Så här på fredagskvällen gick vi ner till bryggan med kameran och några glas vin. Det gjorde inte ont att se den här himlen.
Det här gjorde dock mer ont! TIO grader….
Vår båt Gurgela har en fin inramning…
I min nya kamera hittade jag en fisk-applikation 🙂 Snygg tjej, va??
Jag ser i alla fall lite mer normal ut i ”normal-läget” 🙂
Bryggvin funkar!
GODDAGENS!!
Idag har det varit en sån där dag när absolut ingenting händer. En slappardag helt enkelt!
Självklart finns det ändå saker jag kan berätta om…..låt mig se!
För fjärde dagen på raken chockade jag min stackars lekamen med att gå en halvmil före frukost. Den här gången kunde jag inte låta bli att ta med mig en plastpåse. Jag plockade sedan upp allt skräp som jag under de tre tidigare mornarna retat mig på. Varför kastar man skräp ute i naturen i skärgården? Vill de ha stryk? Det tog mig alltså tre dagar sen var jag bara tvungen att ”städa” under morgonpromenaden. När jag hade kommit ungefär halva sträckan var påsen redan full. Är inte det lite sorgligt? Jag antar att jag får göra samma sak imorgon. Leka mamma för några okända puckon. Trist.
Direkt efter frukost sa Marcus ”Hejdå” och tog bussen in till stan. (Han ska träffa polarna och kanske lana lite innan han kommer ut till ön igen) Han ringde efter en stund och berättade den ganska ovanliga företeelsen att bussen hade missat färjan. Det vet jag inte om jag varit med om förut faktiskt. Färjan brukar vänta in bussen om den är sen. Jaja, nu blev alltså hela bussturen försenad med en dryg kvart. Marcus kom tryggt hem ändå eftersom bussarna från Norrtälje (som han alltså skulle byta till) går väldigt ofta.
Eftersom det var en lite småmulen dag fick Per för sig att göra nytta i och med att riva vedskjulet. Jag hann inte med att fota en ”före-bild” men här är verkligen en ”under-tiden-bild”.
Fd. vedskjulstak.
Veden fick bo ståndsmässigt i båtskjulet utifall det skulle börja regna eller som Per sa:
– Nu behöver inte det nya skjulet vara klart förrän till hösten när båten ska in här.
Jag vet inte om jag håller med.
Emma har suttit många timmar framför tv’n idag.
Hon satte på PS3’an och slog nya rekord och öppnade nya banor på Little Big Planet.
Hon fick mig att fastna en stund framför dumburken också, när vi såg den här klassikern.
I övrigt har jag pratat i telefonen, missat att Emma har namnsdag och blivit påmind när min mamma ringde för att gratulera (pinsamt!!), ätit god mat och mest bara varit. Jag har i och för sig dammsugit och städat toaletten men det har gått riktigt superlångsamt. Det är semester när man kan slappa en hel dag! Kanske morgondagen kan bli lika bra?? Nu ska jag i alla fall fortsätta slappandet. Per och Emma har lagat middag till mig och Kina och det ser gott ut!!
AJÖKENS!!
Idag har jag varit i Norrtälje och gjort handlarna riktigt glada. På vägen hem till ön var bilen full av påsar. I dem låg två par joggingskor, ett par vandrarkängor, ett regnställ, en hikingryggsäck, två par treckingstrumpor, fyra födelsedagspresenter, ett gäng vinflaskor och några öl. Norrtälje kanske inte är en stor stad, men allt man behöver finns där!
Det här är Norrtälje. Den stora staden för oss som bor på öarna.
Jag började även denna morgon med en promenad. Idag gick det fortare eftersom jag lät kameran få vila lite mellan gångerna 🙂 En halvmil kan man gå precis hur långsamt eller snabbt som helst. Idag tog det femtiofem minuter. Idag får ni bara några få bilder från hur det såg ut när jag traskade fram…
I källviken har man balar på ängen…
…och hästarna står kvar i sin hage.
Mellan Blidö IP och Skyttebanan blev jag omsprungen av joggarna Per och Emma.
Jag tror att jag känner igen de där rumporna…..hmm.
När vi kom hem från vår halvmil, som vi har planer på att göra till ”den dagliga”, så tog det inte lång stund förrän Henrik sågs uppe på Pappas tak. Det är dags att byta ut den fyrtioåriga plåten till något nyare.
Igår såg huset ut så här:
På morgonen såg det ut så här när Henrik tagit bort alla häng- och stuprännor och börjat slita bort plåten.
