Han är hemma!!

Äntligen har karln kommit hem igen! Med presenter från Japan!

Jag jublade högt när jag såg vad han först gav mig!! Bästa plastfolien i hela världen. Jag vet vad ni tänker, men det är för att ni aldrig provat den här folien.

Jag log stort när jag fick mina favoritpennor som har suddbart bläck. Ljuvliga!

Slutligen blev jag tårögd (nåja) när jag fick sex stycken finfina mascaror av favoritsorten. Nu är jag kittad! Dessutom fick jag refiller till favvopennorna!

Jag hade inte så mycket att ge tillbaks, men jag kunde i alla fall presentera resultatet av mitt senaste Netflixberoende. 🙂 Nu är det rejäl ordning i alla lådor!!

Tyvärr är jag trög

Ni vet ju att jag älskar nagellack. Det vet jag också!

Det jag tyvärr inte vet är hur man köper en till flaska lack DIREKT när man hittat drömlacket.

När jag väl börjar leta efter en ersättningsflaska så har det utgått ur sortimentet…. 🙁

Det blir alltså inte något nytt påfågellack…..

Isbitsbilen Ärtan

Min stackars Mini gillar inte varmgrader (+1) med massvis av snö för att sedan gå till skitkallt (-14) på bara några timmar. Det blöta blir som superlim som inte går bort.

Jag hade skottat fram den gröna skönheten igår, men i morse var hon ändå sur på mig. Dörrarna har ingen “båge” runt fönstret utan fönstret går ner en centimeter för att öppna dörren och sen upp igen när man stänger. Just den grejen funkar dock väldigt dåligt i såna här värmeförhållsnden så jag fick slita upp dörren och sen köra in henne i garaget (utan att kunna stänga dörren). Där fick hon tina lite tills jag kunde stänga och låsa. Då tog jag Pers varma bil till jobbet istället.

Efter jobbet åkte jag tunnelbana hem så att båda bilarna fick stå kvar i varsitt garage. Jsg tål kyla bättre än vad de gör 🙂

Vänner sedan skoltiden

I förmiddags skjutsade jag min fina make till Arlanda. Det var dags för en ny Japanresa för min lilla resenär. Tyvärr går resan över två helger, men det är inte mycket att göra åt det. Vi ler och tänker framåt. Nästa resa gör vi tillsammans.

När jag hade lämnat av Per så fortsatte jag mot ön. Jag ringde min gamla klasskamrat Martina och tänkte att jag kunde få svänga förbi på en kopp kaffe i Rimbo. Jag fick dock inget svar så jag ringde hennes mobiltelefon istället. Det visade sig att hon och Göran (henne man) var i Norrtälje och hälsade på hos sin dotter Malin. De bad mig komma förbi där istället och jag var fräck nog att göra det. Det kändes lite konstigt att tränga sig på hos deras dotter, men jag har ju känt Malin sen hon föddes så jag låtsades som att det var normalt 🙂

Efter en stund i hennes fina lägenhet så tog vi en promenad ner till Norrtälje stad.

Vi gick till “Ett glas” och åt lunch. Där har de ändrat meny och har nu massor av tapas, varav vi beställde in tio stycken…

Väldigt mätta och glada – Mor och Dotter!

Här ser ni tre av de fyra familjemedlemmarna. Vi saknade bara Marcus, deras son, som just nu var i fjällen och åkte skidor. Låter skoj.

Till slut fortsatte jag ut mot ön. Där möttes jag av pappas verk. Han hade skottat bort snön från altanen så jag kunde öppna dörren. Så fort han såg att jag kom ut skottade han dessutom en fin stig hela vägen fram till huset. TACK pappa! Du är verkligen världens snällaste!

Nu sitter jag här ute i mörket i skärgården och lyssnar på den sprakande brasan. Trevlig helg på er!

Helg igen…

Jag är inte lika glad över att helgen börjar som jag brukar vara. Trots att snön lyser upp mörkret…

…och trots att maken lagat rårakor med löjrom till förrätt och en härlig gorgonzolapasta till varmrätt så här på fredagskvällen….

Jag har till och med fått se filmen alls talar om…

Hur trevligt det där än är så kvarstår faktum att jag blir gräsänka i en dryg vecka från i morgon. Det är inget ovanligt, men trist!!

Snö, löjrom och film är dock bra!!!