Det som händer på och i anslutning till ön, helt enkelt!
Nu har isen ÄNTLIGEN börjat smälta här ute i skärgården. När man står på den så hör man hur det forsar vatten under fötterna. Härligt! Jag har alltså stått på isen för allra sista gången den här säsongen. Detta eftersom det nu kommer dröja lite innan vi kommer hit ut igen. Sista gången… Härligt!!
Dagen började med jättefint soligt väder, men innan vi kommit upp ur sängarna och ut ur huset så hade det börjat komma in små moln från Stockholmshållet.
Vi började med att hälsa på Pappa, Kina, Alexander och Maja. Jag försökte fotografera dem, men fick bara ta kort på den här lilla tjejen.
Sen fortsatte vi ut på isen och gick en promenad längs med strandkanten. Vi höll oss väl så där 50-100 meter från stranden eftersom jag har en fånig känsla av att det inte ska gå att gå på isen i april. Isen är dock 30 cm tjock och under den ligger ett litet lager vatten innan nästa lager is kommer, så det är ju faktiskt säkert att gå där, men ändå…
Marcus och Maria följde med oss ut på isen. Vi ville ju visa henne hur det är med is på havet. Det blir ju nästan aldrig is på Vättern där hon bor.
Vi kunde se hur molnen kom snabbt från ”höger”.
Här och var kunde vi se hur isen spruckit långa sträckor. Här ser ni en till höger i bild. Vi kunde inte se slutet på den. Sprickan är ju igenfryst igen, så vi kunde lugnt gå över den.
Efter en stund var det tydligt att det snöade från molnen. Ni ser det kanske till höger? Marcus sprang långt bort från oss för att utforska grynnan som sticker upp ur isen. Lite till vänster om honom…
Solen försökte febrilt komma fram bland molnen, men den kämpade lite förgäves.
Snömoln.
Jag gillar när det är lite ”dåligt väder” för det skapar schyssta kontraster.
På slutet av vår promenad var molnen riktigt mörka och proppfulla av snö. På vägen hem från ön kom det snöoväder som vi väntat på. Tokmycket sol och sen tokmycket snö – aprilväder!
Ytterligare en helg ser ut att sluta med idel solsken och underbart krispig luft. Det är nästan lite för bra för att vara sant här ute i skärgården 🙂
Är man liten så kan det faktiskt vara helt fantastiskt bara att leka med en liten isbit på vägen.
Är man 44 år gammal, som jag, så behövs det kanske lite större isbit för att jag ska fascineras. Som den här stora isbiten som jag njöt av under morgonpromenaden:
Per stannade och blundade mot solen. Där stod han och såg ut att njuta en hel del han med. I solen är det nämligen jättevarmt även om isen fortfarande ligger tjock på fjärden.
Vid bryggan hade grannen Stefan sågat upp en isvak med motorsågen. Det var visst ett ordentligt jobb att göra det och tog betydligt längre tid att göra än det tog för naturen att frysa igen hålet igen.
Vid stranden låg Y-bommarna som ska ligga mellan båtarna i sommar. De lär få ligga ett tag till på land…
När vi kom upp till Pappa och Kina så visade det sig att Maja skapat egna tatueringar. Busungen.
Det finns annat än isbitar som de här små liven gillar. De spelade t.ex. spel med farmor Kina och hade det hur bra och roligt som helst.
På vägen hem till mig och Vitsippan såg man tydliga lekspår i snövallen. En till bra grej med att det snöat och varit vinter så länge.
Per och jag vill dock ha vår så vi åt vår lunch utomhus. Det gick bra eftersom solen jobbade på hårt.
Jag försökte hålla mig uppe vid huset, men självklart gick jag ner till havet igen efter en stund.
Solen har faktiskt tagit bort snön på vissa ställen så att stranden kommit fram i sin helhet. Jippie!!
Nu har vi fått besök så mer av ”idag” får ni inte. Nu ska jag istället blanda ihop en drink åt gästerna så de får något gott att dricka när de bastat klart!
Vi kunde inte låta bli från att gå på en långpromenad idag. Det var så otroligt fint väder! Vi gick ut direkt efter frukost.
Ni ser vilket fint väder det var!
Solen fullkomligen skrek!
Det är så lågt vatten att man vid badbryggan nästan står på botten när man står på isen. Det måste ju vara bottenfryst där.
Vi såg två fotspår som gick rakt ut mot ingentingen….
