Skärgården – Sida 15

Min dag!

Jag började min morgon med att packa min väska så att jag var helt redo för båtfärd. Efter det gick jag över till Pappa och Kina. Där träffade jag Maja som var ute och lekte. Hon kom och kramades (värme till mitt hjärta) och sen såg hon att jag hade en kamera hängade från höften och sa ”Ta bild på mig!”.

Första bilden blev med solen i ögonen och hon klagade. Vi fick alltså vända på steken och då blev hon nöjd.

Tillräckligt nöjd för att gå och sätta sig i sandlådan igen med sin bror. Hon fick dock börja med att tömma skorna på sand.

På vägen hem till mig tittade jag uppåt och njöt av körsbärsträden. Eller är det bigarråer?

Jag gick hem och hämtade min väska och min flytväst och begav mig mot stranden. På vägen hittade jag de här: BOVEN TILL MIN ALLERGI!!!

Nere vid stranden mötte jag den här fjärilen som på långt håll är jättesöt, men på nära håll så är den ganska läskig va??

Precis som den här anses vara superful, men egentligen är ganska vacker!

Till slut kom vi i alla fall ut på böljan den blå och både Per och jag njöt i hundranittio!!!

Vi började med en tur ut till vår favoritö för att kolla hur det ser ut när den är obefolkad. Vi har nämligen inte kunnat gå iland på just det här stället en enda gång. Det är ALLTID upptaget! (Någon gång ska vi gå upp klockan sju på morgonen och hinna först. Då kan du komma hit efteråt Carina och dela udden med oss. VÄRSTA GRYMMA utsikten och flata sköna hällar att sola/äta/leka på.)

Vi rundade udden och såg att vi faktiskt inte var ensamma på havet.

När vi tittade åt andra hållet såg vi något grönt…

…som inte ska ligga på land. Ajdå! Vi måste nog ringa Sjöfartsverket. En prick är på glid!

Vart man än tittade så såg man något intressant. Lååångt där borta såg vi t.ex. två havsörnar. De flög dock iväg långt innan vi kom fram, så här får ni se en otroligt inzoomad bild.

Det enda vi inte fick se idag var sälar. Det blåste nog för mycket för att de skulle vilja ligga på den här läskiga grynnan.

Blåsten gjorde faktiskt att vi drog oss inomskärs igen. Vi åkte till bryggan som brorsan och hans kompis håller på och bygger. Inget kaffe smakar nämligen så gott som det som intas medan man tittar på när folk jobbar!

När jag tittade åt andra hållet så log jag lite: Inlandsisen måste ha skrattat när de placerade den där stenen precis där….

Efter en god fika drog vi på för fullt hemåt!

Bra saker: Kattungar, Småungar, nytt tjockvin, skärgård!

Eftersom vi sov över hos våra vänner i Rimbo i natt, så passerade vi ju Norrtälje på vägen ”hem” till Blidö. Vi passade därför på att göra ett data- och mobiltelefonsupportbesök hos min mamma och ett kattungebesök hos min syster.

Hur ska vi någonsin kunna passera min syster utan att svänga in och gosa med de här söta godbitarna?

Per plockade upp Strumpan och man kunde se på ögonen att det nog var bekvämt där…

Sen kan man ju inte vara kvar i famnen hur länge som helst för det finns ALLTID något annat som är mer intressant…

Smulan ville nästan inte alls gosa. Världen är ju så spännande och måste upptäckas. Vi lyckades dock fånga henne på några bilder!

Mamman har bråda dagar med alla sina kattungar!

NI VET VÄL ATT EN AV DE SVARTA KATTUNGARNA
FORTFARANDE ÄR TILL SALU??

När vi kom ut till ön fick vi träffa lilla Maja. Hon hade varit hos sin farmor och farfar hela dagen eftersom hon inte får gå på dagis. ”Jag har vattkoppor här, och här, och här!”

Erlandssons dagis är väldigt fritidspedagogtätt. De kör nämligen med två vuxna per barn och aldrig har väl Maja haft det så bra som när hon är sjuk 🙂

Idag åt hon t.ex. rabarber och hallonpaj som farmor bakat. Det var gott och var tvunget att sugas in med fingrarna. Farfar fixade dock bort det kladdet!

