Månad: september 2023

Vi hade bokat hotell och restaurang hos Abba-Björn i Västervik och sett fram emot att resa dit på lördagsmorgonen i ett gult fint plan kört av svågern. Luftrummet ville dock militären ha för sig själva, så vi avbokade alltihopa på torsdagskvällen och började leta annat resmål.

Jag föreslog Visby för dit flög vi förra gången och traditioner är ju skoj, Per letade ort efter var han kunde hitta riktigt bra restauranger, svågern sökte helgens nya resmål efter tillgängliga flygplatser, eller åtminstone tillräckligt stora gräsfält, och lillasyrran tänkte tydligen på bästa sättet och vann när hon sa ”Dalarna är ju vackert!”.

Vid fredag lunch bestämde vi att Siljansnäs – dit ska vi flyga!! Kul!!

Lördag. Tidig morgon….

Det låg en tät dimma över marken när vi satte oss i bilen för att ta oss till flygklubben och det söta gula planet. Vår pilot kollade vädret för vår flygrutt (vilket han såklart hade gjort oavsett vilket väder vi hade haft precis där vi var) och kunde tyvärr konstatera att han var tvungen att avbryta alla flygplaner. Vädergudarna ville tydligen ha egen tillgång till det här luftrummet.

Vi drog upp till planet och tackade för idén om flygning och gjorde nya planer.

Roadtrip!!

Ja, vi lät oss inte slås ner (inte alltför länge i alla fall) utan gjorde snabbt en tredje plan och satte oss i bilen. Mot Dalarna!!

Vi stannade i Gävle för en lunch på deras härliga golfklubb och vi stannade i Leksand för att sträcka på benen. Där ville jag mot kyrkan eftersom det oftast är lugnt och vackert vid kyrkor.

På vägen dit gick vi förbi deras hembygdsgårdar. En liten ”by” med bodar, härbren och hus från 1500-tal fram till 1800-tal. Charmigt!

Framme vid kyrkogården hittade vi exakt en sån lyktstolpe som min syrra och hennes man ska bygga. Vi tog denna bild för att se hur hög en sån stolpe normalt sett är.

Jag öppnade kyrkportarna för att gå in och tända ett ljus, men såg att det var ett bröllopsfölje mitt i akten vi skulle kliva in till, så stängde dörrarna sakta igen och njöt av kyrkan från utsidan i stället.

Vi åkte sedan den sista korta biten till Siljansnäs där hotellet sa:

24 grader varmt vid middagsdags och underbart sommarväder gjorde att shortsen åkte på och så gick vi ut på balkongen. Där fångade jag maken på bild.

Selfie tog jag också.

Vi tog en drink före maten på hotellets altan medan vi summerade dagen och slappnade av.

Vi promenerade sedan uppför berget för att titta på utsikten. Vi fick nyfikna blickar från de boende.

Utsikt fick vi så det räckte och blev över.

Det är svårt att visa på bild, men ni får lita på mig.

Denna bild tog jag från hotellet när det var dags för middag.

Syrran tog en bild på mig, och jag blev glad för det händer verkligen inte ofta att jag fastnar på bild. Jag står ju bakom kameran.

Middagen bestod av ”smårätter”. Jag åt dessa två. Råbiff och tonfisk i glas.

Kalle och chokldfabriken hette efterrätten och där ser vi Willy Wonka på bild…

Middagsmys i Dalarna:)

Vi har inte riktigt vant oss vid att göra hål i väggarna som målaren kämpade så hårt med att göra fina. Tänk om man borrar fel och pajar det hårda arbetet? Igår gjorde vi dock just detta. Vi borrade i väggen inne i TV-rummet.

Jag har nämligen köpt två tavellister. De har jag sedan målat i samma kulör som väggen, fast i en mycket blankare snickerifärg. Jag tänkte att tavellisterna skulle smälta in lite bättre på väggen då och inte ta så mycket ”plats” utan låta det som står på listerna synas bättre.

Per fick det härliga uppdraget att borra ÅTTA hål….

Det gick toppenbra! Nu sitter tavellisterna på plats ovanför soffan och nu kan vi ställa vad vi vill där som prydnad.

När vi skulle flytta från Sollentuna till lägenhet i Solna var Per MYCKET noga med att man skulle få grilla på balkongen. Vi luslästa bostadsrättsföreningarnas stadgar mycket noga för att vara säkra på att kunna grilla.

Igår utnyttjades den möjligheten! GOTT!

Det är inte snyggt, men nu när regntunnorna är bortplockade för säsongen så är ”förlängningen” av stuprören ditsatta.

Nu kan det regna bäst det vill utan att hela grunden står med fötterna i vatten….

Idag skulle vi höststäda båten, men havet var alldeles för lugnt för att vi skulle kunna låta Hedwig ligga kvar vid bryggan.

Det är inte ofta det är blankvatten/plattvatten, så man får passa på!

Vart vi än tittade så såg vi platt vatten. När jag såg en fågel så fångade jag den direkt på bild!

Vi hade först tänkt åka till Furusund för att äta lunch, men allt det där platta…

….fick oss att sikta UTÅT….

Det är så väldigt sällan havet är stilla. När det är det så åker man till Ängskär igenom detta smala hål som skrämmer alla, utom de som faktiskt hört från Lars Roxell att ”äh, det är bara att köra” 🙂 Per var matros på Helmi häromveckan och då hade de faktiskt en tur ut till just Ängskär och Roxells bodar, så nu har vi koll på de eländiga undervattensstenarna. Roxells har ju koll på varenda grynna i dessa vatten.

Sen fortsatte vi såklart ut till Fredlarna. Det är av någon anledning Pers absoluta favoritö. Vi är inte ense. För mig är alla öar utan bodar de bästa öarna. Jag förstår dock hur han gillar det här stället.

Ni ser hur lycklig han blev av att få komma ut hit, eller hur??

Efter att ha njutit av ytterskärgården så vände vi hemåt igen.

Vi åkte igenom Svartlöga. Där får man köra nära prickarna. Här är en grön.

När vi närmade oss hemmahamnen drog vi på, men stannade faktiskt för att leta upp den närmaste grynnan. Jag fick upp pulsen rejält när vi såg stenarna under oss. Per log. Nu vet vi ju EXAKT var den ligger. Bra där.

Väl hemma igen så började vi städa båten, men jag kunde inte låta bli att bada, så det gjorde jag. Vem kan undvika den där badbryggan??

Det här var sista båthelgen…..

Nästa helg kör vi nog årets första flygtur. Låter inte det bra??

Torsdag:

Jag tog bältrosvaccin och var medveten om biverkningarna.

Fredag:

Jag hade fått ont i kroppens alla musler och ett tydligt märke på armen där sprutan togs.

Lördag:

Jag har ganska ont i armen och det syns tydligt att något händer i min arm.

Söndag?? Vi får vänta och se 🙂

I hela kroppen känns det.

Det är värt det!

Ska det vara så svårt att skilja på “de” och “dem“?

Det är exakt samma sak som att skilja på “jag” och “mig“, “du” och “dig” eller “vi” och “oss“.

Tycker dig inte att det är drygt att läsa när mig har bytt orden? Dig kanske inte bryr du, men mig tycker det blir störande för läsningen. Det kanske inte spelar någon roll för du, men för jag spelar det roll. Oss är många som stör sig på ni som inte kan skilja på nominativ och objekt. Kan inte er visa vi lite hänsyn?