Så vi gick dit vi också!
Spåren ledde rakt ut mot grynnan vi på somrarna gör allt för att undvika.
Lite halvläskigt faktiskt. Den här stenen sticker aldrig någonsin upp ur vattnet på sommaren, men nu är det så lågt vatten så att man ser den.
Scary.
En grynna så här ute på fjärden är farliga grejer. Det är ju så man är lärd att tycka.
Mia mitt på isen.
Vi gick söderut och hamnade till slut längst nere vid Österbåts. Där hittade vi fler grund. Eller ska vi kalla dem miniöar?
När vi kom fram till Källviken satte vi oss och fikade på en brygga.
Lite kaffe och solsken är ju aldrig fel.
Ja, vi hade isdubbarna på 🙂
Min bror och hans fru har precis börjat bygga ett hus. Tomten de bygger på ligger precis bredvid min systers nybyggda hus, så de kommer bli goda grannar när de väl flyttar in. Jag är självklart avundsjuk på att de kommer att få träffas varje dag, men jag försöker låtsas som ingenting 🙂
Idag skulle Per åka dit för att försöka hjälpa till med något, medan min bror och hans bästa kompis byggde ihop …….hmmm…formen till det som grunden sedan ska gjutas i. Det heter säkert något fancy, men ni kanske fattar…
Det var fantastiskt vackert väder idag och så här såg det ut på bygget i förmiddags.
Min bror heter Henrik. Hans vän heter Henrik. Ingen förvirring alls eftersom min bror kallas HenkA och hans vän kallas HenkE. 🙂 Båda två bygger ju hela dagarna, men just idag handlade det om Henkes specialkunskapsområde så idag fick han bestämma.
Jag hjälpte inte till alls med bygget utan jobbade en stund vid syrrans köksbord och sen gick hon och jag ut på promenad. Solen sken ju helt galet!
De bor granne med en hästgård så jag kunde ju inte komma därifrån utan att ha tagit åtminstone någon bild på de söta små krakarna…
Den främre hästen står och sover och det var mycket sött när den till höger buffade med nosen mot den för att väcka den 🙂
Jag visar den här bilden av två anledningar:
1. Jag gillar ekar och även om den här inte har några blad så är den så väldigt vacker.
2. Jag vill visa er hur mycket vinter vi har här i Roslagen.
Min syster och min bror har sina tomter högt upp på en kulle med fantastisk utsikt över en sjö, så under promenaden försökte vi komma ner till den. Här är en bild jag tog under promenaden.
Lite närmare sjön gick vi förbi nästa ställe som har djur. Den här gången var det kor. Visst är de fina?
Helt plötsligt såg vi hur det yrde i snön och galopperande mot oss (i kohagen??) kom den här söta lilla hästen springande mot oss. Uppenbarligen ville den ha lite sällskap. Vi kunde inte gå därifrån utan att ha gosat lite med den söta saken!
Tillbaka vid husgrunden igen.
Nu har Henrik *2 fått hjälp av Alexander!
Det hade gått framåt. Nu var nästan hela ytterkanten lagd.
Jag fascinerades över den lilla maskinen/prylen/saken som de använde för att få hela alltet tokrakt. Den pep och hade sig och pratade tydligen ett språk som killarna förstod…
Eftersom Per hade siktat in sig på att göra Pulled Pork (som tar många timmar att laga) så lämnade vi bygget redan klockan två. Vid Furusund stannade vi och väntade på färjan och jag drömde mig tillbaks till min ungdom. Jag har nämligen jobbat sex somrar i den här kiosken…
Efter en stund fick vi åka med första färjan. (Vi måste åka två färjor och en hel del broar för att ta oss ut till vårt fritidshus.)
Jag lät Per köra ombord på färjan och tog själv tillfället i akt att fotografera lite mer. Här ser vi Yxlan från Furusundshållet.
Här är vi mitt ute på Furusundsleden och jag fotograferar upp mot Kapellskär. Isen är trasig eftersom det går Finlandsbåtar här dygnet runt.
Här fotograferar jag söderut istället.
Den här bilden tog jag för din skull Carina 🙂 En hel del is nedanför er brygga!!
VACKERT!!!
När vi kom hem gick Per direkt in och började laga mat. Själv gick jag ner till vattnet och njöt. Jag kan liksom aldrig låta bli att ta mig de 120 metrarna ner till havet. Det går inte!
