Pers kobbe blev vår!

På nationaldagen var Per ute på sjön helt själv. Jag jobbade. Han tog sig längre ut på havet än vad jag brukar vara bekväm med att göra. Långt där ute hittade han en liten kobbe, eller egentligen två små kobbar som tillsammans skapar en liten cirkel. Idag åkte vi dit tillsammans. Nu är hans ö vår ö!

Vi kommer helt klart att återvända hit igen och igen. Med risk för att alla ni som läser det här nu kommer att försöka lista ut vilken ö det är och åka dit varenda dag hela sommaren så att jag inte får rum där, så måste jag säga att det här är den bästa ö jag någonsin gått i land på! Den har liksom allt. Släta och flata hällar, höga klippor, bra badställen, intressant flora, sköna gropar i klippan där man nästan kan tro att någon har skulpterat berget efter kroppen och naturligtvis en FANTASTISK utsikt. Enligt Per så är den här ön så här underbart ljuvlig pga. att den ser ut som öarna gör på västkusten. Det fnyser jag såklart bara åt 🙂

Efter fyra-fem timmar åkte vi vidare ut mot Morsken (en fyr mitt ute i ingentinget) och sen vidare till en annan ö som jag inte heller varit på förut. Vid det här laget fanns det i princip ingen vind alls. Vattnet var som en spegel på slutet av dagen!

Det blir ingen mer text idag. Inga ord kan nämligen beskriva hur jag kände idag. Det har varit en fantastisk dag idag och jag hoppas få återvända dit snart igen. Det enda som krävs är att det inte blåser. Det ligger nämligen en bra bit ut och vår lilla båt (5,10 m) klarar inte alltför höga vågor.

Ha det gott och vill ni se så är min dag här nedanför i bildform:

Så här såg det ut på ön:

Sista dagen i skärgården

Söndag – min sista dag i ledigheten för den här gången. Väderleksrapporterna (jag kontrollerade några stycken) visade på molnigt väder och därför tänkte jag att det var lika bra att göra lite ”nytta”. Per och jag slet därför i många timmar med att klyva ved som vi fått av Pappa. När vedboden var full, jag blivit ren och ombytt och vätskenivån var tillbaka till normalläge så tog jag mig en promenad ner till havet.

Idag var havet platt och fint igen. Inte helt toklugnt, men verkligen tillräckligt platt för en båttur. Vi tog dock ingen… Jag tog däremot en bild så ni kan få se hur vackert det kan vara med moln som speglar sig i havet!

Jag tog också en bild som visar hur fina bryggor grannarna har. Jag vill också ha en sån brygga. En brygga som nästan alltid finns kvar när isen har gett sig av och där man utan problem kan lägga till med en drygt fem meter lång båt. En sån brygga vill jag ha.

När jag var liten fick vi barn hjälpa till att rensa näten. Pappa fiskade nämligen väldigt ofta. Både för att det är gott med fisk, men också för att det är dyrt att utfordra miljarder barn. Så många barn var vi om man räknade alla syskon, dagbarn och kompisar som åt hos oss. Jag minns inte hur ofta vi hjälpte till med nätrensningen, men jag gissar att det var mer sällan än jag vill minnas. Pappa gjorde säkert jobbet själv allt som oftast. Jag minns i alla fall att simpor + nät = väldigt dåligt!

Korkekar har man ju hört talas om.
Här på Blidö växer det champagnekorksbjörkar.

Den här lilla polaren har suttit på vårt tak ganska stor del av dagen. Det brukar han inte göra. Undrar om han lämnade vita små spår….

När jag går förbi ett av husen här på ön så är det två saker jag inte kan låta bli att göra.  Lukta på syrenhäcken + Fundera på om det var familjen Bjarbo som planterade dem en gång för länge länge sen. Syrenen hör till ett av de hus som faktiskt bytt ägare lite då och då.

 Jag vill också ha syrener, men min buske blommar inte.
Då får man lukta på andras…

Jag läser en blogg lite då och då som skrivs av en tjej som heter Anna. Hon har en sån här bild på sin blogg. Nu har jag det också 🙂

Ryktet säger att det är MÅNGA som ska åka med färjorna in mot stan idag och att det är tät och långsam trafik. Jag undrar hur många som åker med 05:30-färjan imorgon bitti. Jag gissar på ”några väldigt få” och ”några väldigt trötta”.

Efter plattvatten kommer bråkvatten!

