Idag åkte vi ut på havet med min lillasyrra och hennes familj. ”Vi” – dvs Marcus, Per och Jag. Eftersom det blåste från ett ovanligt håll fick vi hoppa iland på ett ställe där vi inte brukar lägga till. Vi kände därför inte till ön så himlans bra och gick på upptäcksfärd så fort vi förtöjt.
Här har vi börjat vår lilla promenad längs med stranden.
Syrran och hennes familj har precis kommit hem från Cypern och tyckte därför att vattnet var en ”aning” för kallt, men att doppa tårna var en bra start. Längre fram på dagen hade alla doppat hela kropparna.
Så här tidigt på morgonen var vi fortfarande själva på ön, men efter ett tag kom det fler båtar som sökte lä för vinden.
Vi har ofta med oss en kikare. Den brukar användas för att kika på båtar, men den funkar lika bra att kika på flygplan med. Redan när den här saken var vid horisonten hade Marcus den på kornet. Är det en Hercules?
Även åt det här hållet var det tomt på morgonen, men fullt på eftermiddagen. Jag gillar inte när det kommer andra båtar så där nära, men när det blåser ”skumt” så får man dela med sig av de kobbar som ger lä. 🙂
Den här bilden tog jag sittandes i min brassestol. Jag kunde inte låta bli. Det var så sött när pappa Daniel satt med sina två små barn och småpratade.
Efter några timmar vände vinden helt och hållet och det blev lite för blåsigt för oss. Vi bestämde oss därför för att byta ö. På vägen till den ön tog vi svängen förbi grynnan som oftast bebos av ett gäng sälar. Idag räknade vi till sjutton stycken. Barnen tyckte det var mycket roligt när de frustade och lät och var nyfikna och simmade runt och kikade på oss.
Jag gillar också sälarna och är alltid lika fascinerad.
Så fort vi hoppat i land på nästa ö så såg Marcus en snok bland stenarna nere vid stranden. Tyvärr är ju ormar mer rädda för oss än vad vi är för dem så jag fick ingen bild på den. Jag kan bara bjuda på den vackra ön.
Ön vi hoppat i land på är skärgårdens högsta ö (om jag är rättinformerad) så ”de stora killarna” klättrade upp för att se om de kunde nå toppen. Jag passade på att fotografera den lite mindre killen i sällskapet.
Hans storasyrra klättrade faktiskt en ganska lång bit, men kom till slut ner och höll brorsan sällskap.
Det syns att hon varit utomlands. Var annars orkar folk göra såna där fina flätor?
När det var dags för middag var vi återigen hemma på Blidö och vi samlades allihopa hemma hos Pappa och Kina och åt middag i solen.
Kvällens kockar var Per och Marcus.
Solen, sjön och sälsafarin tog musten av barnen så de ligger och sover sött när jag skriver det här. Jag sitter med lurar på mig och försöker fokusera på det jag skriver. Allt för att slippa förstå vad som händer på tv’n. De andra sitter nämligen och tittar på en thriller. Inte riktigt min melodi…. Jag får mardrömmar då 🙂