När vi gick förbi honom på väg mot bryggan såg det ut så här:
Vi åkte till en av våra favoritöar som ligger väldigt nära där vi bor. Det tar nog inte ens fem minuter från bryggan till ön. Tyvärr visade det sig att vi var lite för långsamma. Några andra båtar hade hittat idyllen innan vi hann fram…
Det gjorde inte så mycket för vi tog oss till en annan del av ön…
…som inte var helt fel den heller 🙂
Det verkar som om det varit folk här förut som tyckt detsamma.
Jag gillar den här kobben.
Vad tycker du?
Mitt på ”vår” del av klippan, är ön inte mer än femton meter bred. Vi gick över till den södra sidan och badade. Vi känner väl till den här viken eftersom vi alltid brukade åka till den här sidan när barnen var små. Här bottnar de så bra och så är det sandbotten. Det är ju inte heller fel!
När vi gick tillbaks till andra sidan lade Marcus sig på rygg och jag såg ett ”photo opportunity”
De tillfällena kommer i och för sig lite då och då. T.ex. när den här lilla saken satte sig på min extra-bikini.
När våra bleka ”början-på-semestern-kroppar” inte tålde mer sol sa vi adjö till den södra sidan…
och den norra sidan, och åkte hem!
När vi kom hem hade det hänt grejjer på taket!
Det verkade gå undan för när vi kikade nästa gång höll de på att lägga papp på södersidan.
Nu ska vi gå över till pappa och Kina för att äta en gemensam middag. Alexander kom och hämtade oss vilket påminde mig om att jag självklart måste lägga ut några bilder på ”de små”!
Idag är en bra dag!!
Hallå!!
I morse vaknade jag 04:45. Jag försökte verkligen somna om, jag lovar!! 05:30 gav jag dock upp, slutade snurra runt i sängen och lät Jetlag-eländet vinna över John Blund.
Jag gick ner till bryggan, njöt av stunden och badade. När jag badat klart i det faktiskt riktigt kalla vattnet (15 grader…varför???) satte jag mig i en brassestol och läste några tidningar. Det var hur mysigt som helst att sitta där helt ensam och veta att ingen annan var vaken. Det gjorde inte ont alls. Det är bara på kvällen som jag ångrar att jag var upp så tidigt för nu är jag supertrött!! Just då var jag dock supernöjd.
(Klicka på bilderna om ni vill se dem i större format.)
Alla mår väl bra av det här?
Halv åtta gick Per upp ur sängen och dessutom väckte han Emma. Tillsammans gick vi ut på promenad. De ville springa på lite fortare än mitt knä orkade med, så jag såg dem sprinta iväg och fortsatte gå i lagom Mia-takt.
Jag fortsatte min promenad och njöt faktiskt hela vägen. I en timme och tio minuter var jag ute. Jag tror jag måste upprepa det här. Jag såg ju hur mycket saker som helst. Här är ett axplock..
Man vet att man är på landet när man ser det här bara hundra meter från sitt hus:
Jag har inte riktigt hittat semesterkänslan ännu. Japanresan kändes inte som ledighet riktigt och idag var första dagen jag verkligen bara ”var”. Det blev inte bättre av att jag var tvungen att jobba i en kvart eller nåt idag men jag jobbar på att få in lunket. Imorgon tänkte jag bege mig ut på havet. Det brukar hjälpa att få in den rätta känslan. Håll tummarna att vinden håller sig lugn!!
Kram och Godnatt på er!/ SommarMia
Tjena kompis!!
Halv sex vaknade jag av att Per bökade omkring i sängen. Han kunde nog inte riktigt sova eftersom klockan i hans huvud inte stämde med klockan på hans nattduksbord. Jag vet inte om jag vaknade av min inombordsklocka eller om jag vaknade av Per, men kvart i sex gick jag upp och fortsatte med tvätten från igår. Det är en hel del tvätt som ska tvättas när ingen sysslat med det på en vecka…
Per drog iväg för att besiktiga min bil som haft körförbud i nittion dagar. Vi missade ju den förra tiden vi hade på Bilprovningen. Klantigt men sant! Woody fick dessvärre ”underkänt” då belysningen över registreringsskylten inte fungerade. Suck!! Per kollade alla lampor för några veckor sen och då funkade den minsann. Jaja, nu har vi köpt en ny lampa och ingen ny besiktning behövs. Tur det!
Hela förmiddagen sysslade vi väl inte med något annat än tvätt, städning, packning och sånt trist. Vi ville ju ta oss ut till landet!!! Per går på semester idag och hela familjen är tillsammans för första gången den här sommarsemestern. Vi längtade oss tokiga efter Östersjöns blåa, klara vatten och kunde inte skynda oss nog!
