Min bror och hans fru har precis börjat bygga ett hus. Tomten de bygger på ligger precis bredvid min systers nybyggda hus, så de kommer bli goda grannar när de väl flyttar in. Jag är självklart avundsjuk på att de kommer att få träffas varje dag, men jag försöker låtsas som ingenting 🙂
Idag skulle Per åka dit för att försöka hjälpa till med något, medan min bror och hans bästa kompis byggde ihop …….hmmm…formen till det som grunden sedan ska gjutas i. Det heter säkert något fancy, men ni kanske fattar…
Det var fantastiskt vackert väder idag och så här såg det ut på bygget i förmiddags.
Min bror heter Henrik. Hans vän heter Henrik. Ingen förvirring alls eftersom min bror kallas HenkA och hans vän kallas HenkE. 🙂 Båda två bygger ju hela dagarna, men just idag handlade det om Henkes specialkunskapsområde så idag fick han bestämma.
Jag hjälpte inte till alls med bygget utan jobbade en stund vid syrrans köksbord och sen gick hon och jag ut på promenad. Solen sken ju helt galet!
De bor granne med en hästgård så jag kunde ju inte komma därifrån utan att ha tagit åtminstone någon bild på de söta små krakarna…
Den främre hästen står och sover och det var mycket sött när den till höger buffade med nosen mot den för att väcka den 🙂
Jag visar den här bilden av två anledningar:
1. Jag gillar ekar och även om den här inte har några blad så är den så väldigt vacker.
2. Jag vill visa er hur mycket vinter vi har här i Roslagen.
Min syster och min bror har sina tomter högt upp på en kulle med fantastisk utsikt över en sjö, så under promenaden försökte vi komma ner till den. Här är en bild jag tog under promenaden.
Lite närmare sjön gick vi förbi nästa ställe som har djur. Den här gången var det kor. Visst är de fina?
Helt plötsligt såg vi hur det yrde i snön och galopperande mot oss (i kohagen??) kom den här söta lilla hästen springande mot oss. Uppenbarligen ville den ha lite sällskap. Vi kunde inte gå därifrån utan att ha gosat lite med den söta saken!
Tillbaka vid husgrunden igen.
Nu har Henrik *2 fått hjälp av Alexander!
Det hade gått framåt. Nu var nästan hela ytterkanten lagd.
Jag fascinerades över den lilla maskinen/prylen/saken som de använde för att få hela alltet tokrakt. Den pep och hade sig och pratade tydligen ett språk som killarna förstod…
Eftersom Per hade siktat in sig på att göra Pulled Pork (som tar många timmar att laga) så lämnade vi bygget redan klockan två. Vid Furusund stannade vi och väntade på färjan och jag drömde mig tillbaks till min ungdom. Jag har nämligen jobbat sex somrar i den här kiosken…
Efter en stund fick vi åka med första färjan. (Vi måste åka två färjor och en hel del broar för att ta oss ut till vårt fritidshus.)
Jag lät Per köra ombord på färjan och tog själv tillfället i akt att fotografera lite mer. Här ser vi Yxlan från Furusundshållet.
Här är vi mitt ute på Furusundsleden och jag fotograferar upp mot Kapellskär. Isen är trasig eftersom det går Finlandsbåtar här dygnet runt.
Här fotograferar jag söderut istället.
Den här bilden tog jag för din skull Carina 🙂 En hel del is nedanför er brygga!!
VACKERT!!!
När vi kom hem gick Per direkt in och började laga mat. Själv gick jag ner till vattnet och njöt. Jag kan liksom aldrig låta bli att ta mig de 120 metrarna ner till havet. Det går inte!
Den här bilden kanske inte är så rolig i sig, men jag fascineras över hur det ser ut. Det är fyra kilometer till de öar ni ser där borta i horisonten. Is is is is is!
Den här bilden gillar jag eftersom man ser en sten sticka upp genom isen och eftersom det finns några moln på himlen som skapar en härlig stämning.
Här är det nog solen, molnen och de bara stenarna på höger sida som ger en skön känsla…
Ser ni att isen nära i bild är bucklig? Det är så lågt vatten att isen ligger på botten!! Det kanske är en roligare bild för mig än för er, men ni får väl njuta av den blå himlen då!
Här är det helt självklart alarna som solen silas igenom som är det som drar mig till bilden. Jag gillar att alarna är nästan svarta på bilden och isen, himlen och snön är så långt från svart man kan komma.
Den här bilden har jag lagt ut av två anledningar:
1. Min barndomsvän/granne Ove kör skotern och jag vill att han ska få se hur härligt det ser ut när de ger sig ut på isen så där.
2. Jag älskar hur naturen sträcker sig ut över isen och ramar in den moderna maskinen.
Den här bilden har skön uppbyggnad. Punkt.
Det kanske inte är så konstigt, men det är verkligen bara i skärgården och i fjällen som man ALLTID ser skoterspår. 
Den här bilden får mig att fundera på vart skoterna skulle? Den har liksom bara åkt rakt ut i ingentinget. Har den kommit fram till Finland? Eller skulle den bara till Söderäng?
Till slut var jag hemma vid Vitsippan igen! Dags för kvällsdrink!