Ni vet att jag gillar tjockvin, eller hur? Ni vet säkert också att jag gillar ett vin som heter Appassimento Tommasi (89kr). Det är grymt gott!!! I helgen har vi hittat en ny favorit som ni verkligen behöver prova om det är så att ni gillar tjockviner. Det heter Castelforte (75kr) och är faktiskt ännu godare än Appassimenton!!

Visst blir det lite mer sommar med blommor??

När solen skiner så känns det inte så fel heller….

I morgon bär det ut på böljan den blå!!

TISDAG

Dagens morgonpromenad skulle av någon anledning gå ut genom den här grinden. ”Det vore ju så mysigt att ta ängsvägen till Rådmansholmen”. Så vi öppnade grinden in i fårhagen och gick in…

Där visade det sig att det inte alls var någon bra idé. Förutom att vi fick se ett rådjur som nog trodde att den blev osynlig om den stod helt stilla, så fick vi hela skorna fulla av vatten. Ängen var inte direkt torr. Det var bara att vända in i skogen igen och ta sig hemåt. Klafs. Klafs. Klafs.

Per tog sig ut på en joggingtur, men jag bytte om till torra strumpor och skor och gick över till pappa. Där var han och Alexander i full färd med att ”fixa” grejer i trädgården. De tog t.ex. ut utemöblerna till gäststugan och vattnade salladslandet. Det är så sött att se hur Alexander verkligen vill hjälpa sin farfar.

Alexander jobbade dock inte bara. Han lekte med bollar också!

På altanbordet såg jag bevisen för att barn alltid är som barn alltid varit. De plockar blommor utan skaft 🙂

Igår när vi la i båten i plurret så började Maja prata om att hon ville åka båt. Det var vi ju tvungna att göra något åt, så före lunch tog vi ut hela familjen Erlandsson i Bubbel för en tur runt ön.

Vi åkte motsols runt Blidö och båda barnen var löjligt glada över att åka fort. Vi vuxna var inte så ledsna vi heller i och för sig.

Maja verkade nöjd med båtturen.

Alexander likaså.

Glada och Soliga i Blidösundet.
Foto: Frida Erlandsson (iPhone)

Henrik och Maja.
Foto: Per Hertz (iPhone)

Maja och Majsan
Foto: Frida Erlandsson (iPhone)

Idag blåste det en hel del på havet, men hemma vid bryggan syns det nästan inte alls.

Vi stoppade om Bubbel och sa ”Hejdå”. Nu får hon vila i tre dagar innan vi är tillbaks igen.

Vila gjorde även Maja. Hon hade somnat redan under båtturen. När Henrik la henne i cykelkärran sova hon bara vidare….

För ovanlighetens skull så kände vi oss klara med ön redan efter båtturen och började packa ihop oss för att åka hem. När vi kom ner till färjan tog jag den här bilden eftersom vi har en uppsjö av stubbar. Det här kanske kan vara lösningen?

När vi kom över till Yxlan så hamnade vi direkt i en kö utan dess like. Alla de här bilarna väntar alltså på att få åka med nästa färja. Eftersom färjorna kör skytteltrafik när det är så här mycket trafik är det mycket sällsynt att se såna här långa köer. Visst brukar man få vänta, men inte på det här sättet. Vi förstod ganska snart att något var fel. Kön rörde sig nämligen bara var 25:e minut. När färjan kör skytteltrafik brukar det vara ett intervall på ca 15 minuter. Konstigt!

När vi till slut, efter en timmes köande på Yxlan, kom med nästa färja insåg vi att färjan måste vara trasig på något sätt. Den liksom smög över sundet. När jag kikade ut genom bilrutan såg jag dessutom Blidöfärjan komma åkande runt udden. Den hade alltså gett upp, när den inte ens kunde lämna av bilar på Yxlan (eftersom kön gick ändå ner till färjläget och bilarna inte ens kunde komma av färjan) och åkt runt till Furusund själv. Det är inte heller ofta som det händer….

Det tog tid, men nu är vi äntligen hemma! Här hemma hittade vi tyvärr Emma jättedålig i magsjuka. Stackarn får inte ens behålla vatten eller Resorb. Just nu känner jag mig som en usel mamma som inte kan hjälpa henne….

