Det går bra nu!!

Det går bra för mig för jag sitter mittemot en kollega
som har väldigt vackra blommor på sitt skrivbord!!

Det går bra för mig för jag hittade nummer 008 idag
när jag var ute och gick på lunchen!!

Det går bra för mig för jag fick låna en kratta av min granne Anita
så jag kunde få ut de stora snöhögarna i skuggan till en jämn yta
som nu smälter i rasande fart inför mina ögon!!

Det går bra för mig för jag hittade busken (jag visste fanns där) under snön,
och den belönade mitt hårda slit med krattan med att redan ha knoppar!!

Det går bra nu!!

Allt beror väl på hur man ser på saker och ting…
Idag beslöt jag mig för den här synen 🙂

Nu får Per se upp :)

Jag sitter här och ler. Stort.

Jag har inte fått visa leg på systemet och jag har inte vunnit på lotto,
men det har varit en riktigt bra dag på många andra sätt!

Jag fick t.ex. en god och stor saltlakritsgodis av Cim efter lunchen idag. Åsa och Cim gillar verkligen Birka Gott och vi går ofta in där och undersöker innehållit i byttor och lådor. Idag köpte båda två mycket godis. EN bit tyckte jag allt att jag kunde få smaka!

På vägen tillbaka till jobbet (med saltlakritsgodisen i munnen) så hittade jag ÄNTLIGEN 007. Cim skrek nästan till av lycka å mina vägnar när hon såg bilen först av alla! Jag var inte sen att springa fram och ta ett bevisbild. 🙂

På väg hem efter oväntat lång arbetsdag svängde jag förbi Häggvik för att köpa lite småsaker på ICA Maxi. När jag kom ut ur affären så satt en ihopvikt lapp fast på mitt bilhandtag. Mitt hjärta sjönk och jag tänkte på alla saker som kunde ha hänt med min bil. Var var bucklan? Vem hade kört på mig? Jag vecklade upp lappen…..och mitt sjunk byttes ut mot ett stort leende! Nu får Per se upp 🙂

Som ett njutbart slut på den här dagen sitter jag nu (helt ensam eftersom Per är i Norge, Emma hos en kompis och Mackan på studentfest) och pillar på min nya iPhone! Äntligen är den här och jag är inte långt från att börja väsa “My precious”……….

En riktig blogg…

…har “dagens outfit” angiven. Varje dag!

Nu råkar jag ju inte skriva en “riktig blogg”. Det har bland annat att göra med att jag är fyrtiotvå år gammal, men också på att det är lite fånigt. Vad spelar det för roll vad man har på sig? Är det inte viktigare hur man ÄR?

Idag tänkte jag i alla fall visa er några klädesplagg, men de föregås av en liten berättelse. Om det funkar som ursäkt vet jag faktiskt inte, men så här är det:

En av alla mina systrar är galen i mössor. Man skulle kunna skriva den meningen utan de två sista orden också, men just nu handlar det om mössor. 🙂 Hon, Susanna, har alltid väldigt roliga och uttrycksfulla mössor och jag är ofta avundsjuk och “vill också ha!”. Idag ringde hon och berättade att hon precis i det ögonblicket köpte en mössa till mig!!! Snällt va?? Så här ser den ut:

Jo, det är en barnmössa! Fast det kommer passa mig utmärkt. Jag är barnslig! Jag längtar redan tills jag får sätta på mig den. Då blir dessutom en annan syster glad. Min syster Anna är ofta ledsen för att jag är korkad nog att gå utomhus utan mössa. Nu hoppas jag på att även göra henne glad!

Förresten vill jag varna er för Regplåtsjakten!! Den är livsfarlig. Har man fastnat i den så är det verkligen svårt att inte leta nummer var man än är. Idag åkte jag t.om. in i Kista Gallerias parkeringshus BARA för att leta bilnummer. Jag letar ju fortfarande efter 007. Jag åkte runt i hela garaget. På alla plan. Jag hittade självklart nummer 006 och 008. Just den registreringsskylt som jag letade efter lyste dock med sin mycket irriterande frånvaro. Hmm, var ska jag hitta den?

