Tillökning på ön

Det piper lite överallt.

Jag tror minsann vi fått tillökning i holkarna!

Blåmesbäbisarnas mamma och pappa verkar ha full koll på jämlikheten.
De jobbar lika hårt båda två.
In och ut ur holken flyger de hela tiden.

Det här är nästan en annons…

Internet. Bra grejer. Där kan man läsa om vad som kan vara fel när man inte får in sina söta kattbilder på sin blogg, eller exakt så kanske det inte stod, men det stod grejer i alla fall som nu hjälper mig att få in bilder på folk och fä (dvs. mina kära släktingar och de söta kattungarna).

När vi kom till syrran idag så satt Tilda redan och gosade med kattungarna. Hon tyckte det var svårt att hålla sig ifrån dem och jag förstod henne verkligen!

När kattungarna skulle sova hos sin mamma stod Tilda med sin mormor och väntade på att de skulle vakna…

Brorsan Noah stod också och väntade. På glatt humör – Han ska ju få en katt! Inte idag, men när de blivit tolv veckor gamla.

Ida bor ju med katterna så hon berättade för oss hur man ska vara med de små 3,5 veckor gamla sötnosarna. Katterna alltså. Ida är ju också en sötnos!

Clara vill inte vara med på bild, så hon smyger bakom pelaren. Hon berättar dock också glatt hur man hanterar de små liven.

Å de där små liven…. Är de inte söta så säg?? Om jag minns rätt så är det här Smulan.

Så här ser det ut när vi har en miniatyrsläktträff! Vi var ju bara tre syskon på plats så vi var inte så många. Ni kan ju tänka er hur det skulle se ut om de andra fem kom med sina familjer 🙂 Fullt hus!

Den här lilla kissemissen är svårfotograferad eftersom den är helt svart. Kameran har mycket svårt att förstå var det svarta börjar och slutar och vill oftast inte fokusera alls. Undrar om den heter incognito i mellannamn? Jag får för mig att det var den här som Clara kallar för Björn bara för att den ser ut som en…

TVÅ SÅNA HÄR SMÅ SVARTA KATTUNGAR ÄR TILL SALU. Om nio veckor kan man få en eller två såna här lurviga små saker hem till sig om man vill. Hör av er här på bloggen så kan jag sätta er i kontakt med de nuvarande ägarna dvs. syrran.

Den stolta kattmamman, Ichigo, tar bra hand om sina fem ungar, men blir bara smalare och smalare. Det är inte lätt att vara en liten katt och få fem ungar! Idag matade vi henne precis hela tiden. Hon fick äggulor, falukorv, kattmat, kattungemat och filmjölk. Allt gick ner i rasande fart.

Drygt tre veckor gamla har kattungarna nu öppnat ögonen och stapplar omkring så bra de kan. De tar sig inte så långt eftersom de nästan kravlar fram, men det är stor skillnad sen sist jag såg dem. Här är det Strumpan som är på väg på äventyr.

Blåa fina ögon har den här lilla kaksmulan.

Jag har fått lära mig att när kattungar är så här små, så har de ännu inte lärt sig hur man drar in klorna.

Jag vill ha kattunge inser jag. Det går inte, men drömma går ju…

Vem kan motstå en sån här liten?

Gång på gång var det dags för mat.

Ibland slet jag mig från katthörnan och gick utomhus där det också var full fart. Idag skulle syrran och hennes man nämligen gräva ett långt dike för att kunna plantera syrenhäck.

Två av mina småsyskon.

Pappa var där och grävde (självklart eftersom han ALLTID hjälper sina barn med allt de behöver hjälp med). Här tar grävarna en välförtjänst mikropaus.

Solen sken och det kändes verkligen vårigt idag.

Man mår ganska bra när man tittar på när folk jobbar insåg jag!

Det gjorde min svåger också. Tittade på och njöt alltså!

Likaså Per.

Jag tog mig en sväng runt på det som ska bli en fint tomt och då hittade jag de här.

Pappa han grävde vidare…

Tjugo meters dike är inte så lätt att gräva när det ligger stenar PRECIS överallt!

Till slut gick jag in. Ni förstår ju varför.

Efter några timmar sa vi dock hejdå och åkte in till Norrtälje och åt sushi.

HEJDÅ vinkade Strumpan åt oss!

Påskafton (med extra mycket Alexander)

Tidig morgon på ön.
Marcus har hittat lite underhållning i form av teknik.

Påskaftonsvädret kan man inte klaga på!!

Jag älskar sandstränder. Jag blir sååå badsugen.

