Oroliga tider

Coronaviruset är verkligen huvudpersonen i allt nu för tiden. Det är inte mycket annat som det pratas om på jobbet, bland vänner och i alla medier. Jag tycker det är ruskigt hur många liv viruset redan tagit och hur snabbt det sprids över världen så jag förstår varför det blir så.

Fram till idag har jag gått till jobbet varje dag, men dragit in på andra tillfällen när jag skulle kunna ha träffat folk. Jag har tvättat händerna så många gånger per dag att min hud undrar vad sjutton jag håller på med och jag ser handkrämen och alkogelen minska i rask takt i sina förpackningar.

Idag packade jag ner alla mina saker på jobbet i en flyttkartong och sen gick jag hem. Flyttkartongen packades eftersom vi ska flytta från vårt kontor om två veckor för att flytta in i ett annat kontor inne i stan. Att jag packade den idag beror på att jag tänker stanna hemma från och med nu och alltså måste ha den packad redan nu. Det känns inte bra att träffa så många människor varje dag som jag gör om jag är på jobbet och eftersom jag har fördelen att ha ett jobb som jag kan sköta hemifrån så tar jag den chansen.

En del av er tycker kanske att jag är klok. Andra tycker att jag är tokig och skulle passa i en foliehatt, men jag kan inte följa vad andra tänker. Jag måste känna att jag gör det som känns rätt för mig. Jag inser att jag kommer att få viruset vid något tillfälle, men jag vill helst undvika att få det precis nu. Det vore bra om vi kunde platta ut toppen av sjuka personer till en längre kulle av folk som behöver vård. Detta så att sjukvården hinner med. På det här sättet hoppas jag kunna skjuta på insjuknandet. Vi får se om jag lyckas, eller inte.