Så var det då det där med dagens outfit….
Idag när jag skulle gå till köket för att göra mig en god kaffe latte, så kände jag det. Den pinsamma känslan av hur byxorna sprack i grenen. Resten av dagen gick jag där och skämdes. Jag kunde inte göra så mycket annat. Tankarna snurrade kring min vikt, om vågen lagt av och numera visar helt fel vikt och kring det faktum att jag har alldeles för få plagg. På vägen hem, inte i Kista Galleria :), men i Sollentuna Centrum köpte jag därför två par vardagsbyxor. Till min glädje kom jag i storlek 40 och då kan jag inte ha gått upp i vikt. Det måste vara slitage och ålder som gjorde mig till en pinsam blottare idag. Här är nu bilderna som gör mig till en pinsam bloggare:

Här på slutet av dagen (och blogginlägget) så vill jag också tala om för er som bygger virus hela dagarna och som har bestämt sig för att spama min blogg; LÅT BLI!!! Jag släpper inte in er ändå, så ni kan lika gärna ge upp!

Dessutom vill jag skicka ut VLS till alla era som behöver det. Jag vet att det finns minst en av er som verkligen behöver lite Varma, Lugna och Snälla tankar idag. Jag skickar allt jag har åt ditt håll! Om det nu är så ställt att fler av er behöver VLS, så ta åt er och lev i tron att det på något underligt sätt blir som det ska i slutet.

KRAM
Mia

Gråmulen dag i skärgården

Grått är bra ibland!

Vintern har börjat ge med sig och det märks verkligen på svartlögafjärdens is. Jag har inte satt min fot på den idag och om jag hade gjort det, så tror jag inte att den hade hållit för min tyngd. På ett sätt är det sorgligt att den ger med sig eftersom den är såååå vacker, men på alla andra sätt är det otroligt skönt. Jag behöver sol och värme nu. Det har snöat sen november! Det är FEM månader av vitt. Nu behöver vi grönt, blått, rött och gult!!

Tänk om isen kunde släppa nu och ge plats för våren!! Hade solen visat sig idag så hade nog processen gått fortare. Idag har vi istället fått njuta av en jämngrå tung och tyst skärgård…

Här är bilder från min morgonpromenad:

Efter promenaden hittade jag min syster, svåger och systerson utanför Pappa och Kinas hus. Jag gick ner i källartrappan och tog den här bilden på Anton som inte riktigt förstod vad jag gjorde…

När Anton stod och tittade på när hans pappa David tvättade bilen så smög jag mig fram för att ta en bild, men han hann se mig…

Min bil skulle också behöva få sig en genomgång…

På pappas och Kinas tomt sticker några vårtecken upp ur jorden.

Det ser så kallt ut!!

Idag är Kinas växthus och odlingsbäddar tomma men om några månader kommer vi nog att kunna få smaka på mycket gott därifrån. Tomater av många olika sorter? Gurkor? Vindruvor? Sallad? Potatis? Rabarber? Örter? Ja, så brukar det bli…

Sandlådan är snart redo för besök…

..fast än så länge leker Anton hellre med bilarna inomhus.

Rätt vad det var blev jag och Per bjudna på nybakta muffins och kaffe. Jag var MYCKET sugen, men lyckades hålla mig till drycken.

Till kaffet bjöd pappa på ett bubblande skratt…

…och så berättade han om veckan som gått.

Min syster Anna lyssnar.

Kina gillar inte att fotograferas, men här skrattar hon gott åt att Per nästan tacklar mig av stolen! Jag tror det är därför tavlan till höger om Kinas huvud är suddig….