Murklan kommer dock inte att sitta ensam kvar på gatan. Det finns stackars grannar som åkt på att ta hand om huset, eftersom de jobbar, och både vi och ungarna har saker då och då som vi måste göra i stan. Jag har t.ex. glömt bort att vidarebefordra posten. Varför gjorde jag det? Det brukar jag alltid minnas. Skumt! Larm har vi också och vad finns egentligen att stjäla när man packat ner alla datorer och sånt? Hör ni det tjuvar?? Ingen idé att försöka sig på att bryta sig in, det finns folk i huset som kommer och tar er då!!
Till slut var vi i alla fall klara och tog oss ut till ön. Ena bilen fick stanna vid Flygfyren och handla mat och den andra (den jag satt i=turbilen) kunde åka raka vägen ut till ön och börja andas!!
Jag har insett att jag kört väldigt långa blogginlägg sista tiden. Därför tänkte jag köra en riktigt kort idag. Det sket sig. Så jag har en lösning. Jag tänkte att om jag kör miniatyrbilder…då blir den ju kort!! Så nu måste ni alltså klicka på de bilder ni vill se och sen stänga ner dem igen så kommer ni tillbaks till bloggen. Då blir inlägget mycket kortare….fniss!
Ha det gott allihopa! Idag känns det som att min semester börjar på riktigt.
Jag sitter på min kobbe och jag njuter!
kram MIA
Om man ska vara på landet i sjukt många dagar måste man ha två bilar!
Om man inte vill bli fotograferad så gör man söta miner!
Gnäller morsan så måste man klippa gräset!
Övningskörning på G!
Färjan mellan Furusund och Yxlan och jag njuter!
Färjan mellan Yxlan och Blidö och jag närmar mig….
ULF….jag längtar efter Tesan. Hon har också en ULF…
Vitsippan!!
Efter fyra minuter på ön gick jag till vattnet
Vem kan låta bli?
Mackan hoppar i vattnet…
…men jag måste fotografera lite lite till…
…men som ni kan se, så badade jag ordentligt sen!
Uppe på land sov Maja, min guddotter!
Hos Pappa och Kina fick vi fika!
Alexander och min goa lillebror!
Maja Piraya och min härliga far!
Det gröna plåttaket hos pappa ska bli ett svart tegeltak.
Jag har blivit med hasselnötter. Gratulera mig gärna om ni vill!
Däremot lider min rabarber av vatt
enbrist (jo, den fick vatten av mig)
Att blogga på Blidö är inte så jobbigt….
Time to go home!
Efter en lång vecka i Japan, på tre olika orter i landet, med många intryck och upplevelser i bagaget, var det alltså dags att ge sig av hem mot Sverige. Jag längtade. Jag kände mig lite konstig som gjorde det, men tänkte att det är väl bara att stå för känslan och vara så hemkär som jag är. Det betyder ju inte att jag inte haft en fantasisk vecka, eller hur?
Vi gick upp klockan sex. Jag packade ihop det sista, slängde i mig en macka och lite juice som vi handlat kvällen innan. Sen följde ju det vanliga; kolla att man inte glömt något på rummet och att checka ut.
Vi glömde Pers solglasögon i Kyoto och vi glömde två paraplyer i Osaka, vad glömde vi i Tokyo?
Utcheckade och klara!
Resan till flygplatsen gjorde vi faktiskt inte via tunnelbana eller tåg, som varit ett av våra standardfärdmedel den här veckan, utan vi åkte buss. Direkt från hotellet till Narita flygplats. 
På flygplatsen togs den sedvanliga ölen.
Tiden på dygnet tänkte vi inte så mycket på…
Här står vårt flygplan och väntar på oss!
Vi hade turen att få uppgradera till Business Class även denna gång och jag blev mycket glad och tacksam.
Bara tanken på att inte kunna ligga och sova var hemsk. Jag insåg att jag nu är förstörd och bortskämd. Hur ska jag någonsin kunna åka utan allt det som Business innebär? Snabbare incheckning, godare mat, filmer, spel, godis, champagne, täcken, kuddar och all annan service man kan tänka sig…snabbare ombordstigning, snabbare avstigning… Ja, ni hör ju!! Jag är pajjad!
Champagne-skål är en bra grej med att uppgradera…
Bloody Mary och tilltugg, samt förrätt är också helt okej 🙂
Chrille och Carina ser inte heller ut att lida.
