Snön ligger ju på marken sen några dagar. I luften är det så många minusgrader så att man måste klä på sig rejält. Det var bara att sätta på sig pjäxorna och ge sig iväg…för att nere i den stora fårhagen i Skönvik sätta på sig skidorna och börja spåra.
Per tycker att skidåkning på platten är roligare än vad jag tycker. Jag måste erkänna att jag gjorde detta enbart för hans skull.
Han tog täten och skapade spår. Jag hängde på. Efter några varv var jag uttråkad och svettig och ställde mig för att vänta ut maken.
När han hade kört ett varv utan mig fick jag dåligt samvete och satte på mig skidorna igen. Kanske kan man hitta glädjen i det om man försöker?
Det var jobbigare att åka längdskidor än vad jag mindes, MEN det gick ändå bättre än vad jag mindes. Jag halkade inte bara runt på skidorna, utan kom faktiskt framåt som jag skulle. Det kan nog ske igen, om det vill sig 🙂
När vi kom hem efter vår lilla skidåkning så gick vi ner till stranden. Där kunde man se att minusgraderna jobbar på isbyggande.
Det är verkligen vackert i skärgården. Oavsett årstid!