MÅNDAG

Min dag började med fem timmars arbete vid datorn. Idag fanns nämligen en arbetsuppgift i kalendern som inte gick att skjuta upp. Den gick dock att utföra hemifrån så jag stannade kvar på ön. Jag satt i dotterns sommarsovrum, där vårt enda fritidsskrivbord står, och jobbade. Utanför fönstret såg jag hur ekorrarna skuttade i björkarna och hur pappa och Kina planterade sallad med mina brorsbarn. Solen sken och det var en ganska bra arbetsdag, även om jag nog längtade ut en hel del.

Per gick också upp tidigt imorse, men han åkte in till Norrtälje för att köpa bottenfärg till båten. När han kom hem hade han med sig sushi till vår lunch. Gott!

Efter att ha jobbat klart spenderade jag resten av dagen utomhus. Detta eftersom ”utomhus” är bästa stället!

Jag torkade av alla båtdynor och inspekterade alla ”båtgrejor”. Det måste ju vara rent och fint om man ska få ta ombord dem på Bubbel. Per är hård med sånt…

Hård ser han dock inte ut, när han slipar båtfärg. Mer åt det fåniga hållet va??

Pappa och jag gick ner till bryggan för att lägga i bommarna. Maja sprang i förväg.

”Blankt som en spegel”. Svårt att inte bli sugen på att lägga i båten…

SJUKT lågt vatten dock. Våra båtbommar lutar betänkligt neråt..

På vägen hem tog vi strandstigen och Maja lovar mig att hon kan stå på stenen utan att ”ramma”.

Hon hade rätt! Hon ramlade faktiskt inte!

Gullungen höll oss sällskap medan vi fixade med Bubbel (båten) och blev så här glad när hon såg mig komma gående. Hur kan man låta bli att tycka om en sån unge??

Per kämpade på med båten….

Alexander tyckte jag skulle gå och hålla honom sällskap…

”Ta kort nu!!”

Till slut var båten polerad och redo!!

Vi bad pappa följa med och så åkte vi till Bromskär. Där är det nämligen perfekt för att lägga i båtar.

Det gick faktiskt så fort att jag inte hann med att fotografera förloppet (man måste ju jobba ibland också).

När jag hade kört hem bil och båttrailer låg Per och Bubbel sedan länge i hamnen.

Vid det här laget såg fjärden ut så här…

…så självklart var vi tvungna att ta en premiärtur!!

Svartlögafjärden.

JIPPIE!!!!!

Trots sol och nästan stilla vind så visade termometern på fyragradigt vatten och man blev inte speciellt sugen på att bada. Dock blev man sugen på att åka mer båt!!

Vid en av våra favoritöar var jag tvungen att ta en bild som visar er varför den passar mig så bra. Ser ni vad botten består av???

BLÅ BLÅ HIMLAR OCH VATTEN!!
(och frid i sinnet)

Det blir ingen brasa idag. Jag firade nämligen årets första båttur med ett glas vin (och kan därför inte köra bil bort till brasan), men trots utebliven sång (vintern rasat ut osv…), så har det här nog varit en av årets absoluta höjdpunkter!!!! (hittills)

SÖNDAG

Först lite lördag:
Igår kväll var vi hemma hos en av grannarna och åt middag. Det var jättetrevligt och roligt att umgås med dem. Mamman i familjen har jag nämligen lekt med ända sedan jag var en liten liten flicka. Nu var det hennes flickor som tog hand om lekarna, men de fick oss alla att delta. Annars skulle vi inte få någon mat! Efter lekar var det middag med efterföljande hembakt kladdkaka. Mätta och nöjda gick vi sedan hem i den kolsvarta natten.

Mysig kväll!

Nu – söndag:
Idag började vi, precis som igår, med en morgonpromenad. Detta eftersom det även här fanns ett hot: ”Du får ingen frukost om du inte rör på dig först”. Mat måste man ju ha, så det var bara att röra på fläsket 🙂

Idag tog vi oss ännu längre ut på den väg vi bor på.
Vi gick tills den tar slut och vattnet tar vid.

Där finns en väldigt gammal ångbåtsbrygga som numera bara funkar till att stå på när man fiskar. Mer duger den inte till, men den är söt.

Här tog vi oss en mini-paus så vi hann ta några bilder utåt Söderöra och Norröra (Saltkråkan).

Sen bar dem hemåt igen.
Man kan förstå varför det heter ”Granö”.

När jag hade ätit en stadig frukost och skulle gå över till pappa och Kina för att få en kopp kaffe, så mötte jag Bambi på tomten. Till min glädje, och Pers förtret, så verkade Bambi inte alls rädd för oss….

