Snorklingen lär bli jobbig….

Igår kväll satt vi och njöt av solnedgången hemma vid vår villa. Det var molnigt vid horisonten, men det var ändå galet vackert!

Vi gick sedan och åt middag på Sangu restaurant där de serverade Mexikansk mat. Det var gott, som det faktiskt varit alla måltider så här långt. Efter maten tog vi en buggy (typ som en eldriven golfbil som de kör gästerna med på ön) ner till hamnen. Där gick vi ut på en lång pir/brygga och satte oss för att slappa lite och titta ut mot havet.

Vi såg många fiskar som lekte och busade, åt och slogs om vartannat. Vi såg till och med en fisk som sprang på vattnet “jumping fish”. Där träffade vi på de härliga engelsmännen Phillippe och Maureen. De bjöd oss på ett glas vin och sen bjöd vi dem på detsamma.

Helt plötsligt blev det full fart på paret till höger om oss. De hade siktat något i vattnet….

Fy farao!!! En haj! Den simmade förbi oss, fram och tillbaks flera gånger. Den simmade en meter från där jag satt när det var som “värst”….

Jag insåg redan då att det skulle bli galet svårt att få ner mig i plurret för att snorkla efter att ha sett den där hajen. Den var alltså lika lång som jag. Minst. Fy farao!! Coolt, men läskigt!

Maldiverna 2019

Åh!! Det är så svårt att beskriva hur bra det är här! Det var nästan så att jag tänkte att jag skulle strunta i att försöka mig på det och istället bara visa bilderna från dagen, men det är verkligen några saker jag vill berätta ändå…

En av de ballaste (och läskigaste sakerna hittills) är alla djuren i havet! Det är nästan märkligt hur många fiskar det finns här!

Igår när jag satt och pratade med Per på vårt soldäck och summerade dagens hitresa, så simmade två stora rockor förbi under oss…. De var nog en meter i själva kroppen, sen var ju svansen en meter också. Snacka om chock för en svensk Mia.

Idag när vi var ute och gick runt ön (1,3 km lång, drygt 3 km om man går runt hela ön) så såg vi många hajar, fiskar, krabbor och rockor precis i strandkanten.

Det är verkligen sjö(o)djur överallt. Under informationsträffen idag berättade de att det bara finns en fisk som är riktigt farlig. Den ska man inte träffa på, men det finns massor av den. Jippie liksom! De tyckte dock att det var lätt “ser du en så backar du därifrån”.

Det här har ju gjort att jag är livrädd för att snorkla. Jag stöter ju på ett djur HELA tiden! Jag har försökt lite längs med stranden idag, men blivit livrädd varje gång det kommit ett monster mot mig. Vi får se hur jag ska klara av att snorkla vid reven…. Min tanke är att jag ska följa med ut på en snorklingstur guidad längs med deras “husrev”. Det finns ju mycket att se OM man vågar.

Vi bor i de allra bästa husen här på ön. Vi har verkligen den allra bästa kusten, så det känns ju som en lyckoträff! Vi har bästa utsikten, bästa väderstrecket (väster hade ju Per i och för sig valt med flit) bästa stranden (inte så mycket snäckor att gå på) och bara bästa helt enkelt! Jag är så nöjd!

Vi har träffat det urgulliga och trevliga paret, Phillippe och Maureen, ett sjuttioårigt par från England som firar sitt guldbröllop. De har sin son i Sverige och barnbarnet pluggar i Växjö så de älskar Sverige, vilket var bra för oss, för de gillade oss direkt!

Klockan är ny halv fyra. Per ligger i skuggan på vår altan i solsängen. Han lyssnar på musik och “relaxar”. Jag sitter på balkongen och bloggar till er. För en stund sedan tog jag ett bad från soldäcket. Vi har det verkligen perfekt här hemma vid vårt hus, men nu tänkte vi gå iväg och se om vi kan hitta något skojsigt att göra. Det finns nåt runt varje krök!

