Idag ville Per gå ut på en “riktig” promenad dvs. gå en längre sträcka, så vi hängde på oss isdubbarna och gav oss iväg ut på isen. Vi gick så mycket på isen som vi vågade, men den skrek och stönade, knakade och brakade, så ibland gick vi närmare land och ibland gick vi upp på land. Vid ett tillfälle kunde man tydligt höra hur isen gick sönder och hur det knaket kom närmare och närmare oss. Riktigt läskigt, men samtidigt hände absolut ingenting som man kunde se. Det var bara skrämmande 🙂
Det blev en tur runt Granöören vidare mot Söderäng och sen vidare mot Bromskär där vi hoppade upp på land och gick hem på vägen. De här namnen kanske inte betyder något för er, men några förstår nog var vi gick. Utanför Granöören var isen väldigt trasig och man kunde se hur is från olika håll bråkade om platsen. Solen sken och det var två ljuvliga timmar för oss!!