I går var vattnet stilla som en spegel. När jag satt i båten och kikade ner i vattnet så såg jag botten fast det var fem meter djupt. Så var det INTE idag! Efter en dag med platt vatten kommer tydligen en dag med riktigt skummigt, vågigt och lite argt vatten. 🙂 Solen sken dock precis lika hårt, varmt och ljuvligt som igår! Jag gillar vind och vatten oavsett om det är platt eller bråkigt, men jag är avundsjuk på min fd. kollega som tog båten till Högmarsö krog idag. Dit kunde vi inte ta oss eftersom det blåste så. Vår båt är för liten för att ta oss dit torrskodda. Det får bli en annan dag. Jag hoppas dock på att få en rapport från krogbesökarna, så vi vet vilken mat vi ska satsa på när vi väl kommer dit!

Jag har väl hunnit med några små nyttigheter i dag (gjort en läxa, handlat mat och lagat densamma), men i princip har jag inte gjort någonting alls idag som är värt att nämna. Det är nästan skönt att erkänna! Jag har vid flera tillfällen bara tagit min kamera och gått ut och gått. Ibland har jag fastnat på en sten/brygga/trappa/sandstrand och ibland har jag lyssnat på musik (Petter), men hela tiden har jag insupit hur vackert det är här ute i skärgården och försökt fånga det på bild. Jag har njutit av dagen!

Jag är ledig imorgon också och det är jag glaaaaaaaaaaaaaaad för!!!

Här kommer ett axplock från minneskortet ur kameran:


Det gick FORT kan jag lova!!


Grannens barn tar sig ett kvällsdopp.

Plattvatten

Hej alla!

Idag hade jag för många tankar i huvudet så jag gjorde det enda rätta – jag tog med mig kameran och gick ut och fotograferade! Då brukar jag försvinna in i nuet på ett kick. Så även denna gång 🙂

Här går jag längs med strandkanten…

Där växer det självklart Al – de fastnade på bild!

Helt plötsligt kom Per med packad picknickkorg och flytvästar. Vilken bra idé! Vi drog ut på havet med Gurgela, vår vitblåa Örnvik.

Alla problem försvinner på havet.

Svisch!

Vi åkte först till vår favoritvik där botten består av sand, sand och sand. Det var dock lite väl grunt för att vi skulle vilja lägga till. Längre fram i sommar lär jag hoppa i plurret och dra in oss mot stranden, men idag gjorde jag faktiskt inte det…

Vi drog istället vidare ut på det blå.

Och hittade en ovanligt hög ö med ovanligt mycket blommor – här någon form av fetknopp och vad vi tror är ängsvioler.

Utsikten ”utåt”

Kan det vara en Björnloka? Det är lite svårt att avgöra, men eftersom just Björnloka är galet läskig och ger äckliga brännsår så plockade vi dem INTE.

Högst uppe på berget/ön låg den här bojen. Varför?

Det blåste i princip inte alls och medan jag drack kaffe och mös så tänkte jag på att de som seglade där ute på fjärden verkligen måste ha tålamod. (Utsikt ”inåt” Blidö)

Gurgela låg fint vid kanten och väntade.

Taikonlägret a la Hertz och Per som inte hittade någon vass, men en liten liten buske 🙂

Någon form av prästkragar med schysst inramning.

Violer fanns det som sagt gott om…

Och såna här, vad de nu kan tänkas heta…

När huden kändes så där lagom varm begav vi oss hemåt igen.

Väl hemma vid bryggan så hoppade jag i plurret för ett snabbt dopp. För vem kan låta bli när det ser ut så här??

Nu – familjealbum, typ!

Nu har jag kommit hem från Blidö Wärdshus, en god middag och livebandsunderhållning. Hela kvällen måste nog anses vara totalt lyckad om man bara bortser från den hjärtattack jag fick från grävlingsattacken jag utsattes för under promenaden hem!! Nästa gång jag ska ta mig hem från Wärdshuset med alkohol i blodet, så cyklar jag!!!

Eftersom jag inte hann med att blogga innan middagen så gör jag det nu. Jag måste dock säga att jag tror att den är mest intressant för den person som känner någon i min familj för nu blir det bilder som från ett familjealbum (igen).

De här väldoftande blommorna hittade jag på väg till bryggan. Min far och jag kunde inte annat än att stanna till och dra in doften!

Min systerson är glad i sin hatt med traktorbild på!

Familjemedlemmar på väg till havet!

Min bror omfamnar havet, känslan och doften!

Pappa Rune sitter på egentillverkad bänk.

Svan. Knölig sådan.

Minsta syskonet i vår skara.

Syster Anna med avkomma.

Farfar, vi måste gå här!!

Lillebror på besök på min nyklippta gräsmatta.