Det ser ju så bra ut.

Vackert liksom.

Som om det vore sommar.

Fast det är det inte!

Alexander påstår att “han inte alls fryser” när han gräver ner sina händer i sandlådesanden. Hur jag än försöker att truga med vantar så vägrar han.

Lillsyrran är smartare.
Påklädd för årstiden.

Tuff tjej.

Till slut fick vi dock på vantarna på lillkillen också 🙂

Baka baka, liten kaka!

Våra soptunnor har haft en förmånga att blåsa omkull, men nu är det slut med det! Pappa har byggt ett litet soptunnehus till dem. Tack!!

Påsk = Påskägg

Och fika!

Igår visade jag en Majakavalkad här på bloggen så idag blir det många bilder på Alexander. Det ska ju vara rättvist!!

 Maja får såklart vara med hon också. Bara inte lika mycket..

Skriet av Edvard Munch?

Tänkaren. 

Far och son.

Lyssnande.

Kärlek, när den är som bäst!

Alexander

Sötnos.

Bus.

Min lillebror. Alexanders pappa.

Är han lik sin far?

Per har varit ute nästan hela dagen och räfsat löv på tomten. Ett tag såg det ut som om enorma mullvadar hade flyttat in på tomten. Nu är de dock borta.

Knytis-påsklunchen åt vi hos Pappa och Kina.
GOTT!

Rätt vad det var knackade det på dörren och där stod de sjungande påskkärringarna som jag faktiskt väntat på. Varje år kommer de med hemritade påskkort och sjunger för oss i stugorna. Vi fyllde deras korg med massor av godis och hoppas på att få se dem även nästa år.

Sen var det dags att gå av lite av lunchen. 

Vi gick ner till vattnet och Alexander var glad för att huggormar inte kommer upp ur sina hålor när det är kallt utomhus. Han verkade inte gilla ormar. “Men jag är inte rädd för T-Rex eller drakar” 🙂

Nere vid båthamnen höll grannarna på att värma upp bastun. I väntan på rätt temperatur tog de en öl i solen lutade mot bastuväggen. De såg inte ut att lida.

Vi andra gick ut på bryggan istället.

Där vi satt och funderade på om det kommer bli något bryggslut att sätta badbryggan på eller om vi kommer få hoppa i från stenarna. Om tre veckor är det dags för premiärdoppet ju… (Den yttre delen av bryggan gick sönder i höststormarna.)

Det här vädret gör mig helt sjuk av längtan efter att få sätta båten i sjön. Tyvärr är det riktigt kallt utomhus så det är inte så kul att pyssla med båten. I morse var det t.om. is på vattnet inne i båthamnen. Men ändå….

Marcus kan kasta mackor hur långt som helst.
Varför har jag ingen som helst sådan begåvning?

Självklart försökte Maja och Alexander också sig på stenkastning.

…och sandkastning…

Good guy? Bad guy?
Hur som helst – min make.

“Här finns många stenar”

Lyllo honom!!! Han har lagt i båten!

Maja och Alexander kastade större och större stenar (Lugn – Där det redan var stenigt på botten. Jag hatar när ungar kastar sten på sandbotten!) Kolla den som Maja har i handen. STOR.

Det här plasket har dock deras pappa fixat!

PLUMS

Påsken fortsätter…

 

Skärtorsdag hos min syster

I går var jag och Per hemma hos min lillasyster och hennes familj. Vi tyckte att det var dags att umgås utan att någon fyllde år, några julklappar skulle delas ut och utan att ha hela huset fullt av människor. Det var en bra idé! De var otroligt avslappnade och gjorde det lätt för oss att vara gäster. Vi stannade ända tills idag, så för att inte var otrevligt mot dem igår, så bloggar jag om det idag.

En grej som fick ganska mycket fokus under besöket var de här små liven:

Syrran har alltså en katt som fått fem kattungar!!
Hur mysigt som helst! (Trots min allergi)
En del av dem hade öppnat ögonen.

Här hålls den ljusaste ungen av min systers varsamma händer.

Tre kattungar är riktigt mörka.

På eftermiddagen slet sig syrrans ungar från kattungarna och vårt sällskap för att bege sig ut på påskkärringpromenad. När de kom tillbaks såg kaffepannan riktigt tung ut, så det var nog en givande tur 🙂

Vi vuxna slet oss faktiskt också och gick ut på en långpromenad där vi nästan höll på att trampa ner den här lilla snyggingen:

Den lilla kattmamman bor i en kartong med sina ungar och oftast lät vi henne faktiskt vara, men ibland kunde vi inte låta bli att lyfta på handduken och se vad som fanns i den…

Ibland lyfte hon dock ut ungarna ur lådan och la dem på andra ställen. Vad jag förstår så lägger hon dem oftast under eller i saker, vilket gör att familjen hittar kattungar lite här och var. I morse lade vi dock ungarna på köksmattan och mamman kom direkt efter för att passa dem.

