har blommorna öppnat sig!

Naturen kan vara grymt läskig med t.ex. spindlar och tång, men den kan verkligen vara som en askungens bal dvs. alldeles alldeles underbar!!

Hammare, Skruvmejsel och andra redskap

Jag har gått på en kurs som hålls av företaget Existens som heter “Coaching for Life“. Idag var det dags att träffas för sista gången. Hela dagen gick jag med en blandning av sorg och förväntan blandat i en förvirrad mix i kroppen. Sorgen kom från att jag inte alls vill sluta gå på den här kursen som hjälper mig att hitta min väg i livet och för att jag kommer att sakna mina kurskamrater något otroligt mycket. Förväntan kände jag självklart eftersom jag mår så bra på Existens. Så fort jag stoppar in tårna innanför dörren så går pulsen ner. Det kan bero på att det finns så mycket lugn, kärlek och vänner där, men jag tror att det sitter i väggarna på något sätt…

Idag var det alltså dags för “avslutning” (dock utan examen, för vårt arbete fortsätter utanför kursen) och i fikapausen fick vi njuta av underbart goda smaker från Curlyfood. Smaskigt värre!!

Våra tre coacher har guidat oss i vårt sökande efter det vi längtar efter på ett fantastiskt sätt, och i ett försök att visa vår uppskattning till dem, så överräckte vi vackra hemgjorda blomsterarrangemang med tillhörande personliga kort. Vi hoppas att de känner vår uppskattning!! (Tack Helle och Erica för all energi ni lade i blommor och kort)


Foto: Erica Breyer

Efter ett stort kramkalas, lite sorg, mycket glädje och förhoppning om att ses igen, så åkte jag hem mot Sollentuna. Jag satt i bilen och funderade på att de verktyg jag nu har i min ryggsäck inte kommer i form av hammare och skruvmejsel utan av mod, kärlek, vilja och inre styrka. Inte dumt!

Nu fortsätter min resa…

PS. VLS till alla som behöver det! DS

 

Om ni bara visste…

…hur mycket det finns att städa här hemma inför ett studentkalas. Puh!

…hur lite tid (och ork) det finns i en heltidsarbetande kvinnas liv…

…hur vacker min höggravida kollega är i sin mage! 🙂

…hur gott det är med ett glas vin efter att man jobbat hårt!

…hur svårt det är att få tonårsbarn att städa sina rum. (suck)

…hur jag både längtar till och räds att gå på min kurs sista träff imorgon…

…hur glad jag blev när jag såg regplåten 040 idag 🙂

…hur huvudvärken slet i mig när jag kom hem 🙁

…hur mogen och gullig min dotter kan vara ibland! 🙂

…hur stolt jag är över min son som ska få pris på avslutningen! 🙂

Hade ni vetat, så hade ni varit jag.

Bilresa vs. Tunnelbana

Jag brukar säga att bil ALLTID är ett bättre pendlingsalternativ än Tunnebana och Pendeltåg. Idag bara MÅSTE ni hålla med!! Det här är några bilder från min resa till kontoret!

Klicka på bilderna så blir de större

Sista dagen i skärgården

Söndag – min sista dag i ledigheten för den här gången. Väderleksrapporterna (jag kontrollerade några stycken) visade på molnigt väder och därför tänkte jag att det var lika bra att göra lite “nytta”. Per och jag slet därför i många timmar med att klyva ved som vi fått av Pappa. När vedboden var full, jag blivit ren och ombytt och vätskenivån var tillbaka till normalläge så tog jag mig en promenad ner till havet.

Idag var havet platt och fint igen. Inte helt toklugnt, men verkligen tillräckligt platt för en båttur. Vi tog dock ingen… Jag tog däremot en bild så ni kan få se hur vackert det kan vara med moln som speglar sig i havet!

Jag tog också en bild som visar hur fina bryggor grannarna har. Jag vill också ha en sån brygga. En brygga som nästan alltid finns kvar när isen har gett sig av och där man utan problem kan lägga till med en drygt fem meter lång båt. En sån brygga vill jag ha.

När jag var liten fick vi barn hjälpa till att rensa näten. Pappa fiskade nämligen väldigt ofta. Både för att det är gott med fisk, men också för att det är dyrt att utfordra miljarder barn. Så många barn var vi om man räknade alla syskon, dagbarn och kompisar som åt hos oss. Jag minns inte hur ofta vi hjälpte till med nätrensningen, men jag gissar att det var mer sällan än jag vill minnas. Pappa gjorde säkert jobbet själv allt som oftast. Jag minns i alla fall att simpor + nät = väldigt dåligt!

Korkekar har man ju hört talas om.
Här på Blidö växer det champagnekorksbjörkar.

Den här lilla polaren har suttit på vårt tak ganska stor del av dagen. Det brukar han inte göra. Undrar om han lämnade vita små spår….

När jag går förbi ett av husen här på ön så är det två saker jag inte kan låta bli att göra.  Lukta på syrenhäcken + Fundera på om det var familjen Bjarbo som planterade dem en gång för länge länge sen. Syrenen hör till ett av de hus som faktiskt bytt ägare lite då och då.

 Jag vill också ha syrener, men min buske blommar inte.
Då får man lukta på andras…

Jag läser en blogg lite då och då som skrivs av en tjej som heter Anna. Hon har en sån här bild på sin blogg. Nu har jag det också 🙂

Ryktet säger att det är MÅNGA som ska åka med färjorna in mot stan idag och att det är tät och långsam trafik. Jag undrar hur många som åker med 05:30-färjan imorgon bitti. Jag gissar på “några väldigt få” och “några väldigt trötta”.