På väg hem!
Smarrig mat!
Man behöver verkligen inte gå hungrig!
Precis som oftast när jag flyger så vill/kan jag inte sova bort allt det roliga. När de andra sov och vilade om vartannat så såg jag på film. Jag såg Valentine’s Day, The Ghost Writer, en bit på Ice Age II (innan jag tröttnade för att jag sett den för ofta), The Wimpy Kid och så tre olika sitcoms.
Jag kunde ju ligga skönt medan jag kikade på filmerna. Helt suveränt.
Behaglig resa…
…även för mig.
Till film hör snacks, eller hur?
Ett glas vin kan man ju få också om man blir sugen 🙂
När vi kom till Köpenhamn var det egentligen bara att ta sig till nästa gate och åka vidare. Vi hade inte mycket tid över här. Vi hann förstås gå på dass och ringa ungarna. Ja, ungarna ja! OJ, vad vi längtade efter dem nu!
När vi kom så här långt, med flyg nummer två för dagen, då var man bra sugen på att få komma hem till Sollentuna! På bilden ser man nämligen Öresundsbron och fullt av vindkraftverk. Sverige är i sikte!
Ser ni Öresundsbron?
Vet ni känslan när man varit på resande fot i TJUGO timmar och man är äckligt kallsvettig och trött så man knappt kan stå, världen gungar eftersom du är så trött och så får bagaget för sig att ta FEMTIO minuter på sig att komma???
Hur som helst så är det ingen bra känsla!!!
En bra känsla är det däremot när man ser det här och har kommit HEM!!
Ingen av ungarna var hemma (schysst mottagningskommitté eller hur?) så vi packade upp våra kläder och prylar och jag satte igång tvättmaskinen. När Emma kom hem hade vi kramkalas och sen stupade jag i säng, klockan halv tio på kvällen (som för mitt huvud var halv fem på morgonen). Marcus? Han såg jag inte förrän jag gick på toaletten vid halv två mitt i natten. Han sov. Jag lär få krama honom på morgonen…
VI ÄR HEMMA!!!
…och för att upprepa det som jag nyss läste i en annan blogg, ord som är visa trots klyschan…
BORTA BRA, HEMMA BÄST!!
Hejsan,
Nu är det tidig morgon här i Tokyo.
Jag packar ihop mina saker, borstar tänderna och lämnar staden.
Om ett dygn är jag hemma!
Kram på er!
Mia
Nu så här sista kvällen i Tokyo så gäller det att hänga med gänget 🙂
Alltså gick vi ner till ”italienaren” på hörnet och mötte upp Carina och Christer.
Efter några glas vin tog vi hissen upp till trettionionde våningen och baren:
Så här högt upp över staden så vill man fotografera.
Det är bara så!!
Om man inte fotar den så tittar man på den!
Det går ju inte att fånga utsikt med en kamera.
Jag vet det, jag har försökt många gånger i skärgården.
Så varför försöka? Ja du….säg det!!
Precis från där jag satt såg det i alla fall ut så här:
Det smakade så här:
..och såg ut så här:
Det gick över till det här eftersom ”vi behövde fylla på saltnivån efter så varma dagar”:
Vi njöt helt enkelt av sista kvällen!
Och som många av er vet, så funkar ”junkfood” riktigt bra som sängfösare!
Godnatt!!
Imorgon klockan sex ringer min klockan här i Tokyo.
Halv åtta står jag vid flygbussen och väntar och sen bär det av hemåt.
Jag tackar Japan för denna gång och tänker att det nog inte var sista gången!
Domo Arigato!!
Jag har ju en ny kamera sen igår eftermiddag. Idag ska den få visa vad den går för.
Här är den andra bild som togs med kameran.
(Den första bilden är inte något att ha, den var bara en testbild.)
Den femte bilden visar kvällsutsikten från rum 3538 på Shinagawa Prince Hotel.
Högt upp är det, men inte så högt upp som man kan komma.
Jag tänkte sikta lite lite högre ikväll…
Fast ni vill väl veta vad jag gjort idag eller??
Here goes:
Riktigt tidigt imorse tog vi tåget och tunnelbanan till Higashi-ginza och Tsukijis Fiskmarknad.
Jag hade hört om den men jag hade inte förstått vad det gick ut på.
Här kommer ett smakprov från min upplevelse:
Här är vi på väg till marknaden, man kan ana att vi är nära.
Allt handlar om fisk. Allt luktar fisk.
Vi har hittat den stora lokal där marknaden hålls!!