Kattungarna å andra sidan kröp mest ihop i en hög och bara gosade på som om ingenting hade hänt.

Till slut tyckte mamma att det var dags att gå tillbaks till kartongen och började bära tillbaka unge efter unge i nackskinnet.

Jag hann dock fotografera några ungar medan hon höll på.

Söt va?

När jag höll på och packade ihop min väska så kom kattmamman faktiskt upp med en unge till mig. Hon lade henne på golvet bredvid mig och lade sig själv bredvid för att vila. Jag passade såklart på att fota den lilla ungen.

Till slut trotsade jag t.om. allergin och plockade upp den.

Foto: Per Hertz

Innan vi lämnade min systers hus för att åka och handla den sista påskmaten och bege oss ut till ön så ställde jag och min syster oss på hennes balkong och njöt av vädret och utsikten.

Tack för besöket syster!

F A M I L J E K A L A S

Idag var det dags att fira Marcus 20-årsdag med familjen.
Det gjorde vi i Vitsippan på Blidö.
Här ser vi födelsedagsbarnet och hans flickvän.

Per hade lagat lunchmat av rang (jag hade hjälpt till lite också…). Det var en buffé som verkligen inte gick av för hackor. Allt var klart. Det enda som saknades var gästerna.
 
 
 
 

Tyvärr var det många i familjen som inte skulle komma, men jag insåg när jag tog fram de arton tallrikarna, de trettiosex besticken och de arton glasen, att vi nog skulle bli hyfsat många ändå. Inte med vår familjs mått mätt, men ändå…
 

Strax före tolv kom gästerna!

Anton busar i Emmas våningssäng.
Pappa David håller sällskap.
I storstugan pratas och kramas det.
  

Presentöppning

Systerkram – Jag och Susanna.
Kina i samtal med födelsedagsbarnet
Syster Catrin!
  

Besök i trädgården

Syster Anna och Syster Susanna kramas.
Syskonbarnen underhålls av elektroniken.
 

Bror Henrik och Syster Susanna kramas.
Anna får iPadutbildning av lille Noah, Tilda håller koll.
 

När kalaset började gå mot sitt slut tog några av oss en kort promenad.

Solen sken ju som en tok så vi kunde inte låta bli.

Syster Catrin och Svåger Daniel kan inte ens titta, så stark är solen.

Tillbaks uppe vid Vitsippan igen så fascineras vi över hur snabbt det växlar mellan sommarkänsla och vinterkänsla och vilket fint mönster den stora tallen gör på vårt hustak.
 

Några kramar och vinkningar senare var huset tomt. Per gick och la sig på soffan och jag gick ut och gick. Första bilden blev på en gran och solen bokeh.

Andra bilden blev på solens glitter i havsytan och på vassen.

Även förra årets vass, helt utan översta topp, fick vara med på bild.

I strandkanten, i sanden, hittade jag dessa vårtecken. Tussilagona hade dock slutit sig helt eftersom det bara var en plusgrad utomhus.

Kallt, men vackert.

Så kallt att vattendropparna stelnat och blivit till isdroppar.

Med iskalla fingrar knackade jag på hos Pappa och Kina. I deras varma hus såg jag de här påskliljorna. Vårtecken!

I trädgårdarna på ön ser man även detta vårtecken:

Tack för idag, alla ni som var här!!

Sommartider, Hej Hej! Sommartider!

Oj, vad skönt det är att vara på ön!! När solen skiner och fåglarna kvittrar finns det verkligen ingenting som mäter sig med skärgården! Idag har jag försökt att vara utomhus så mycket jag bara kunde så jag har räfsat rent en del av tomten från kvistar, barr och löv. Det blir ju en del “skräp” på tomten när man fällt träd… Nu har vi gräsmatta runt huset igen och jag har fått mycket syre på köpet. Visst finns det mer att räfsa, men det kommer fler helger 🙂

Per och jag är faktiskt kvar på ön fortfarande i ett försök att dra ut på helgen. Dessutom säger ryktet att huset inne i stan är fullproppat med artonåriga tjejer som gör sig i ordning för studentskiva så vi avvaktar med hemfärden en aning…

Här kommer några bilder från min dag så här långt!

