Glad Lucia!

Jag längtar tillbaks till den tid då jag fick se mina barn klä ut sig till stjärngossar, pepparkaksgubbar, lucior eller tärnor. När det glittrade i deras ögon av iver att få visa vad de övat på med sina kompisar och fröknar. När de stod där och sjöng falskt och i otakt och var så söta så jag fick tårar i ögonen.

Den tiden är tyvärr förbi, men idag fick jag lyssna på när förskolan på gården samlades utomhus och sjöng för sina föräldrar. Där stod pepparkakor, stjärngossar och många lucior i en faslig röra och de var så söta, så söta. Dessutom bjöd min kollega Yonas mig på en god lussebulle eftersom han vet att jag älskar saffran. Då fick jag lite luciakänsla ändå!

Jag tänker tillbaks på den tiden när jag själv gick i skolan och minns den här versen:

Här kommer nu jungfru Lucia,
en sagornas strålande mö.
Hon bor i ett festslott i skogen
vid stranden av Drömmarnas sjö.

En endaste gång blott om året
så vandrar hon ut från sitt slott.
Det lyser på vägar och stigar,
där jungfru Lucia har gått.

Hon kommer med ljus och med värme,
en tindrande, skinande krans.
Hon kommer med stjärnor och glitter
och månstrålars glimmande glans.

Hon kommer, när klockorna ringa
och julljusets låga är tänd.
Hon kommer, när mänskorna sjunga
“Se, nu är det helig Advent”