Nu kom sjunket

Precis som igår så känner jag att den här sjukan har vänt och är på väg åt rätt håll. Det borde jag vara glad för, men tyvärr går det alldeles för långsamt för att hindra mig från att bli gnälligt deppig. Jag har ett sjunk.

Enligt läkaren, som jag träffade idag igen, så är det vanligt att man blir “lite nere” när man ligger hemma en längre tid. Jag är normal. Så bra då…

Någon inuti mitt huvud dunkar hårt på tinningarna. Jag antar att det vill ut. Utanför fönstret skiner solen och gör så att jag har lust att göra detsamma på fönstret.

BLÄ!

Som tur är så har jag inte bara sura, svarta gubbar inom mig som gör mig sur och grinig och gör mig illa inifrån i min personlighet. Jag har även en idé om att man kan vända sitt humör själv, med hjälp av ren och skär vilja. Därför gör jag den här listan och så får jag läsa den gång på gång tills det blir bättre med humöret:

MIAS TACKSAMHETSLISTA

1. Jag har tur som har så bra kollegor att de kämpar på hårdare i bokslutet nu när jag inte är där och tar hand om min bit av kakan. Tack snälla ni!
2. Jag är lyckligt lottad som har en stor och varm familj som stöttar mig när jag är sjuk och gör mina dagar lite lättare. Kram på er alla!
3. Jag är tacksam för att solen skiner utomhus. Det gör att jag inte bara hör fåglarna som kvittrar och barnen som leker. Det gör också att jag vet att snart är det sommar. Bara tanken på bryggor, myggor, bad, båtar, sol, rosé, utomhusmöbler och grillkvällar gör mig lite piggare!
4. Jag är snart på benen igen eftersom den “sjuka” jag har bara är en simpel luftrörskatarr. Sådana försvinner med vila, vätska och empati. Tänk vilken tur jag har!!
5. Jag är begåvad med underbara vänner som hör av sig då och då medan jag ligger här hemma och bara är grinig. Underbara vänner som inte hör mitt gnäll utan bara fortsätter att ge mig av sin positiva energi! Tacksamhet till er alla!!

/Mia