Maja på språng!

Maja Piraya!

Mamma Frida tar Majas napp och det är ROLIGT!!

Cool chick 1

Foto:Per Hertz

Cool chick 2

Foto:Per Hertz

Maja och Majsan

Foto:Per Hertz

Alexander hos farmor

Ha ha ha, jag hann ta chokladen innan du hann ta den!!

Foto: Per Hertz

Den här cykeln är MIN!!

Sandlådekusiner

Här någonstans lämnade jag er i förra blogginlägget….

Gäster på Blidö Wärdshus:
 
                                    Foto: Per Hertz

Vi insåg att livebandet behövde två till i publiken så vi tackade nej till skjutsen från syster och stannade kvar några timmar längre än planerat. På vägen hem njöt vi av sommarvärmen och pratade om hur bra det går att GÅ hem trots att det är en fyra kilometer lång promenad. Sen kom grävlingen…. Nästa gång cyklar jag!!!

Fru och Fröken Erlandsson på besök

Idag fick jag besök av Frida och Maja. De vågade komma över trots att jag har feber. Jag tog dock inte på någon av dem, så de ska nog klara sig utan att bli smittade.

Det var inget långt besök, men jag hann ta några bilder på de båda söta rödluvorna ändå.

Maja klättrade upp för altantrappan och visste mycket väl var kameralinsen befann sig 🙂

Söta unge!

Idag var Maja verkligen full av energi och glädje och hon sprang runt på tomten som en duracellkanin. Då och då vände hon sig om och vinkade till kameran och mig.

Jag fotograferade henne dock inte bara framifrån. Såna här söta ungar är söta från alla håll nämligen…

Bild 1 – Maja springer med glädje mot vadå??

Bild 2 – Jag tror minsann att jag kan ana kärlek i de där ögonen…

Bild 3 – Jaha!! Det var till Mamma Frida hon ville!!

Altantrappan fick nytt besök…

Det fick även vår grovhuggna trädgårdsmöbel.

Till slut var det dock dags för flickorna Erlandsson att gå hem till sitt och de vinkar adjö till mig…HEJDÅ!!

Harig

Trots att jag fördriver den mesta tiden i soffan (som är helt underbar och helt klart värd sina pengar) eller i vilstolen på altanen, så märker jag att det är väldigt mycket djur här på ön. I går när jag gick ner till havet så höll en liten stackars hare på att skrämma livet ur mig när den antagligen tyckte att jag kom lite väl nära så den satte iväg i full fart från mig. Jag hade ju inte sett den och blev därför galet rädd när något en halvmeter från mig rörde sig så snabbt. Snacka om att jag kände mig harig!

På kvällen såg jag den här söta ekorren på altanen, men innan jag fått fram kameran så satt den i trädet:

Jag klädde även idag på mig ordentligt och begav mig ut på en långsam och kort promenad ner till havet. Jag letade efter orm hela tiden, men kunde inte hitta någon. Min kollega Åsa har sett ett helt gäng så jag vet ju att de vaknat till liv…

Det som jag däremot såg mest överallt var ju olika typer av fåglar. Inte för att jag kan alla namnen på dem, men fina är de!

Jag satte mig ner på en hemmagjord bänk och njöt. De här växte bredvid mig.

Jag funderade på om jag någonsin sett någon använda de där möblerna….

Mönstret på botten får mig badsugen t.om. nu när jag är sjuk 🙂

Idag syns inte en enda båt på fjärden.

Skärgården är vacker.

Jag siktar kameran uppåt himlen och ser att en sorts fågel inte är svår att identifiera i alla fall: Detta är en fiskmås! (Skrattmåsar har svarta huvuden)

(Rättelse 8/5: Även denna fågel är svår att identifiera 🙂 Detta är en trut. Det kan man t.ex. se på att den har en röd fläck på den understa näbben. Suck! Jag kan alltså inte ens identifiera denna typ av fågel. Tack Åsa för rättelse!)

Jag siktar kameran nedåt och ställer om kameran litegrann och då kan man identifiera roliga mönster i det rörliga vattnet.

På väg upp från havet möter jag på, vad jag tror är, samma rådjursmamma med kid som Pappa och Kina matade så flitigt i vintras. Nog för att jag går långsamt, men lite konstigt är det att de inte blir rädda för mig…eller minns de äpplena från i vintras kanske?