Där det finns djur av alla sorter från de olika haven.
När vi kryssar fram mellan fiskförsäljarna så slås vi av värmen.
En tanke slår mig:
Hur färsk håller sig fisken i värmen?
Jag är ju allt annat än fräsch själv fast jag duschade för bara någon timme sen.
Fräsch?
Djuren ligger ju på is…
..så det kanske är okej?
`
Som gammal skärgårdsunge så kikar jag på ögonen på fiskarna…
….och häpnar över att fiskarna faktiskt är i hur bra form som helst!
Hur klarar försäljarna av det när vi människor är allt annat än fräscha??
(kolla Pers rygg)
Fulla av intryck ger vi oss av från marknaden och har ett fasligt besvär med att hålla oss ur vägen.
På väg från marknaden gick vi igenom flera kvarter av butiker/stånd som endast sålde fisk-saker. När jag tog den här bilden fick jag dock reda på att den fisken minsann inte var till för att fotas. Den var till för att köpas!
Här särade vi på oss och C & C åkte tillbaks mot hotellområdet dvs. Shinagawa.
Per och jag köpte ett dagskort för tunnelbanan och åkte vidare.
Vi hamnade i Ginza. Det kändes väldigt modernt i jämförelse med marknaden.
Vi stannade på Starbucks och tog en Mocca Frappuccino eftersom vi höll på att rinna iväg i hettan
(klockan tio på morgonen). Sen åkte vi vidare mot Shibuya.
Det visade sig vara ett stort shoppingmecka utan dess like. Här köpte jag faktiskt en blus till morgondagen eftersom jag använt mer kläder per dag än jag räknat med.
Den inhandlades på H&M av alla ställen 🙂
Vi gick in på en av bakgatorna och hittade ett litet hål i väggen där man kunde spela spel.
Det fanns det killar som kunde…
Här fanns också ett övergångsställe som släppte igenom mer folk per gång än jag någonsin sett!!
Shinjuku fick bli nästa stopp på vår Tokyorunda.
Här hittade vi en schysst park att andas och svettas i.
Jag vet att ni har det varmt hemma i Sverige men det här bara måste vara eländigare.
Vi har så tokvarmt och så jättefuktigt så att det är helt omöjligt.
Eller nåt 🙂
Jag fascineras av alla vilda sköldpaddor jag sett här i Japan.
De verkar fascineras av mig.
Så fort man går fram till strandkanten så kommer de och tigger.
De kanske bara är hungriga??
Jag måste erkänna att jag fick ganska hög puls vid flertalet gånger i parken.
Överallt såg jag spindlar eller deras nät.
Blä!!
Jag har verkligen en ordentlig spindelfobi.
Dripp Dropp Dripp Dropp
Lunchen åts på en av Marcus (vår sons) favoritställen, nämligen Subway.
Där hade de min favoritdryck i världen.
Som jag saknat Pepsi Max!! (Pepsi Nex här i Japan)
Jag har nog inte nämnt det tidigare men jag går hela tiden på fel sida här i Japan.
Att gå på vänster sida känns sååååå fel.
I rulltrappor, på trottoarer i hotellfoajén.
Vänster….min hjärna tänker höger.
Skyltar hjälper lite…
Nu åkte vi vidare igen. Tunnelbanekortet fick jobba hårt helt klart!!
Vi åkte till Roppongi Hills. Där blev jag återigen påmind om min fobi.
Hua!
Vi hade tänkt åka ända upp i det här huset för att se utsikten,
men det var lite dyrt och energinivån var lite låg, så vi struntade i det.
Observation:
På varje tunnelbanestation finns en vakt som pekar, hojtar och har sig.
Varför har han hjälm? Vad skulle hända om han var sjuk en dag?
Väl hemma vid hotellet igen var jag helt slut.
Vi satte oss ner på ett italienskt hak och tog en öl. 
Jag var faktiskt så trött att jag bara svamlade när Per utan förvarning började filma mig och fråga om dagen.
(Jag fick inte många rätt i det svamlet *ler*)
Vi gick upp på rummet och Per hyrde en film ”Änglar och Demoner” som han sov till 🙂
Jag passade på att lägga ut den här bloggen/dagboken.
Jag har verkligen ett egensyfte med min blogg. Det kanske ni redan har förstått?
Jag har inget minne, eller åtminstone inte ett speciellt bra minne, med bloggen så har jag en dagbok som verkligen kan påminna mig om mitt liv.
Så, nu är vi klara med ”vilan”, nu ska vi ut igen!!
Vi ses och hörs!