Tvättmedelsdoftande hem

God kväll där ute!

Idag kan jag inte hålla det stången längre. Jag måste nog erkänna för mig själv att jag är förkyld. Jag låtsades i det längsta att det inte alls var så. Jag använde glasögon istället för linser bara för att variera mig. Glasögon är ju som ett smycke! Jag snöt mig då och då bara för att det är så kallt ute och temperaturskillnaden gör så med näsor. Jag hade bomull i huvudet eftersom jag sovit dåligt och så vidare… Fast idag erkänner jag. Jag är förkyld. Jag väntar på att se om det kommer en feber med det här eller om jag ska kunna gå rakt igenom den och klara mig med bara snuva och tårar i ögonen fram till “jullovet”. Vi får se.

Det är i alla fall sant det där med sovandet. Jag har inte sovit gott i natt. Jag har vaknat gång på gång av att handen gjort ont. (Jag rör mig tydligen när jag sover.) Det bådar inte gott tycker jag. Det ska ju bli bättre. Inte sämre. Jag tog på mig stora stödförbandet idag igen, och la det där lilla enklare och smidigare förbandet åt sidan. Det var skönt faktiskt, det avlastade. Det blir nog det i morgon igen. Jag måste ju spela på det här nu så att familjen tar hand om mig under julen, eller hur? 🙂

När jag kom hem från jobbet så tog jag hand om högarna med tvätt som på något mirakulöst sätt växer av sig själv här hemma. Jag kan tvätta hur mycket tvätt som helst, men det finns alltid mer. Jag vågar inte riktigt klaga på det faktumet. Per lagar ju mat varenda dag. Året runt. Fast jag känner faktiskt en stor glädje precis NU, när det bara finns högar av REN tvätt runtomkring mig!

Härligt!

Man skulle kunna säga att jag och Per är klara med julklappshandeln. Det är bara ett enda paket kvar att hitta, betala och slå in. Det är riktigt skönt. Det känns som om jag fått en present av lugna kvällar, helger och timmar. Tid när jag bara kan pyssla, baka, titta på tv eller vad jag vill. De klappar vi köpt och slagit in blir inte bara en glädje när man får se någon öppna dem, de blir en julefridsgåva redan nu. Det är så det blir när man gillar listor!

Klockan är över tio. Jag har kikat på tredje Twilightfilmen, Eclipse, och är ganska lagom trött. Jag ska nog gå och sova. Det är en sak jag vill be er om först bara….

Kan ni äta en lussebulle åt mig?
Dagen till ära har jag gått och längtat efter just en sådan!
Saffran!

GODNATT!

Kanske lite Julkola med lime?

Emma äter inte godis.

Någonsin.

Hon tycker om godis, men hon äter det inte eftersom det inte är nyttigt. I jul ska hon dock tillåta sig själv att äta det som hon tycker ser gott ut. Vi letar efter recept på godsaker som kan passa för “frosseriet” 🙂 Idag såg vi Leila göra de här goda kolorna. Kanske de kan vara något??

Julkola med lime

Ingredienser

100 g smör
2 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl sirap, ljus
1 tsk vaniljsocker
rivet skal av 2 lime

Ett kulprov gör man lätt genom att droppa en bit smet i ett glas kallt vatten. Om kolan stelnar och går att forma till en liten kula med fingertopparna så har den kokat färdigt.

Gör så här

1. Smält smöret i en tjockbottnad, vid kastrull.

2. Rör ned vispgrädde, strösocker, sirap och vaniljsocker och låt koka utan lock cirka 15-30 minuter. Rör endast om ibland.

3. Gör ett kulprov för att veta när smeten är färdig. Rör ned rivet limeskal.

4. Häll upp kolan på en oljad plåt. Låt svalna.

5. Klipp i bitar och slå in kolan i smörpapper, förvara kallt.

Enstavigt.

 
Morgonfönster.


Himmelsblått. 


Sigtuna Julmarknad.


Fikastund.


Tomteinvasion.


Strandpromenad.


Sinnesfrid.

 
Bäbismjuk.


3:e advent.

Så mycket bättre!

OJ, vad jag är trött!

Jag orkar i princip ingenting.
Det KAN bero på att jag varit överallt idag….jag vet inte.

Per och jag var ute och köpte de sista julklapparna idag.

Vi var på Gallerian och shoppade loss.
Sen siktade vi tvärs över gatan…

…och hamnade på NK!

Av en slump hade Tomten siktat in sig på samma ställe.

 

När det började kurra i magen var det dags att gå på en Sushirestaurang med samma namn
som det ställe jag var på i somras. Roppongi ligger i Tokyo, Japan!

Mätta och glada gick vi vidare. Vi mötte Kicki från jobbet. Otippat! Stan är ju knökfull med folk så inte trodde jag att jag skulle möta någon jag kände 🙂 Hon och hennes Anders tipsade oss om vart vi skulle gå för att hitta sista klappen. Fint ska det vara. Det tycker i alla fall deras dotter. Så vi hamnade på Biblioteksgatan!

