Det sköna med semester är att det inte finns några deadlines eller exakta tider att passa. Jag kan göra vad jag vill!
Igår använde jag lite tid åt att ta bort de överblommade rododendronblommorna hemma hos pappa och Kina. De ser ju skräpiga ut där de sitter.
Jag fick sitta i solen med Wahlgren och Wistam-podden i öronen och försiktigt vika ner blomman så den släpper på exakt eätt ställe utan att förstöra nästa års knopp.
Det var som terapi. Det blir ju så fint när man tagit bort dem. Dock orkade jag bara en och en halv buske. Sen kändes det som om jag fått nog med sol….
Vi tog Hedwig (vår båt) ut till Kallskärs skärgård. Där ute hittade vi min lillebror, hans fru Frida, deras son Alexander och deras ena hund Svinto inne i den fantastiska viken på södra sidan som kan skydda för precis alla vindar.
Idag var det ingen vind att tala om, men de låg där ändå. Det blir lätt så att man söker en skyddad hamn när man ska sova över och vara ute en hel helg. Vinden vänder ju hela tiden så en sån här naturhamn är toppen. Per och jag stannar ju aldrig särskilt länge på en och samma plats. Vi åker ut över dagen och hittar något vi vill se för dagen, men sen drar vi hemåt igen.
Vattnet var ovanligt superklart idag. Vart man än tittade så såg man ner till botten. Det gjorde att jag var TVUNGEN att bada trots sjögräs och tång. Jag kunde ju gå mellan tovorna på botten och njuta av den grusiga botten utan att nudda ”äcklet” 🙂
Idag är det Frida och Henriks sjuttonde bröllopsdag så vi firade dem med ett litet tal, bubblor i glasen och goda tillbehör. Lyllo oss som fick vara med och fira dem!
Under dagen hann vi äta en god lunch (pastasallad med hemgjord pesto och knaperstekt bacon till mig och Per och grillad fläskytterfilé, melon och fetaostsallad och potatissallad till Alexander, Frida och Henrik, samt lite vanligt vatten till hunden Svinto ) samt dricka en avslappad kaffe i deras båt, prata av oss lite och ha det gott innan jag öste vatten ur en båt som låg där ute och nog fått för mycket regn i sig.
När huden (trots gott om solskydd) kändes som om den fått nog, så packade vi ihop våra grejer och drog hemåt igen. Brorsan höll oss sällskap på SUP-en (Stand Up Paddle Board) medan vi drog upp ankare och gjorde oss redo för avfärd.
När vi kom hem (efter cirka 20 minuter) insåg jag hur glad jag blir varje gång jag kommer hem till bryggan. Home Sweet Home! Tänk vad bra vi har det!
Det går långsamt framåt här i lägenheten, men framåt går det. Idag var ”steget” att Per satte upp vår stora spegel (som vi hade i hallen i vår förra lägenhet) i alkoven i sällskapsrummet!
Vi har dragit på det ett tag då detta innebar att borrhammaren skulle göra det allra första hålet i våra bredspacklade och nymålade väggar…
Det gick dock som planerat och spegeln hamnade där vi ville! (Jag är dock inte förvånad. Per är mycket noggrann och hans bästa kompis ”lasern” var ju med och hjälpte till.)
Nu ska vi fixa resten av inredningen så blir det nog bra…
När jag tog bilden här ovanför såg jag kvällshimlen och var tvungen att gå ut på balkongen för att njuta. Inreda kan man göra en annan dag 🙂
Det är snustorrt i markerna. De gula gräsmattorna knastrar när man går på dem. Rabarbern växer inget alls och ekorrarna dricker tacksamt ur det fat med vatten jag fyller på varje dag.
Vi blev därför lyckliga när vi såg de regngrå molnen vid det uppfriskande morgondoppet! Vi väntar oss ingen rotblöta, eller ens en halv…men allt regn är välkommet! Då kan det bli fler jordgubbar 🙂
Per och jag hade en lugn start på morgonen. Jag låg i hängmattan och läste ut min bok och Per tittade på en serie på tv.
När jag torkat tårarna efter att ha levt mig in i bokens djup (feelgood med romance 🙂 ) så åkte vi och lämnade vår återvinning. Vi möttes av ett kaos som vi hade svårt att blunda för, så jag plockade andras skräp utanför containrarna medan Per tömde våra återvinningslådor.
Självklart blrjade det regna precis när jag stod där och plockade plast, men det var bara att fortsätta. Väl hemma igen var vi blöta, men glada att ha gjort en insats och för att ha tomma återvinningskärl.
Regnblöt
Nu har jag tagit tag i det lilla projektet att sy kanterna på det som ska bli årets sommarduk. Symaskinen funkar lika bra nu som när jag fick den från hela familjen på min 30-årsdag!
Idag har det varit rejält blåsigt ute i skärgården. Vi hade tänkt ha den årliga granngrullningen vid bryggan, men det var för blåsigt så det kändes bättre att kliva upp 150 meter från havet och få lite lä.
Vi blev inbjudna att samlas hos Jenny och Anders och det gjorde vi med glädje. Vi tog med vår mat och gasgrillen (som man får använda med försiktighet trots det skärpta eldningsförbudet) och lagade vår middag hemma hos dem.
Inger bjöd mig på en fördrink och den njöt jag av på altankanten i kvällssolen. Detta i gott sällskap av goda grannar.
Fyra timmar försvann fort medan vi åt vår middag, pratade, bjöds på kaffe, kaka och avec. Tiden har en förmåga att gå fort när man har trevligt! 😉