Väl hemma vid Vitsippan ser jag att Per klyver de björkkubbar som han fått av Pappa och Kina. Vi har tidigare fått färdigklyvd ved från Pappa, men nu har Per köpt en egen klyv och det ser ut som om han tycker det är lite småroligt att använda den 🙂

Just nu ser jag att nästan alla grannar är utomhus i solen. Precis som man ska när solen skiner från klarblå himmel och allt är helt underbart!! 

Själv ligger jag i soffan och tittar på fåniga tv-program. Den här sjukan är INTE rolig längre. Snart gör jag som ett litet barn och lägger mig på golvet och sparkar, gråter och skriker ”JAG VILL INTE VARA SJUK LÄNGRE”….fast just ja, självömkan var ju inte klädsamt….just ja!!

Skärpning!!

Jag sätter mig på altanen istället. Då blir det säkert bättre!!

Herrarna Erlandsson på besök

Från min altan, där jag halvlåg och vilade, såg jag att min brorsa Henrik kom och hälsade på hos Pappa och Kina. Jag känner i och för sig inte igen bilen eftersom alla mina syskon har samma bil i mina ögon, men Per kan identifiera dem. Enligt honom är det bara färgen som är väldigt lika 🙂

Jag tog mig i kragen och linkade över till Pappas tomt när jag hörde att Alexander och Pappa var ute och jobbade/lekte. Jag satte mig i en trädgårdsmöbel och från min position tog jag de här bilderna:

Växthuset ska göras iordning och Alexander hjälper sin farfar så gott han kan. Han frågade ”Vad är det här?”, ”Varför gör du så?”, ”Farfar, vems är det här?”, ”Vad gör du nu?” precis hela tiden. Jag imponerades över Pappas förmåga att svara på alla dessa frågor med glatt humör. Jag mindes mig tillbaka och insåg att min pappa nog svarat på miljarder frågor under sitt liv. Han har ju ”en del” barn och barnbarn och har ju dessutom haft dagbarn under många år.

Alexander undersöker ALLT han hittar.

Sötaste rumpan idag!!

Stolt kille. Han har just fått hjälpa sin farfar med att slänga saker i soptunnan.

Titta vilken pinne jag har!!

Min underbara lillebror Henrik försöker roa mig när han märker hur lite energi jag har.

Han lyckas också! Jag har så tokiga syskon. Det är helt underbart!! Tack för att ni finns.

Soffan är här!!

IKEA hade lovat att leverera vår hörnsoffa idag. De höll sitt löfte. Redan vid tiotiden kom lastbilen vi väntat på!

Per hjälpte de två killarna att lasta ur paket efter paket…
Förväntan!!

När alla delar var uppackade ur sina kartonger var Vitsippan full av soffdelar och Per satte igång att montera.

Själv halvlåg jag mest och läste monteringsbeskrivningen. Är man sjuk så är man 🙂

Per han skruvade och skruvade…

…och till slut så var Karlstad monterad och klar!

Nu saknas bara de två vita borden som vi köpt från EM-möbler (tyvärr kommer de inte på fyra veckor) och en matta, så är det klart i den här hörnan. Jag provlåg direkt soffan för att kunna godkänna ”mitt” hörn och JAPP, det funkar 🙂

När jag hade fått ligga ner en stund så tänkte jag att lite frisk luft kanske inte är så dumt… Jag har ju inte varit utomhus (förutom när jag åkte till doktorn) på en hel vecka och havet måste jag ju ner till när jag är på ön. Så jag klädde på mig fånigt mycket kläder och gick ut!

Idag blåste det från söder så där härligt så det ”låter”. Det syns nog lite också för det bildas småvågor på ytan som solen glittrar sig i.

Utan att ha sett någon väderprognos så kan jag lugnt säga att det är ”fint väder”. Vattnet är otroligt lågt och det som brukar vara botten är numera strand. Det har varit så ett par veckor nu. Härligt.

Den här snäckan föll jag för så fort jag såg den. När jag nu ser bilden på den, så måste jag nog säga att det är en av mina favoritbilder på senaste tiden.

På Granö växer självklart granar hela vägen ner till havet.

Här är beviset på hur förståndigt klädd jag var. Jag vill ju inte bli sjukare.

Väl hemma igen provade jag att hälla kokande vatten i handfatet tillsammans med tre droppar Oleum Basileum. Det lutade jag mig sedan över och så la jag ett badlakan över alltihopa. Där andades jag en lång stund och jag tror faktiskt det hjälpte. Det kändes bra både i lungorna och i näsan i alla fall.

Nu ska Per och jag göra oss bekanta med soffan och verkligen njuta av att äntligen kunna ligga ner och titta på film!! Ha det så gott. Vill ni se vågorna? Se i så fall filmen nedan.

Kram på er!!