13/6 Gurgela ligger i!

Söndag…jag skulle så väldigt gärna vilja att det var lördag. Jag vill nämligen helt klart ha mer helg. Det finns absolut ingenting som drar med att åka hem. Hela jag skriker att jag vill stanna här på ön. Jag ska dock åka hem snart. Det är ju så man gör på söndagar. Suck. Innan jag åker hem ska jag hur som helst visa er hur fantastiskt det faktiskt är här ute på ön.

I morse väcktes vi av att vi fick ett sms som sa nåt i stil med “Vi ska sjösätta nu. Ska vi hjälpas åt och ta båda båtarna samtidigt?” Vi var ju inte riktigt vakna och fick svara ” Om ni kan vänta lite för vi har precis vaknat…” De var redan på gång så de väntade inte 🙂 Vi trodde alltså att vi skulle få lägga i Gurgela i ensamhet men icke! Det var fullt av grannar på plats som mer än gärna stod till tjänst. Allt gick hur smidigt som helst trots den djupa sanden på stranden.

Gurglet från motorn, som gett vår båt hennes namn, hörs här för första gången i år!

Jag satt på bryggan och njöt medan Per pysslade om sin lilla nyvaxade älskling.

Att sitta på en brygga ger helt klart bara bra känslor!!

Så var det då dags för premiärturen och jag ställde mig glatt bakom spakarna. Jag brukar inte köra båten så mycket men så här första dagen ville jag insupa den underbara känslan av SOMMAR!!! Precis här och nu började den på riktigt för mig!

Väl utanför piren drog jag på neråt södra Blidö, rundade Sundaskären och kände vinden i håret. Ni som har lagt i båten i år ni vet hur glädjen sprider sig i kroppen, eller hur?

Vädret som varit “så där” hela dagen bestämde sig för att ge mig full utdelning av båtturen och gav mig blå himmel.

När vi bytte plats i båten tog jag dagens profilbild åt Per. (Jag pratar självklart om facebook)

Njutning!!

Väl hemma igen gick jag ut på en av de bästa bryggorna på ön. Jag vet inte hur jag med ord ska beskriva känslan så jag provar med en bild. Ni fattar varför man gärna badar här va? Sandbotten……

Den här ön är verkligen livsenergi. Kolla in hur vädret försöker få mig att stanna kvar….

Nu ska jag plocka ihop mina grejjer och åka hem. Hur elakt är inte det?

Det här inlägget postades i Mias dag. Bokmärk permalänken.