Den här bilden kanske inte är så rolig i sig, men jag fascineras över hur det ser ut. Det är fyra kilometer till de öar ni ser där borta i horisonten. Is is is is is!
Den här bilden gillar jag eftersom man ser en sten sticka upp genom isen och eftersom det finns några moln på himlen som skapar en härlig stämning.
Här är det nog solen, molnen och de bara stenarna på höger sida som ger en skön känsla…
Ser ni att isen nära i bild är bucklig? Det är så lågt vatten att isen ligger på botten!! Det kanske är en roligare bild för mig än för er, men ni får väl njuta av den blå himlen då!
Här är det helt självklart alarna som solen silas igenom som är det som drar mig till bilden. Jag gillar att alarna är nästan svarta på bilden och isen, himlen och snön är så långt från svart man kan komma.
Den här bilden har jag lagt ut av två anledningar:
1. Min barndomsvän/granne Ove kör skotern och jag vill att han ska få se hur härligt det ser ut när de ger sig ut på isen så där.
2. Jag älskar hur naturen sträcker sig ut över isen och ramar in den moderna maskinen.
Den här bilden har skön uppbyggnad. Punkt.
Det kanske inte är så konstigt, men det är verkligen bara i skärgården och i fjällen som man ALLTID ser skoterspår. 
Den här bilden får mig att fundera på vart skoterna skulle? Den har liksom bara åkt rakt ut i ingentinget. Har den kommit fram till Finland? Eller skulle den bara till Söderäng?
Till slut var jag hemma vid Vitsippan igen! Dags för kvällsdrink!
Idag ville Per gå ut på en ”riktig” promenad dvs. gå en längre sträcka, så vi hängde på oss isdubbarna och gav oss iväg ut på isen. Vi gick så mycket på isen som vi vågade, men den skrek och stönade, knakade och brakade, så ibland gick vi närmare land och ibland gick vi upp på land. Vid ett tillfälle kunde man tydligt höra hur isen gick sönder och hur det knaket kom närmare och närmare oss. Riktigt läskigt, men samtidigt hände absolut ingenting som man kunde se. Det var bara skrämmande 🙂
Det blev en tur runt Granöören vidare mot Söderäng och sen vidare mot Bromskär där vi hoppade upp på land och gick hem på vägen. De här namnen kanske inte betyder något för er, men några förstår nog var vi gick. Utanför Granöören var isen väldigt trasig och man kunde se hur is från olika håll bråkade om platsen. Solen sken och det var två ljuvliga timmar för oss!!
Mina brorsbarn finns ju här på ön så jag har hängt en liten del med dem idag. Det har spelats memory och en form av domino och vi har lekt kurragömma, hoppat i snöhögar, sugit på istappar och kikat på rådjuret som äter fågelfrön. Per och jag har fikat vid stranden och vi har bara haft det jäkligt bra idag!
Förutom isen som skrek, gnydde och stönade (den håller väl på och rör sig) så hade det varit tyst en lång stund medan jag gick och funderade på isen. Helt plötsligt hörde jag röster och kunde se hur Pappa och Kina kom gående ner mot stranden. Det var trevligt att få sällskap. Vi satt en stund vid bastun och pratade innan Per gjorde oss sällskap. Till slut vände vi hemåt igen och gick på isen längs med stranden. Vid ett ställe blir det ingen is hur kallt det än är utomhus och där stannade vi (som vanligt) och fascinerades över detta fenomen. Pappa har testat vattnet och det har visat sig att det är järnrikt, sötvatten som kommer fram ur marken här och det gör att det aldrig fryser här. Lite konstigt och lite fascinerande!
Jag vaknade klockan sex i morse. Onödigt. Jag låg kvar en stund och vred mig i sängen, men sen gick jag upp och tittade på en film. Till slut vaknade Per så vi åt frukost tillsammans. Tyvärr hade Per huvudvärk så han la sig i soffan medan jag gick ut och mös i solen. Här är mina morgonbilder!
Dagen började med mulet väder. Mitt på dagen snöade det stora långsamma lovikavanteflingor och när det var dags för solen att gå ner bland trädtopparna så var det ganska fint väder. En blandad dag helt enkelt. Jag såg hur det brann som eld bland trädstammarna så jag gick ner till stranden och fotograferade lite. Jag kan inte välja bild jag ska visa så jag visar flera stycken. Bara för att jag tycker det är fint med solnedgångar 🙂
Det var min soliga del av dagen. Hur var din?