Vi ignorerade Bambi och gick över vägen till pappa och Kina och fick det goda kaffet. Dessutom med hembakta goda hallonmuffins. (Det lär krävas mer promenader nu).

Vi hälsade glatt på ett promenerande par på vägen och tänkte inte mer på dem. Inte förrän jag hörde hur de hojtade till, så där som man gör när man ser en sån här:

Oj, vad jag hoppade upp snabbt från stolen och rusade mot dem. Jag gissade ju att det hade något att göra med någon form av orm.

Mitt på den lilla grusvägen mellan min och pappas tomt kom alltså en huggorm ringlande. Han blev dock inte helt glad över att vara fotomodell, så han ringlade snabbt in på grannens tomt och försvann.

Så nu fick jag äntligen min huggormsbild som jag så gärna ville ha igår!
Jippie!

Dessvärre fick jag faktiskt ytterligare en huggormsbild, när jag och Per skjutsade pappa och Kina till färjan. Den här stackaren hade blivit överkörd av en bil.

Resten av dagen spenderade Per med sin guldklimp. Bubbel ska bli riktigt ren och fin innan den får doppa fötterna i böljan den blå! (Förhoppningsvis redan imorgon)

Jag gick ut på promenad och kikade på hur himlen
ser ut när den går från tokblå till mer molnig.

Det kan vara fint det också!

Sen satte jag igång med att göra nytta jag också. Även fritidshus måste ju städas ibland. Varför inte passa på när solen tagit en liten liten paus??

Jag hann med att rensa köksfläktens filter, putsa fönstren, torka av alla skåpsdörrar, damma och dammsuga innan solen kom fram igen. Då var det inte lätt att stanna kvar inne. Jag gjorde i alla fall klart köket innan jag…

…gjorde en kopp kaffe och gick ut i solen igen!
(Per fick en kopp han också)

På min nästa sväng runt i området så hittade jag mitt för dagen TREDJE ormfynd. Det här var en torr variant dock. Ett ormskinn. Undrar hur länge det legat här? Hur fort torkar ett skinn som ormen har krängt av sig?

När jag traskade längs med strandkanten så mötte jag Monica och Lasse som bott här nästan lika länge som jag har gjort. Vi pratade orm och stränder. Den här stranden på bilden var t.ex. en vit sandstrand när jag var tio år. Snacka om att det ändras i naturen! Sanden finns kvar. Den ligger dock en bit ut där man badar.

Trots att jag hade teleobjektivet på kameran så kunde jag inte fånga tranan bättre än så här idag. Han envisades med att flyga JÄTTEhögt upp. Ni ser ändå vad det är va??

Här är jag betydligt närmare fågeln. Det hjälper dock inte mig att tala om vilken sort det är. Det enda jag kan säga är att den är grymt söt och att jag får ont i magen av längtan efter vår undulat Peppar som tyvärr inte finns med oss längre….

Det var min söndag så här långt.
Mitt ansikte känns varmt och jag anar att jag fått färg.

Våren är här!!

Kallt men soligt. Och ni??

Påskdagen har varit solig, men svinkall här i skärgården.
Hur har ni haft det?

Här kommer ett smakprov av min dag.

De två snäckbilderna: Per Hertz

På förmiddagen blev vi inbjudna av söta barn till våffelfest med grannarna! Snacka om att man bor på rätt ställe när man alltid har trevligt när man hamnar i lag med grannarna. Hela vägen var fylld av grannar. Jag fick dock bara godkänt att visa Anita på bild 🙂

Tack Anita!
(Vars ögon matchade jackans färg perfekt)

Det är faktiskt inte första gången som vi grannar blivit bjudna på våfflor längs med vägen. I Emmas rum hänger den här gamla teckningen som var inbjudan till detsamma för många år sen. Fin va?

Fågel som jag borde kunna namnet på…

Tussilago

Detta ihop med lite lövräfsning, strandpromenader, umgänge med släkten
och nu film med mannen gör detta till en bra dag!

Påskafton (med extra mycket Alexander)

Tidig morgon på ön.
Marcus har hittat lite underhållning i form av teknik.

Påskaftonsvädret kan man inte klaga på!!

Jag älskar sandstränder. Jag blir sååå badsugen.

Det ser ju så bra ut.

Vackert liksom.

Som om det vore sommar.