Vi slutade elda ris vid halvtre tiden igår. Det brinner fortfarande i askan ett dygn senare. Man förstår hur det uppstår gräs- och skogsbränder…

Vi har som sagt eldat ris och släpat kubbar i helgen. Det ligger dock kvar en hel del i högar på tomten. Vi ska släpa dem till huggkubben och sen vet vi vad vi har att göra i sommar…

Hur jag än försöker beskriva skärgården som ALL GOOD, så har jag faktiskt ett problem. Det stavas P O L L E N. Oj, vad jobbigt det är när det blir vår! Jag har pumpat mig full med tabletter, nässpray och ögondroppar, men det kliar och svider ändå. Ordentligt. Hua! Här är boven:

Igår när min syrra Susanna och hennes man Daniel hade varit nere vid stranden så försökte de beskriva ett konstigt fenomen av flytande vassbitar. “De stod liksom upp och flöt”. Det lät ju lite underligt, men idag fick jag se det med egna ögon! Varför gör de så där? (Sandbotten gör mig badsugen….)

Snödropparna har ploppat upp på Pappas och Kinas tomt. (Jag har inga planterade blommor på mina ägor…)

Tilda i sin Buff – cool huvudbonad.

Noah – Cool i sig själv 🙂

Fikapaus på Erlandssons värme- och kaffestuga

Jag är tacksam för att SMHI ofta har fel vad gäller väderleksrapporter. Enligt dem skulle det vara mulet både igår och idag. Så har dock inte varit fallet!

Jag längtar tills man kan gå barfota här och inte som idag, i gummistövlar.

Blått. Vått.

Alen må ha pollen, men den kan vara vacker också så den är nästan förlåten.

Och ja, jag minns att det är sommartid nu. Jag vet t.o.m. vad klockan är! Vet du?

Goddagens Blidö!

Idag var det återigen dags att försöka sig på operation “rensning av tomten”.
Det såg ut så här när vi började.
Jag drog riset från tomten till brasan.
Per han eldade och eldade… 

Tio i elva kom Susanna och Daniel ut till ön och de hoppade raskt in i jobbarkläderna och hjälpte oss att bli av med “skräpet”.
 

De hade självklart med sig sina barn!

TILDA

När det var dags för kaffe ropade Pappa och Kina över oss till dem. Där möttes vi av uppdukat bord på altanen. Syster Anna var där med sin familj också! Eftersom det är våffeldagen imorgon så tyckte pappa att man kunde tjuvstarta med lite våfflor. Det tyckte vi också 🙂
 

 

ANTON

Ett hjärta!

 

Noah och Tilda i sina bästa “ut-och-jobba-kläder”

När ryggarna började värka belönades vi med en riktigt god Amarone.
Vi satt ute på altenen i solen och mös.

Vid lunchdags var det alldeles för mycket drag på brasan för att barnen skulle kunna grilla sina korvar. Det visade sig dock gå bra att grilla över en vanlig kolgrill också 🙂

De övervakades av sin ömma moder.

Susanna

Vid skymningen såg havet ut så här.
(För er som såg morgonblogginlägget så kan jag meddela att alla isflak nu var helt smälta)

Nu är jag trött i kroppen och sätter mig i soffan och känner mig nöjd med dagen.

Trevlig lördagskväll!

Godmorgon Blidö!

Det blir nog en riktigt fin dag idag! Det ser i alla fall ut så om man tittar på den tidiga morgonen 🙂 Här och var finns små söta isflak där trötta fåglar kan sätta ner fötterna för att vila. Det dröjer nog inte länge förrän de är helt borta.

“Att vara ute och röja” har olika betydelse när man är 20 år och när man är 40+

Vi har fått mindre sol på vår tomt än vad vi önskat de senaste åren. Detta pga. alla höga träd runtomkring på tomten. Under veckan har min pappa fällt en vansinnigt massa träd för att hjälpa oss få mer sol. Det är svårt att tacka för en sån underbar tjänst. Tack räcker liksom inte. Trots detta är tack ändå det jag måste börja med:

TACK PAPPA!

Idag var första gången som vi såg resultatet av den här röjningen och eftersom jag är dyngförkyld så var det Per som åkte på att påbörja “städningen” efter storverket som min pappa gjort, dvs. “Dra och elda ris!”

Det låg fällda träd lite här loch var.
  

Underbart att se dem på marken och dessutom kubbade.
 