Kungsgatan fick sig ett litet besök också, men sen försökte vi att få oss en paus.
Det var dock fullt på Vete-Katten, så vi knatade vidare…

Sist i stan blev det ett julshoppingstopp på Åhléns City.

In i bilen med alla påsar.
Kista Galleria kan vi liksom utan och innan, så där sprang vi bara in, hämtade det vi skulle (jo, vi betalade också) och sprang ut igen. Sen åkte vi till ICA och fyllde på bakluckan lite till. Den här gången med ätbara ting. Vi var ju tvugna att ha lite lördagskött! (mmm…..och Pepsi Max)

Väl hemma fyllde vi kökssoffan med julpåsar. Vi är “nästan” färdiga med julhandeln nu…NÄSTAN.

Till middagen fick vi sällskap av dottern. Skönt.
Jag får inte visa henne på bild, men ni säger inget va??

Den allra sista energin för dagen använde jag till att slå in klapparna som inhandlats under dagen i stan.

Nu ligger jag som broccoli utspilld i vardagsrummet och njuter av mitt favoritprogram.
Ja, ni vet som i rubriken till det här inlägget!

Tesan, hur var Nobelmiddagen i Blå hallen?? Tell me!!!!!

✫ Jay ✫

Å, så var det äntligen fredag!

Jag insåg inte hur jag hade längtat efter den dagen innan den kom!
Precis som alla andra dagar så har den här dagen sprungit flåsandhämtningsfort och poff så var den över.
Jobbdagen var slut och jag fick ta ledigt. Precis när jag började slappna av och njuta, då hände det….

Irritation
Ilska
Uppgivenhet
Ilska igen
Funderingar
Förseningar i pendeltågstrafiken utav stora mått!

Först ska jag alltså traska iväg till stationen, sen ska jag stå och frysa en LÅNG stund, sen ska jag springa längs med tåget och inse att vagn efter vagn är proppfull. Till slut tar ilskan över och jag fullkomligen trycker mig in i den vagn jag råkar vara närmast. Sen får jag stå snett lutad över en barnvagn med en julklappspåse i handen och med en ryggsäck på just ryggen hela vägen hem till Sollentuna Station. Inget att hålla i mig i. Bara sura blickar runt omkring mig. Inga trevliga dofter någonstans. Inga sköna vibbar heller för den delen. 

Jag står inte ut. Jag tänker inte göra det här längre.
Nu är det slut!
ENOUGH!
På nåt sätt ska detta lösas…..

 

Jag kommer till slut hem och då möts jag, tack och lov, av en fredagsglad matlagande man som gör allt för att få mig på fötter rent mentalt igen. Som vanligt fick jag avnjuta en grym måltid, men just idag satt den verkligen som en smäck! Sonen fyllde tallriken med Barbequesås men i övrigt åt vi samma mat. En bra middag! Emma var i och för sig inte hemma. Det var ett klart minus. (Hon jobbar.)

Andas in. Andas ut. Relax.

Jag fick till slut ett glas tjockvin!

Ahhhhhh!

Sen blev det:
Tända ljus! Tomtar! Värme!

MYS

Nu tittar jag på Idolfinalen och skäms inte det minsta för töntstämpeln.

Förhandstips??

Jay vinner!

http://www.jaysmith.nu/

 

Privatchaffis!

Årstiden tarvar julfester, julhandel och julstress, eller hur? Idag var det dags för den första av dessa tre ting. På kontoret dukades ett lååååångt bord upp medan vi andra fortfarande satt och jobbade. Femtio personer kräver ett långt bord insåg vi. Köket mäktade inte med denna hop av sillätare.

Av dukningen att döma insåg vi snabbt att här skulle det bli sjunga av!

Mycket riktigt blev det sång och mingel blandat med mat och dryck och tävlingar.
Det svider fortfarande i mig att jag inte skrev “Slash”…jag visste ju. Jag sa det ju….varför??
En poäng. Så mycket hade räckt för att inte komma lika på förstaplaceringen.
Slash hade räckt. Slash räcker alltid!

Borsdekoration.

När vi fått lyssna på livemusiken som vårt husband framförde var det dags för den årliga armbrytningen.
Kicki vs. Anders

Kicki är hon med musklerna!  🙂
 

Efter den trevliga julmiddagen fick jag skjuts hela vägen hem. Lyxigt.
Alla borde ha en privatchaufför. Tack Linus!

 

Idag har det varit Facebook som varit snackisen.
Gång på gång har det kommit på tal utan att vi varit inloggade. Folk har gått med, folk har gått ur,
folk har rensat bland vänner, folk vill bli vänner men vill inte fråga, folk ska hålla kontakt via det…
Snackis helt enkelt!
För att verkligen sätta ansiktsboken i centrum avslutar jag därför dagen med att skapa ett axplock ur
“Mias-Statusar-År2010”.

Jag gillar Oliver

En välförtjänt skön kväll!

Jag sitter faktiskt just nu och bloggar med en god kopp kaffe latte, ett litet glas whisky
(jo, jag vet att det är onsdag och att jag har beredskap, men…..det var som dags!)
och tittar på Jamie Oliver som är i Sverige och lagar mat.
Han är skön, men han gjorde bort sig lite när han använde “schnapps” som inte var svensk!!