Fast det är det inte!

Alexander påstår att ”han inte alls fryser” när han gräver ner sina händer i sandlådesanden. Hur jag än försöker att truga med vantar så vägrar han.

Lillsyrran är smartare.
Påklädd för årstiden.

Tuff tjej.

Till slut fick vi dock på vantarna på lillkillen också 🙂

Baka baka, liten kaka!

Våra soptunnor har haft en förmånga att blåsa omkull, men nu är det slut med det! Pappa har byggt ett litet soptunnehus till dem. Tack!!

Påsk = Påskägg

Och fika!

Igår visade jag en Majakavalkad här på bloggen så idag blir det många bilder på Alexander. Det ska ju vara rättvist!!

Maja får såklart vara med hon också. Bara inte lika mycket..

Skriet av Edvard Munch?

Tänkaren.

Far och son.

Lyssnande.

Kärlek, när den är som bäst!

Alexander

Sötnos.

Bus.

Min lillebror. Alexanders pappa.

Är han lik sin far?

Per har varit ute nästan hela dagen och räfsat löv på tomten. Ett tag såg det ut som om enorma mullvadar hade flyttat in på tomten. Nu är de dock borta.

Knytis-påsklunchen åt vi hos Pappa och Kina.
GOTT!

Rätt vad det var knackade det på dörren och där stod de sjungande påskkärringarna som jag faktiskt väntat på. Varje år kommer de med hemritade påskkort och sjunger för oss i stugorna. Vi fyllde deras korg med massor av godis och hoppas på att få se dem även nästa år.

Sen var det dags att gå av lite av lunchen.

Vi gick ner till vattnet och Alexander var glad för att huggormar inte kommer upp ur sina hålor när det är kallt utomhus. Han verkade inte gilla ormar. ”Men jag är inte rädd för T-Rex eller drakar” 🙂

Nere vid båthamnen höll grannarna på att värma upp bastun. I väntan på rätt temperatur tog de en öl i solen lutade mot bastuväggen. De såg inte ut att lida.

Vi andra gick ut på bryggan istället.

Där vi satt och funderade på om det kommer bli något bryggslut att sätta badbryggan på eller om vi kommer få hoppa i från stenarna. Om tre veckor är det dags för premiärdoppet ju… (Den yttre delen av bryggan gick sönder i höststormarna.)

Det här vädret gör mig helt sjuk av längtan efter att få sätta båten i sjön. Tyvärr är det riktigt kallt utomhus så det är inte så kul att pyssla med båten. I morse var det t.om. is på vattnet inne i båthamnen. Men ändå….

Marcus kan kasta mackor hur långt som helst.
Varför har jag ingen som helst sådan begåvning?

Självklart försökte Maja och Alexander också sig på stenkastning.

…och sandkastning…

Good guy? Bad guy?
Hur som helst – min make.

”Här finns många stenar”

Lyllo honom!!! Han har lagt i båten!

Maja och Alexander kastade större och större stenar (Lugn – Där det redan var stenigt på botten. Jag hatar när ungar kastar sten på sandbotten!) Kolla den som Maja har i handen. STOR.

Det här plasket har dock deras pappa fixat!

PLUMS

Påsken fortsätter…

Långfredagen – äntligen på ön!

Efter att ha handlat lite mat på Flygis i Norrtan så åkte vi ut till ön. Där träffade jag Henrik, Alexander och Maja. Efter lite bus och mat satte sig Alexander för att spela lite på iPaden och som vanligt så fascineras jag över hur mycket så där små ungar kan…

Maja satt bredvid och kikade. Jag gissar att hon insuper varje detalj för att kunna spela hon också…

Titta här!!

F A M I L J E K A L A S

Idag var det dags att fira Marcus 20-årsdag med familjen.
Det gjorde vi i Vitsippan på Blidö.
Här ser vi födelsedagsbarnet och hans flickvän.

Per hade lagat lunchmat av rang (jag hade hjälpt till lite också…). Det var en buffé som verkligen inte gick av för hackor. Allt var klart. Det enda som saknades var gästerna.

Tyvärr var det många i familjen som inte skulle komma, men jag insåg när jag tog fram de arton tallrikarna, de trettiosex besticken och de arton glasen, att vi nog skulle bli hyfsat många ändå. Inte med vår familjs mått mätt, men ändå…

Strax före tolv kom gästerna!