Det var bara att sätta igång och “städa”
 

Det här trädet som i princip var fyra stycken (kan man se på stubben) var en sälg. Vaggvisan “Sov du lilla videung” får nu en helt ny mening 🙂
Jag klippte dock av några små grenar som jag nu har i en vas!
Videung är ju sååååå fint!
 

Väl lärd av brandmännen i familjen så hade vi självklart dragit fram vattenslangen ändå fram till brasan!!
 

Hela dagen eldade Per.
Outtröttligt! 

Pappa hoppade i jobbkläderna så fort han förstod att det fanns träd kvar på tomten som vi ville ha bort..

Det är tur att han kan det där med motorsåg, för det kan inte vi!

Själv har jag inte gjort någon nytta alls idag. Jag tog bara en kort promenad ner till havet, letade efter huggormen (som nog sov eftersom solen inte sken) tog en bild som visar att isen har släppt från stranden men ligger kvar litegrann på vattnet.

Nu sitter vi inne i Vitsippan och njuter av att det är betydligt mindre “att-göra” på tomten än vad det var i morse. Här är beviset för att Per kämpat hårt idag:

 

NYTTA & NÖJE

Idag har jag plockat kattskit på tomten.

Den här storyn går på repeat, men det gör ju även en del av de allra bästa tv-serierna så det kan inte vara helt fel att upprepa saker antar jag. Man får ju tänka positivt. Jag har också, enligt tips från min kollega Maria, hällt ut ett kilo kaffesump över marken där katterna är som mest aktiva. Nu hoppas vi att det funkar att hålla dem borta några dagar i alla fall. Sen blir det dags för ytterligare ett kilo…

Grus utan skit, med kaffedoft.

När jag ändå var utomhus så grävde jag fram vår Lagerhägg. Den står i norrläge och ser i princip aldrig solen. Det är också därför som snön ligger kvar över den så himla länge på våren. Nu när jag såg att de grenar som var över snön hade fått knoppar, så tycke jag så himla synd om den så jag hackade, grävde och krattade. Och vips! Nu är den framme i ljuset. Den är dock lite platt. Det blir väl så när man trycks ner mot marken i flera månader…

Det fick mig att tänka på att blommorna inomhus nog också led. Inte av snö, men av jordbrist. Jag planterade därför om dem och nu står de i ny svart härlig jord. Det ska göras i februari om jag minns rätt, men de överlever säkert det faktum att det har gått ett gäng dagar in i mars innan jag tog tag i det.

Jag fortsatte göra nytta när jag ändå hade farten uppe, men till slut gick jag upp på övervåningen för att se vad Per höll på med. Det visade sig att han tömt min klädkammare….
…och öst ut alla kläder på min säng!

 Han hade dock inte gjort det av elakhet utan han tog tag i det där projektet som vi påbörjade för några veckor sen, men inte haft ork att slutföra: Vägg-TVinstallation! Tydligen är sladdar inte snyggt och Per tänkte gömma undan dem in i väggen. Det lät som ett jobbigt projekt, men det skulle nog bli riktigt bra.

 Jag ville också göra något “riktigt bra”, så jag gick ut och städade grillen. Det är en sån där grej som man ska göra på hösten när man ställer in grillen för året. Problemet är bara att vi aldrig ställer in grillen för året. “Det är ju alltid läge att grilla”, som Per brukar säga. Nu städades den i alla fall och då blev det såklart grilllunch. Per var glad som ett barn!!

Han gillar att grilla. Det funkar fint eftersom resten av familjen älskar att äta hans grillade mat!

Efter maten gick Per in i tv-installationsläge igen och jag gick ut och gick. Det var ju så vansinnigt soligt och varmt, så jag kunde inte låt bli. Jag gick ner till Edsviken och satt en stund på badberget och njöt.

Snacka om spegelblank is.

Som somliga tokar fortfarande åker skridskor på…

Jag höll mig på land, men njöt verkligen av isen.

På håll!

Efter en stund på badberget gick jag norrut mot Edsbacka Slott.

Bredvid slottet ligger denna laduliknande byggnad som jag av någon anledning alltid bara har gått förbi.

Det visade sig att MC Collection är ett supercoolt motorcykelmuseum.
Hit MÅSTE jag ta min svåger Thomas!!

På vägen hem hittade jag ett vårtecken och jag talar inte om fräknarna på min näsa 🙂

Lite småkall om händerna (inga vantar pga. kameran) kom jag hem till en färdiginstallerad tv. Titta – INGA sladdar!

Den här härliga dagen som fyllts av både nytta och nöje har verkligen varit superhärlig. Väderleksrapporten skvallrar om att hela veckan ska bli lika härlig! MYS!