♪♫•*¨*•.¸¸❤¸¸.•*¨*•♫♪ 

Utanför min ytterdörr:

Jag gillar verkligen vädret nu. Måtte det hålla i sig!

Innanför min ytterdörr:

Per lagar barnens favoritmat som kan tillagas på många sätt dvs. KÖTT.
Idag var det helstekt luffarfilé, våfflad potatis, HP Barbequesauce och en otroligt varierad sallad.
Och som Emma alltid säger: Sauce is of course the boss!
 

I min soffa:

Så här sent på kvällen ser man mig alltså sitta i denna soffa. Benen uppdragna under mig, datorn i knäet.
Bredvid mig sitter Marcus och i fåtöljen sitter Per.
Jag är värd att ha det så här bra. Jag har slitit hårt! Så det så!!

Jag vet inte hur jag ska skriva det utan att låta gnällig så jag citerar en tjej jag känner:

“Lugnt och smidigt bokslut denna månad? Njaaaaa…..”

Julgran utan kvistar

Mina dagar har varit otroligt innehållslösa vad gäller roliga saker nu på sista tiden. Jag känner att jag mest “gör nytta” hela tiden. Är jag hemma så står jag antingen i tvättstugan eller så köper jag julklappar och förbereder mig för julen/nyåret. Är jag på jobbet så går det i full fart inför nyåret och årsbokslutet. Det finns alltså inte så där jättemycket att rapportera om just nu.

Vad har t.ex. hänt idag?

Jag tänker så det knakar och det enda privata jag kommer på är att jag har pratat med min apa. Det var skönt. Vi har inte alltid så mycket tid, men kvaliteten på vår vänskap är ändå bra. Jag vet att hon alltid finns där. Jag hoppas att hon känner detsamma, trots den hastighet som jag springer i just nu.

På jobbet hann jag med att stanna upp och le åt den julgran som vår vaktmästare på jobbet ställt upp. Det är, av naturliga skäl, en plastgran. Ni vet alla hur en sådan ser ut, antar jag? För er som inte vet så är det helt enkelt en plaststam med massor av plastgrenar. På varje gren finns det ett gäng plastkvistar med barr. Dessa kvistar ska (enligt min tjejiga hjärna) vikas ut så att graneländet åtminstone litegrann liknar en vanlig gran. Så tänkte INTE vår vaktmästare. Vi har en stam med kala grenar. Kvistarna ligger slimmade längs med varje gren och syns i princip inte alls. Över allt detta har han draperat en glitterslinga och så som grädde på moset så har han hängt upp några röda små julkulor på denna skam för alla julgranar. Jag gissar att jag imorgon kommer att se några tjejer som står och viker ut kvistarna. Vad tror ni?  🙂

Ja, och så är det ju tisdag igen. Går inte veckorna OTROLIGT fort nuförtiden?? På tisdagar väger jag ju mig som en god viktväktare. Idag visade vågen på minus 1,1 kilo mot förra tisdagen. Jag är benägen att upprepa förra veckans kommentar: Det går bra nu!!

Och som avslutning kommer här en liten kvällsfundering:
I kväll är Marcus på fest på Hamngatan inne i Stockholm. Han är där tillsammans med sina närmaste femhundrafemtio klasskamrater. Ska man vara orolig? Han var fint klädd när han gick hemifrån. Jag hann inte se det eftersom jag jobbade sent, men ryktet säger att han hade fluga, minsann. Undrar hur han ser ut när han kommer hem? Jag gissar att jag inte kommer att få se det för jag håller mig inte vaken länge till…

Klassiker från förra nyåret

Förra nyåret serverades dessa underbart kladdiga fondanterna till efterrätt här hemma hos oss. Det mindes såklart inte jag förrän Thérèse påminde mig nyss. Nu minns jag dem starkt!! Här kommer receptet igen, för dig Tesan, och för alla andra som är sugna på något syndigt gott!

Bakade banan- och mjölkchokladbakelser med grädde
För 6 personer

2 medelstora bananer
150 g mjölkchoklad
75 g smör
2 ägg + 1 äggula
1 dl socker
½ dl muskovadosocker
1 tsk vaniljsocker
1 ½ dl vetemjöl
1 krm salt
smör och socker till formarna

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj och sockra 6 ugnssäkra portionsformar (á ca 1 ½ dl).
Hacka chokladen fint. Mosa 1 ½ banan. Skär den resterande halvan i 6 bitar.

Smält smöret och blanda i chokladen. Rör tills chokladen smält.
Tillsätt ägg, socker, muskovadosocker, vaniljsocker, 1 krm salt samt den mosade bananen.
Tillsätt vetemjölet och rör om.

Fördela smeten i formarna och lägg en bit banan i varje. Grädda mitt i ugnen i ca 15 minuter.
Låt svalna något och vänd sedan upp bakelserna på en tallrik. 

Innan du serverar toppar du med vispad gräddeoch banan

MUMS!