I morse vaknade jag med 36,9 i temp. Det är nästan normalt för mig. Jag brukar ligga runt 36,7. Jag jublade lite och sen tog jag tag i frukost-, dusch- och klädbestyren för att åka till jobbet. Sen var jag helt slut och matt. Tog tempen igen och då hade jag 38,2. Det var bara att ta av sig allt och hoppa i säng igen.
Så här långvariga förkylningar har jag haft så många vintrar att jag faktiskt väntat på det här årets omgång. Den dröjde, men kom. I morgon går jag till doktorn eller till jobbet. Nåt av dem. Inte för att doktorn kan göra nåt åt virus, men då vet jag (även den här gången) att det inte är bakterier. Sen fortsätter jag vänta. Eller så är jag feberfri imorgon. Det är förstås ett alternativ 🙂
Jag röstar för det sista alternativet!
Du kan inte lita på morgontempen, den är ju alltid lägre än senare på dagen och sen så är det ju så att kroppen behöver ett feberfritt dygn innan den kan räknas som frisk, så du får nig snällt vara hemma imorgon också.
Yupp! Jag är hemma.