Anton busar i Emmas våningssäng.
Pappa David håller sällskap.
I storstugan pratas och kramas det.

Presentöppning

Systerkram – Jag och Susanna.
Kina i samtal med födelsedagsbarnet
Syster Catrin!

Besök i trädgården

Syster Anna och Syster Susanna kramas.
Syskonbarnen underhålls av elektroniken.

Bror Henrik och Syster Susanna kramas.
Anna får iPadutbildning av lille Noah, Tilda håller koll.

När kalaset började gå mot sitt slut tog några av oss en kort promenad.

Solen sken ju som en tok så vi kunde inte låta bli.

Syster Catrin och Svåger Daniel kan inte ens titta, så stark är solen.

Tillbaks uppe vid Vitsippan igen så fascineras vi över hur snabbt det växlar mellan sommarkänsla och vinterkänsla och vilket fint mönster den stora tallen gör på vårt hustak.

Några kramar och vinkningar senare var huset tomt. Per gick och la sig på soffan och jag gick ut och gick. Första bilden blev på en gran och solen bokeh.

Andra bilden blev på solens glitter i havsytan och på vassen.

Även förra årets vass, helt utan översta topp, fick vara med på bild.

I strandkanten, i sanden, hittade jag dessa vårtecken. Tussilagona hade dock slutit sig helt eftersom det bara var en plusgrad utomhus.

Kallt, men vackert.

Så kallt att vattendropparna stelnat och blivit till isdroppar.

Med iskalla fingrar knackade jag på hos Pappa och Kina. I deras varma hus såg jag de här påskliljorna. Vårtecken!

I trädgårdarna på ön ser man även detta vårtecken:

Tack för idag, alla ni som var här!!

Sommartider, Hej Hej! Sommartider!

Oj, vad skönt det är att vara på ön!! När solen skiner och fåglarna kvittrar finns det verkligen ingenting som mäter sig med skärgården! Idag har jag försökt att vara utomhus så mycket jag bara kunde så jag har räfsat rent en del av tomten från kvistar, barr och löv. Det blir ju en del ”skräp” på tomten när man fällt träd… Nu har vi gräsmatta runt huset igen och jag har fått mycket syre på köpet. Visst finns det mer att räfsa, men det kommer fler helger 🙂

Per och jag är faktiskt kvar på ön fortfarande i ett försök att dra ut på helgen. Dessutom säger ryktet att huset inne i stan är fullproppat med artonåriga tjejer som gör sig i ordning för studentskiva så vi avvaktar med hemfärden en aning…

Här kommer några bilder från min dag så här långt!

Vi slutade elda ris vid halvtre tiden igår. Det brinner fortfarande i askan ett dygn senare. Man förstår hur det uppstår gräs- och skogsbränder…

Vi har som sagt eldat ris och släpat kubbar i helgen. Det ligger dock kvar en hel del i högar på tomten. Vi ska släpa dem till huggkubben och sen vet vi vad vi har att göra i sommar…

Hur jag än försöker beskriva skärgården som ALL GOOD, så har jag faktiskt ett problem. Det stavas P O L L E N. Oj, vad jobbigt det är när det blir vår! Jag har pumpat mig full med tabletter, nässpray och ögondroppar, men det kliar och svider ändå. Ordentligt. Hua! Här är boven:

Igår när min syrra Susanna och hennes man Daniel hade varit nere vid stranden så försökte de beskriva ett konstigt fenomen av flytande vassbitar. ”De stod liksom upp och flöt”. Det lät ju lite underligt, men idag fick jag se det med egna ögon! Varför gör de så där? (Sandbotten gör mig badsugen….)

Snödropparna har ploppat upp på Pappas och Kinas tomt. (Jag har inga planterade blommor på mina ägor…)

Tilda i sin Buff – cool huvudbonad.

Noah – Cool i sig själv 🙂

Fikapaus på Erlandssons värme- och kaffestuga

Jag är tacksam för att SMHI ofta har fel vad gäller väderleksrapporter. Enligt dem skulle det vara mulet både igår och idag. Så har dock inte varit fallet!

Jag längtar tills man kan gå barfota här och inte som idag, i gummistövlar.

Blått. Vått.

Alen må ha pollen, men den kan vara vacker också så den är nästan förlåten.

Och ja, jag minns att det är sommartid nu. Jag vet t.o.m. vad klockan är! Vet du?