Nu är vi framme!!!

Så här såg det ut när vi flög in mot Male idag

Där bytte vi till ett litet sjöflygplan

I fyrtiofem minuter flög vi över den ena turkosa fläcken efter den andra…

Vi kunde inte riktigt avgöra om det var mysigt att kaptenen körde barfota eller om det var livsfarligt…

När vi kom fram till Kuredu möttes vi av precis den vita sand som jag drömt om.

Solen gick dock ner fem minuter efter att vi landat (tjugo över sex gick solen ner) så vi hann inte se så mycket i dagsljus.

Vi åt middag och packade upp, sen satte vi oss på vårt privata soldäck och drack champagne. Där fick jag ett brev från en vän hemma i Sverige uppläst av Per och jag blev mycket rörd, innan jag fick en pust av konfetti över mig! 🙂 Min födelsedag tar verkligen inte slut!!!

Nu far vi!

Äntligen är det dags för avfärd mot min födelsedagsparafisresa!!! Marcus skjutsade oss till flygplatsen och nu är vi incheckade och klara. Snart åker vi!!

I grevens tid!!!!!!

Jag fyllde 50 år för 36 dagar sen, men min heliumballong svävar fortfarande här hemma.

Jag får väl erkänna att den är lika skrynklig som jag är, men jag älskar den (!!!) och tycker dessutom att det är min födelsedag tills jag varit på min födelsedagsfirarresa och den åker vi ju på nu på söndag, så än så länge passar den!

Snart kan den dala. Packningen står i hallen 🙂

Robotar….

Mitt webhotell mailade och sms’ade mig igår. De meddelade att de hade stängt ner min blogg. Detta eftersom det var för många elaka robotar som försökte skriva kommentarer på min blogg. Spam och virus är elaka saker som man inte vill ha in på sin sida och tydligen var det många robotar som jobbade hårt med att peppra in kommentarer hos mig. Nu hade webhotellet fått så mycket trafik kring min sida att de helt enkelt stängde ner den.

Under dagen igår var ni många som hörde av sig till mig och undrade vad som hade hänt med bloggen och jag fick sorgset svara som det var. Sidan låg nere.

När jag kom hem efter jobbet firade jag och min man Alla hjärtans dag med att bygga upp skyddet kring min blogg. Det är lika läskigt varje gång när man ska leka IT-tjej och pilla inne bakom kulisserna i bloggen. Tillsammans läste vi dock på om skydd och till slut installerade vi ett försvar i form av en Captcha, raderade de 600 elaka kommentarerna som låg och väntade i det försvar som jag redan hade på bloggen. Slutligen frågade jag webhotellet om de kunde öppna bloggen igen.

Bloggen öppnades i morse igen!!! Det vet ju ni eftersom ni läser det här, men jag var nervös tills jag fick meddelandet och blev jätteglad att jag hade lyckats. Jippie!

Skillnaden för er läsare blir att om ni skriver en kommentar, och det tycker jag verkligen att ni ska göra, så måste ni först klicka i en ruta så att ni bekräftar att ni inte är en robot. När rutan blivit en grön bock, så är det klart att gå vidare med sin kommentar.

Nu hoppas vi att vi får ha bloggen ifred för alla dumma robotar och att jag ska få blogga i lugn och ro ett tag till. 🙂

Legender!!

Det var kul att titta på tv ikväll. Slalomlegenderna tävlade mot varandra i parallellslalom.

En höjdpunkt var när Wiberg och Pärson körde sitt lopp.

Pernilla vann över Anja och blev väldigt glad.

Jag blev dock ännu gladare när jag såg legendernas legend stå redo för sitt lopp.

Aamodt vs Stenmark!!

Snacka om barndomsminnen!!

Stenis, 62 år, är kung!!

Han vann inte loppet, men hann vann våra hjärtan för flera sekler sen!

Man vet att man är kung när motståndaren vill ta en selfie 🙂