Efter kaffet gick jag ut och fortsatte min kamp mot “ishögen” på altanen. När det börjar bli lite varmare på vårkanten åker nämligen all snö på taket ner på altenen. Det låter otroligt mycket och snön bildar snabbt en stenhård ishög. Den är nästan omöjlig att få bort. Jag ger mig dock inte i första taget. Det är ju bara “nästan” omöjligt!!

Senare på dagen mötte jag pappa och Alexander ute på promenad. De hade varit nere vid bryggan och rekat lite. Haft ett grabbsnack antar jag…

Alexanders närvaro gjorde att jag gissade att det fanns fler släktingar på plats. Efter lite letande så hittade jag min lillebror Henrik!

I soffan bredvid satt också hans fru, min svägerska, Frida och läste sagor.

Lillasyster Maja vaknade och jag var inte sen att springa ner på undervåningen och plocka upp henne ur spjälsängen. Hon är underbart go. Här sitter hon hos sin mamma och myser.

När pappa skulle åka iväg till kyrkan för att ringa helgsmålsringning så ville Alexander såklart vinka “hejdå”. Han blev överlycklig när hans farfar vinkade tillbaka 🙂

Per och jag behövde inte laga någon mat ikväll. Kina bjöd istället på en riktigt god middag hemma i grannhuset. Maja, som varit lite kinkig med maten, åt massor av mat så det var det bästa beviset på att det var riktigt gott! Här tackar hon för maten.

Nu är vi mätta och belåtna, trötta och färdiga med dagen.
Vi har tänt levande ljus, hällt upp varsitt glas tjockvin.
Nu när vår dag alldeles snart kommer till sitt slut
så konstaterar vi att en grå dag kan vara riktigt bra!!

Sansa dig kvinna!!

Goafton!!

Jag har precis kommit hem från Coaching for life och är full av energi och tankar. Jag kommer nog att behöva använda mig av några av mina nya kunskaper för att kunna komma i säng. Jag återkommer till det senare…

Först vill jag dock visa hur den enklaste dryck kan bli ett konstverk!
Här ser ni en av mina två favoritdrycker:

Konstverket i fråga stod idag mitt framför mig på lunchbordet. Jag och Åsa avnjöt varsin god sushi på restaurangen Raw på Rörstrandsgatan. Här är hon snäll och serverar mig lite soja till sushin. Tack, söta du för både soja och sällskap!

Efter jobbet åkte jag ner på stan och med hjälp av ren viljestyrka så hittade jag en perfekt parkering på gatan nedanför denna vackra kyrka. Jag stannade såklart och fotograferade den. Sen stod jag bara och njöt av utsikten. En minut av mitt liv passerade, men det var en riktigt bra minut!

Anledningen till att jag var nere på stan var att jag skulle på kurs. Jag går sedan en tid tillbaka på Coaching for life. Det är en gruppcoaching där vi strävar efter att få in mer av det vi längtar efter i våra liv. Alla längtar vi efter olika saker. Jag längtar efter självkänsla, inre lugn och ro, förståelse och acceptans för att alla inte kan älska mig, men att jag kan göra det! Det är en mycket givande, men jobbig utbildning. Jag vill ändra mitt sätt att tänka och jag vill hitta nya vägar att göra saker på. Ett sätt att göra “nytt” är att t.ex. berätta om den här kursen för er…

Det här collaget, visuliserar mitt mål.
Det finns beskrivet i text på den lilla lappen i hörnet…

När jag nu sent på kvällen landar hemma i Sollentuna så känner jag att jag faktiskt måste kommentera snöläget. Är det inte dags att det smälter nu och blir vår på riktigt??
En gång under kvällen fick jag höra hur SB12-tuggummin marknadsförs på vissa bensinmackar. Det var inte riktigt den anledning jag förväntade mig. Tydligen är de riktigt bra att använda om man vill hångla. 🙂

När jag mitt på motorvägen insåg att jag inte hade en droppe bensin kvar i tanken och fick rulla av vägen mot närmsta mack fnissade jag lite för mig själv. När jag gick in för att betala bensinen köpte jag självklart ett paket SB12. Väl hemma får väl min mans reaktion stå för sanningshalten i marknadsföringen. Hans kommentar var: SANSA DIG KVINNA!!

