Vårt ord är lag (bara så ni vet)!!

Frukostbufféer ser alltid olika ut beroende på vilket land man är i. Det vet vi. Nu vet vi också att buffén i Indien inte riktigt passar vår aptit. Det var alla möjliga okända och lite skrämmande saker som stod på borden och vi hänvisades därför till samma mat som jag åt under mitt förra besök: Omelett som är gjord helt enligt mina önskemål. Det känns riktigt lyxigt att ha en helt egen kock med kockmössa och allt. Jag försökte ta en bild på honom, men jag insåg att även jag har en gräns för vad, när och hur man fotograferar. Jag vågade helt enkelt inte. Jag är tillräckligt utstirrad ändå i den där matsalen. För självklart upprepades proceduren med lite väl mycket blängande. Men nu pratar vi om omelett! Idag tog jag en nygräddad sådan med precis alla pålägg han hade, förutom skinka. Detta eftersom skinkan är något underligt sammanpressat material som inte riktigt liknar något djur som jag någonsin har sett. Till detta åt vi färsk frukt och den elaka Annalena som jag inte längre kallar kompis 🙂 varnade mig inte utan lät mig tugga på papayan som smakade så illa så att man nästan kunde spy. Blääääää! Vi blev dock mätta och sprang iväg till nästa äventyr!

Som visade sig vara en livsfarlig hårfön inne på Annalenas rum. Inte ska det väl se ut så här??

Efter det äventyret sprang vi iväg till poolen för att BADAAAAA!! Äntligen!

Poolen ligger precis utanför hotellet (den högre byggnaden till höger), gymet ligger precis ovanför poolen (där ni ser mig plaska runt) och jag tror nog minsann att man kan se löpbanden osv. där uppe. Om ni anstränger er. Gör det nu!! Ansträng er!!

Det var så galet skönt att bada i sommarvarmt vatten och låtsas att det var sommar och att man var semesterledig och jag kände verkligen hur kraften flöt tillbaks in i själen. Vatten är verkligen mitt element!!

Efter badet, som jag tog helt själv eftersom Annalena tydligen är mer en träningsperson än en badperson så var jag så här glad:

Annalena var dock inte ett dugg ledsen. Hon var ju i sitt rätta element och kämpade på i värmen!

Tyvärr fanns det ju inte bara en crosstrainer (det fanns nog ungefär sex maskiner) så jag fick hoppa upp på en jag också….

Lagom tills att Annalena hade tränat klart på maskinen och gått vidare till hantlar så tog jag chansen att hoppa av maskinen och tog lite utsiktsbilder istället. Tvärs över gatan ligger den ballaste, modernaste och största byggnaden i hela området. SAP’s kontor. De har en schysst park framför huset och det är verkligen en stor kontrast mot alla andra byggnader. Vi ska försöka fota IBM’s hus vid tillfälle, men det är inte säkert att vi lyckas för det är så många vakter och sånt där så det känns lite halvläskigt att hala fram kameran. Vi ska se om vi kan få till det…

Chefen kom även idag och hämtade oss när det var dags att jobba och vi körde igång dagen trots att vi faktiskt var de enda där. Annalena och jag passade på att läsa våra mail och komma i ordning i vår lilla “kub”.

Ganska snart droppade alla andra in och direkt fick jag en förfrågan om jag kunde hjälpa till. Här står Madhu och pratar med mig om förbättringsförslag i några av GA-processerna.

En av grejerna från kontoret som vi bara “måste” berätta om är att vattnet både på kontoret och på hotellet har en äcklig kissfärg. Den här toaletten har jag t.ex. INTE kissat i. Det där är faktiskt vattnets färg. Fräscht?

En annan grej vi kan visa är IBM’s färglada personalmatsal där många äter sin medhavda mat, men där de även säljer godis och mat.

Till oss hade de dock köpt in mat. Idag var det dags för lite Biriyani! Indisk mat som de specialbeställt för att inte vara så starkt.

På den här bilden vet Annalena ännu inte att hennes läppar strax kommer att brinna av den heta maten. (Inte så starkt med indiska mått mätt – väldigt starkt med svenska mått mätt). Jag har ingen bild på när hon sedan försöker äta sin stora kyckling på ben med sked, men jag kan lova att det var roligt 🙂

Annalena och jag köpte med oss några burkar med Cola light från matsalen och satt sedan (efter att ha torkat dem extremt rena med desinfektionsmedel och satt i ett sugrör) och funderade på vad burkarna har varit med om innan de kom till det här skrivbordet. Lutande tornet i pisa – släng dig i väggen!

Ni som jobbar på för fullt där hemma på kontoret kanske undrar om vi jobbar något här nere och det kan vi verkligen säga att vi gör. Idag har vi verkligen känt oss sjukt nyttiga!!

Jag började dagen med att göra upp en dagsplan med chefen för den avdelningen som jag jobbar mest med, sen körde jag en lång presentation/genomgång av en av våra löneprocesser och det kändes verkligen som att jag nådde fram med budskapet. Jag fick många relevanta frågor och jag log inombords när vi var redo. Jag har sedan suttit och dokumenterat alla de process- och systemförändringar som de önskar och förvånades över att ingen av oss andra någonsin kommit på några av dem. Det här kan bli bra! Innan dagen var slut hann jag sedan köra tre långa genomgångar till och när jag till slut släppte ut mitt stora team (sjutton personer) så var de nog också helt slut.

Annalena satt hela dagen fullt upptagen med sitt team. En gång kom hon dock bort till mig och pratade om en reflektion som hon gjort. “Varför har så många börjat klä på sig ytterkläder? Det var först då jag kom på att jag faktiskt inte svettades idag. Vad hade hänt? Det visade sig att Samal (min närmsta kontaktperson inom IBM) hade tagit kontakt med fastighetsägaren och bett dem sänka värmen på kontoret. Detta ENDAST för att jag och Annalena hade nämnt att vi tyckte att det var varmt igår. Oooops! Såååå pinsamt!

Igår 25,9 grader. Idag 22 grader.

“We are very sorry, but we have regulations that say that we can’t have it beneath 22 degrees in the office” Oj, vad vi skäms. Fast vi svettas inte 🙂 Vårt ord är lag!

Jag kom på att jag inte hade tagit någon kontorsbild så jag tog en när ingen såg. Den här bilden är dock tagen innan jackorna började komma fram…

Vi har verkligen kämpat idag. Vi var så slut att vi faktiskt inte ens orkade gå till någon restaurang. Vi beställde, med stora svårigheter och många upprepningar, upp mat till Annalenas rum och det visade sig vara helt rätt beslut. Det var superdupergott!

Eftersom vi jobbar tills klockan är halv tio på kvällen så hinner man inte med så mycket mer än så efter jobbet så nu är det dags för sängen.

GODNATT!!