Jag började min morgon med att packa min väska så att jag var helt redo för båtfärd. Efter det gick jag över till Pappa och Kina. Där träffade jag Maja som var ute och lekte. Hon kom och kramades (värme till mitt hjärta) och sen såg hon att jag hade en kamera hängade från höften och sa “Ta bild på mig!”.
Första bilden blev med solen i ögonen och hon klagade. Vi fick alltså vända på steken och då blev hon nöjd.
Tillräckligt nöjd för att gå och sätta sig i sandlådan igen med sin bror. Hon fick dock börja med att tömma skorna på sand.
På vägen hem till mig tittade jag uppåt och njöt av körsbärsträden. Eller är det bigarråer?
Jag gick hem och hämtade min väska och min flytväst och begav mig mot stranden. På vägen hittade jag de här: BOVEN TILL MIN ALLERGI!!!
Nere vid stranden mötte jag den här fjärilen som på långt håll är jättesöt, men på nära håll så är den ganska läskig va??
Precis som den här anses vara superful, men egentligen är ganska vacker!
Till slut kom vi i alla fall ut på böljan den blå och både Per och jag njöt i hundranittio!!!
Vi började med en tur ut till vår favoritö för att kolla hur det ser ut när den är obefolkad. Vi har nämligen inte kunnat gå iland på just det här stället en enda gång. Det är ALLTID upptaget! (Någon gång ska vi gå upp klockan sju på morgonen och hinna först. Då kan du komma hit efteråt Carina och dela udden med oss. VÄRSTA GRYMMA utsikten och flata sköna hällar att sola/äta/leka på.)
Vi rundade udden och såg att vi faktiskt inte var ensamma på havet.
När vi tittade åt andra hållet såg vi något grönt…
…som inte ska ligga på land. Ajdå! Vi måste nog ringa Sjöfartsverket. En prick är på glid!
Vart man än tittade så såg man något intressant. Lååångt där borta såg vi t.ex. två havsörnar. De flög dock iväg långt innan vi kom fram, så här får ni se en otroligt inzoomad bild.
Det enda vi inte fick se idag var sälar. Det blåste nog för mycket för att de skulle vilja ligga på den här läskiga grynnan.
Blåsten gjorde faktiskt att vi drog oss inomskärs igen. Vi åkte till bryggan som brorsan och hans kompis håller på och bygger. Inget kaffe smakar nämligen så gott som det som intas medan man tittar på när folk jobbar!
När jag tittade åt andra hållet så log jag lite: Inlandsisen måste ha skrattat när de placerade den där stenen precis där….
Efter en god fika drog vi på för fullt hemåt!