Fast sen mådde han nog ganska bra ändå och log nöjt!

Nu har jag nog delat med mig nog av privata saker och ska gå och jobba lite på att hitta lugn och ro och ta en stund för mig själv.

GODNATT!

PS. Mina två favoritdrycker är TE och PEPSI MAX, men det visste säkert de flesta redan 🙂 DS

Vänskap

Jag har turen att sedan många år ha en vän som står ut med nästan allt, som vet allt som händer mig och allt som jag tänker. Hon vet när jag tänker elaka tankar och hon vet när jag tänker snälla tankar. Hon ser det som är “jag” och hon är inte sen med att peppa mig om jag mår dåligt.

I hennes sällskap har jag skrattat så jag kissat på mig och gråtit så jag inte kunnat prata. Jag har, som jag redan nämnt, tur att jag hittat den här vännen, men samtidigt måste jag säga att jag tycker att vi båda är skickliga som klarat av att behålla vänskapen i så många år som vi gjort. Det är ju nämligen inte alltid enkelt. Livet går ju upp och det går ner. Vi har gått igenom kriser, både var och en för sig, men även tillsammans.

Just nu händer det mycket i båda våra liv, vilket gör att vi inte har träffats så mycket som vi gjorde förr. Vi har inte heller pratat så mycket i telefon som vi gjorde förr. Trots det här så känner jag alltid att hon finns där. Inför henne behöver jag inte vara bättre, gladare, snyggare, rikare eller snällare än vad jag faktiskt är. Inför min bästa vän är jag bara som jag är. Inför mig behöver hon bara vara den som hon är. Vi duger som vi är. Vi är t.om. riktigt bra som vi är!!

Jag längtar efter min vän och jag tycker om den känslan. Det betyder att hon är viktig för mig.

Tur i spel och dobbel?

Just nu är oddset 1 till 46668 att det blir 1 – 0 i hockeymatchen mellan Skellefteå – Luleå. Man kanske skulle satsa en hundring? Snacka om att bli rik om man vinner och snacka om att man inte kommer gråta jättemycket om man inte vinner. En hundring liksom, vad är det? Jag har i och för sig ingen som helst aning om HUR man satsar den där hundringen. Var gör man det? Det är lite irriterande eftersom jag har sånt flyt idag och bergis skulle vinna om jag satsade!!

Flytet, flaxet, turen, räkmackan, medvinden, bonnrötan eller vad man nu vill kalla det, började redan i morse på väg till jobbet när jag såg en bil med precis och exakt det registreringsskyltsnummer som jag behövde i min regplåtsjakt; nämligen 006 🙂 Visst skulle det kunna vara lite surt att en av mina vänner, som börjat räkna bilar långt efter mig, redan kommit till nummer 004. Fast en sån här bra dag så ignorerar jag det faktum att hon snart går förbi mig (hon vet var 006 finns och behöver alltså bara en femma så är hon ikapp) eftersom delad glädje är dubbel glädje!

Väl framme på jobbet så hann jag göra allt det jag ville göra innan första mötet. Hur ofta händer det? Det måste ju klassas som skön tur! Inne på mötet fick jag sedan mycket bra information om framtida förändringar och vann dessutom tävlingen som ALLA ville vinna. Hur gôtt som helst!!

Det tar dessutom inte slut här utan när jag kom hem så var BÅDA ungarna i färd med att städa badrum, dammsuga huset och sortera tvätt! Fräscht doftande hus visade sig lukta dubbelt så gott mot i vanliga fall eftersom jag inte rört en fena själv 🙂 Per lagade sedan en supergod middag där alla i familjen var samlade, goa och glada istället för att vara sura, griniga och utspridda på orten. Ska vi klämma i med en extra skön känsla, som kanske i och för sig inte handlar om tur, så är det självklart att: just nu leder Sverige mot Moldavien!

