När jag packade väskan för att åka hem så kollade jag kassaskåpet, garderoben, badrummet och rummet för att se att jag fått med mig allt hem. Det visade sig senare att jag fått med mig mer än jag ville….
Vår hemresa är ju en händelse i sig. Detta eftersom den tar så vansinnigt lång tid att ta sig igenom. Hemresan krävde dock bara ett stopp, så några timmar kortare skull resan bli jämfört med resan ner till Nagpur.
Vi började vårt dygnande genom att checka ut ur hotellet klockan 01:00. Sen åkte vi till flygplatsen där vi fick visa våra biljetter, pass och visum (för att lämna landet?) TIO gånger. De gillar verkligen kontroller i Nagpur.
När vi kom fram till Doha blev det som vanligt kaos när alla ska komma ut först ur planet.
Jag försöker faktiskt att inte vara så himla tydlig med hur dålig mage jag har, men jag kan inte helt och hållet undvika det faktum att jag gick på toaletten hela tiden under resan. Både på flygplanen och på flygplatserna. Jäkla skitmage!
I Doha fångade jag tre av tjejerna i en ”gula björnen”-bild! Undrar hur många som har såna bilder från Doha??
Andra flygresan var pinsam. Det kändes som att alla visste exakt vad jag höll på med när jag sprang fram och tillbaks till toan hela tiden. Det gick dock ”bra” och jag sov ganska många timmar.
När vi stod på Arlanda och väntade på vårt bagage var det fler än jag som hade hemlängtan. Ingen är ju bra i magen. Det är bara olika grader av eländet. Så när man väntar på bagaget så är man liksom ”nästan hemma” och vill inget hellre än att komma hem.
När jag satt på planet så snöt jag mig några gånger men tänkte inte mer på det. När jag satt i taxin hem från Arlanda började jag fundera på att snuvan verkligen eskalerat. När jag kom hem och hade duschat kände jag mig kymig och hurven och gick och la mig. Till slut började jag fundera och gick upp och tog ett test.
Jag visste att jag hade fått med mig något elakt i magen, men jag hade tydligen även packat med mig Covid hem från Indien. Det var inte det jag hade tänkt….
Tjoho! Vi avslutar alltså denna omgång av Indienbloggen med sjukdomar. Inte bästa avslutet, MEN ”this too shall pass”!
Tack för att ni hängde med oss till Indien! Nu återgår bloggen till den typ av dagbok den alltid är. Vi hörs!
Skönt att ni kom hem ordentligt, men stackare som fått med dig dessa sjukor hem<3 massor av krya på!
Det har varit jätteroligt att följa dig på resan! Kram Kram
Jag har aldrig varit så glad att få komma hem. När man är sjuk behöver man ju trygghet. Per tar dessutom hand om mig nu 🙂
Kul att du följde med oss på resan!
Kram
Välkommen hem! Åh nej vilken otur, covid också. Men skönt att du nu är hemma i alla fall. Krya på dig! Det har varit jättekul att få följa er i Indien här på bloggen. Stort tack!!
Tack! Det är skönt att vara hemma!
Det var peppande för oss att veta att vi hade sällskap under resan. Tack för kommentarerna!!
Åh vad trist med covid igen.. och hej och hå vilken resa… Men SKÖNT att du är hemma igen!❤️