Jag har ju en ny kamera sen igår eftermiddag. Idag ska den få visa vad den går för.
Här är den andra bild som togs med kameran.
(Den första bilden är inte något att ha, den var bara en testbild.)
Den femte bilden visar kvällsutsikten från rum 3538 på Shinagawa Prince Hotel.
Högt upp är det, men inte så högt upp som man kan komma.
Jag tänkte sikta lite lite högre ikväll…
Fast ni vill väl veta vad jag gjort idag eller??
Here goes:
Riktigt tidigt imorse tog vi tåget och tunnelbanan till Higashi-ginza och Tsukijis Fiskmarknad.
Jag hade hört om den men jag hade inte förstått vad det gick ut på.
Här kommer ett smakprov från min upplevelse:
Här är vi på väg till marknaden, man kan ana att vi är nära.
Allt handlar om fisk. Allt luktar fisk.
Vi har hittat den stora lokal där marknaden hålls!!
Där det finns djur av alla sorter från de olika haven.
När vi kryssar fram mellan fiskförsäljarna så slås vi av värmen.
En tanke slår mig:
Hur färsk håller sig fisken i värmen?
Jag är ju allt annat än fräsch själv fast jag duschade för bara någon timme sen.
Fräsch?
Djuren ligger ju på is…
..så det kanske är okej?
`
Som gammal skärgårdsunge så kikar jag på ögonen på fiskarna…
….och häpnar över att fiskarna faktiskt är i hur bra form som helst!
Hur klarar försäljarna av det när vi människor är allt annat än fräscha??
(kolla Pers rygg)
Fulla av intryck ger vi oss av från marknaden och har ett fasligt besvär med att hålla oss ur vägen.
På väg från marknaden gick vi igenom flera kvarter av butiker/stånd som endast sålde fisk-saker. När jag tog den här bilden fick jag dock reda på att den fisken minsann inte var till för att fotas. Den var till för att köpas!
Här särade vi på oss och C & C åkte tillbaks mot hotellområdet dvs. Shinagawa.
Per och jag köpte ett dagskort för tunnelbanan och åkte vidare.
Vi hamnade i Ginza. Det kändes väldigt modernt i jämförelse med marknaden.
Vi stannade på Starbucks och tog en Mocca Frappuccino eftersom vi höll på att rinna iväg i hettan
(klockan tio på morgonen). Sen åkte vi vidare mot Shibuya.
Det visade sig vara ett stort shoppingmecka utan dess like. Här köpte jag faktiskt en blus till morgondagen eftersom jag använt mer kläder per dag än jag räknat med.
Den inhandlades på H&M av alla ställen 🙂
Vi gick in på en av bakgatorna och hittade ett litet hål i väggen där man kunde spela spel.
Det fanns det killar som kunde…
Här fanns också ett övergångsställe som släppte igenom mer folk per gång än jag någonsin sett!!
Shinjuku fick bli nästa stopp på vår Tokyorunda.
Här hittade vi en schysst park att andas och svettas i.
Jag vet att ni har det varmt hemma i Sverige men det här bara måste vara eländigare.
Vi har så tokvarmt och så jättefuktigt så att det är helt omöjligt.
Eller nåt 🙂
Jag fascineras av alla vilda sköldpaddor jag sett här i Japan.
De verkar fascineras av mig.
Så fort man går fram till strandkanten så kommer de och tigger.
De kanske bara är hungriga??
Jag måste erkänna att jag fick ganska hög puls vid flertalet gånger i parken.
Överallt såg jag spindlar eller deras nät.
Blä!!
Jag har verkligen en ordentlig spindelfobi.
Dripp Dropp Dripp Dropp
Lunchen åts på en av Marcus (vår sons) favoritställen, nämligen Subway.
Där hade de min favoritdryck i världen.
Som jag saknat Pepsi Max!! (Pepsi Nex här i Japan)
Jag har nog inte nämnt det tidigare men jag går hela tiden på fel sida här i Japan.
Att gå på vänster sida känns sååååå fel.
I rulltrappor, på trottoarer i hotellfoajén.
Vänster….min hjärna tänker höger.
Skyltar hjälper lite…
Nu åkte vi vidare igen. Tunnelbanekortet fick jobba hårt helt klart!!
Vi åkte till Roppongi Hills. Där blev jag återigen påmind om min fobi.
Hua!
Vi hade tänkt åka ända upp i det här huset för att se utsikten,
men det var lite dyrt och energinivån var lite låg, så vi struntade i det.
Observation:
På varje tunnelbanestation finns en vakt som pekar, hojtar och har sig.
Varför har han hjälm? Vad skulle hända om han var sjuk en dag?
Väl hemma vid hotellet igen var jag helt slut.
Vi satte oss ner på ett italienskt hak och tog en öl. 
Jag var faktiskt så trött att jag bara svamlade när Per utan förvarning började filma mig och fråga om dagen.
(Jag fick inte många rätt i det svamlet *ler*)
Vi gick upp på rummet och Per hyrde en film “Änglar och Demoner” som han sov till 🙂
Jag passade på att lägga ut den här bloggen/dagboken.
Jag har verkligen ett egensyfte med min blogg. Det kanske ni redan har förstått?
Jag har inget minne, eller åtminstone inte ett speciellt bra minne, med bloggen så har jag en dagbok som verkligen kan påminna mig om mitt liv.
Så, nu är vi klara med “vilan”, nu ska vi ut igen!!
Vi ses och hörs!