Dagens morgonpromenad skulle av någon anledning gå ut genom den här grinden. ”Det vore ju så mysigt att ta ängsvägen till Rådmansholmen”. Så vi öppnade grinden in i fårhagen och gick in…
Där visade det sig att det inte alls var någon bra idé. Förutom att vi fick se ett rådjur som nog trodde att den blev osynlig om den stod helt stilla, så fick vi hela skorna fulla av vatten. Ängen var inte direkt torr. Det var bara att vända in i skogen igen och ta sig hemåt. Klafs. Klafs. Klafs.
Per tog sig ut på en joggingtur, men jag bytte om till torra strumpor och skor och gick över till pappa. Där var han och Alexander i full färd med att ”fixa” grejer i trädgården. De tog t.ex. ut utemöblerna till gäststugan och vattnade salladslandet. Det är så sött att se hur Alexander verkligen vill hjälpa sin farfar.
Alexander jobbade dock inte bara. Han lekte med bollar också!
På altanbordet såg jag bevisen för att barn alltid är som barn alltid varit. De plockar blommor utan skaft 🙂
Igår när vi la i båten i plurret så började Maja prata om att hon ville åka båt. Det var vi ju tvungna att göra något åt, så före lunch tog vi ut hela familjen Erlandsson i Bubbel för en tur runt ön.
Vi åkte motsols runt Blidö och båda barnen var löjligt glada över att åka fort. Vi vuxna var inte så ledsna vi heller i och för sig.
Maja verkade nöjd med båtturen.
Glada och Soliga i Blidösundet.
Foto: Frida Erlandsson (iPhone)
Henrik och Maja.
Foto: Per Hertz (iPhone)
Maja och Majsan
Foto: Frida Erlandsson (iPhone)
Idag blåste det en hel del på havet, men hemma vid bryggan syns det nästan inte alls.
Vi stoppade om Bubbel och sa ”Hejdå”. Nu får hon vila i tre dagar innan vi är tillbaks igen.
Vila gjorde även Maja. Hon hade somnat redan under båtturen. När Henrik la henne i cykelkärran sova hon bara vidare….
För ovanlighetens skull så kände vi oss klara med ön redan efter båtturen och började packa ihop oss för att åka hem. När vi kom ner till färjan tog jag den här bilden eftersom vi har en uppsjö av stubbar. Det här kanske kan vara lösningen?
När vi kom över till Yxlan så hamnade vi direkt i en kö utan dess like. Alla de här bilarna väntar alltså på att få åka med nästa färja. Eftersom färjorna kör skytteltrafik när det är så här mycket trafik är det mycket sällsynt att se såna här långa köer. Visst brukar man få vänta, men inte på det här sättet. Vi förstod ganska snart att något var fel. Kön rörde sig nämligen bara var 25:e minut. När färjan kör skytteltrafik brukar det vara ett intervall på ca 15 minuter. Konstigt!
När vi till slut, efter en timmes köande på Yxlan, kom med nästa färja insåg vi att färjan måste vara trasig på något sätt. Den liksom smög över sundet. När jag kikade ut genom bilrutan såg jag dessutom Blidöfärjan komma åkande runt udden. Den hade alltså gett upp, när den inte ens kunde lämna av bilar på Yxlan (eftersom kön gick ändå ner till färjläget och bilarna inte ens kunde komma av färjan) och åkt runt till Furusund själv. Det är inte heller ofta som det händer….
Det tog tid, men nu är vi äntligen hemma! Här hemma hittade vi tyvärr Emma jättedålig i magsjuka. Stackarn får inte ens behålla vatten eller Resorb. Just nu känner jag mig som en usel mamma som inte kan hjälpa henne….