Hur gör man nu när man satsar på oddset mitt under en hockeymatch?

En bra dag för ett dop!!

Idag måste jag varna er för att jag har med MÅNGA bilder i blogginlägget. Det går liksom inte att undvika en sån här solig dag i skärgården när ALLT är vackert! Jag har tvåhundrafemtiotvåbilder från dagen (och tio filmer) och jag visar ändå bara tjugo bilder, så ni är skonade ändå! 🙂 Nu kör vi!!

I morse gick jag direkt ur sängen ner till havet.
Jag kunde inte låta bli.
Där möttes jag av den här underbara Svartlögafjärdsutsikten.

Jag såg familjen Sjöbloms brygga och tänkte att den var vacker….

Så jag tänkte “dit måste jag nog gå”…

Där ser man nog den där läskiga sprickan som jag går alldeles för nära ibland….

Vass brukar jag mest “ogilla”, men ibland så…

Allt var stilla. Helt plötsligt hörde jag ett vinande ljud…
….men galningar!!!

Sen var det mest vackert bara!!!

Solen har vunnit. Vattnet tittar igenom…

Vackert så det förslår!!

Stranden vid bryggan…

Sol genom Al.

Till slut tog jag mig hemåt mot frukosten, duschen och finkläderna…

Jag var nämligen tvungen att lämna ön för en stund.
Här ser vi sundet mellan Yxlan och Furusund.

Idag skulle nämligen min kompis Ola döpa sitt barn Elin.
Självklart ville jag vara där!!

Det var fint väder även där! 🙂

M & P

När vi åkte hem igen var det helt tyst.
Helt vindstilla.
Vi gled mellan öarna i tysthet.

Vi njöt!!!

Idag, en bra dag!

Prisad vare…

…skatteåterbäringen!

Sent igår kväll deklarerade jag. Vi hade redan varit inne och tjuvkikat lite på “läget”, men igår tog jag mig i kragen och dubbelkollade lönespecifikationerna från 2010 mot kontrolluppgiften och den i sin tur mot deklarationen osv. Jag gjorde inga direkta avdrag, eftersom jag är för lat för att försöka. Jag har ingen skattejämkning och nu blev jag påmind om varför! Det är en så himla skön känsla att se siffrorna längst ner när deklarationen är färdig! Katjing!! Prisad vare skatteåterbäringen!!

….vårjackan!

Igår tog jag beslutet. Vinterjackan skulle tas bort ur hallgarderoben! Vintern är alltså över, såväl utomhus som inne i garderoben. Nu gjorde jag plats för den underbart röda Peakjackan och den lättskötta och vindtäta Espritjackan! Härligt att kunna variera. Prisad vare vårjackan!!

…Flygfyrens parkering!

Idag hittade jag regplåt 005! Precis framför mig stod den lilla röda bilen och ståtade med precis exakt det nummer jag letade efter. Prisad vare Flygfyrens parkering!!

…skärgården!

Fredag. Arbetsveckan är slut. Jag packar bilen och åker ut i skärgården. Till Blidö. Ön i Solen! Jag kan andas. Jag känner lugn. Man kan ta tjejen ut ur skärgården, men man kan inte ta skärgården ut ur tjejen.

(Man ska nog egentligen inte vara på isen nu…ser ni sprickan?)

Skärgården är livet! Prisad vare skärgården!!

….knastrande brasor!

Så är jag då på plats här ute i Vitsippan. Vi har satt på värmen, vattnet och gasen till spisen. I kaminen sprakar en hemtrevlig brasa i sitt försök att värma upp huset. På tv’n lagar Jamie Oliver en underbar maträtt och vi njuter av ett gott tjockvin som vi fått i present! Skål. Prisad vare knastrande brasor!!

Jag önskar er alla en trevlig helg!
Den börjar nu!