Idag är jag i stan. Det kändes faktiskt kul att komma hem en sväng. Lägenheten har blivit ”hemma”.
På lunchen gick jag ut för att hitta nåt att äta. Jag blev stående en stund på grusgången medan jag funderade på vart jag skulle gå. Då kände jag nåt mjukt mot benet…
Vid middagsdags gick jag ut igen. Kylskåpet gapar ju tomt. Den här gången hamnade jag i Sundbyberg. Där träffade jag en kollega på coronaavstånd och åt härliga blåmusslor.
Jag märker tydligt att jag suttit i isolering i drygt tretton veckor och vant mig med ensamheten och går långa omvägar när jag träffar på andra personer som är ute och går. Konstiga tider….