Novembermåndag med Mia

Min viktväktarkonsulent har lagt av:

Det finns inte längre några kurser att tillgå i Sundbyberg. Att läraren skulle ge upp innan jag gav upp var klart otippat men så blev det alltså! Idag är det måndag och “invägningsdag”. Jag får alltså utgå från min egen supermoderna våg istället för viktväktarnas lite “halvdana” och väga mig själv. HOPP och SKUTT upp på vågen! Rapporten lyder: MINUS 0,3 kilo eller 3 hekto hur man nu vill se det. Det är väl inget att skriva till tidningarna om men heller inget att gråta över. Det får duga fintfint i jakten på de sista kilona fram till mål. HEJA MIA!!

Tips om hur man spar pengar i lågkonjunkturens Sverige:

Åk iväg och träffa en god vän och fd. kollega. Välj gärna en bra restaurang. Ju finare ställe desto större blir besparingen på slutet. Njut av maten och sällskapet, snacka bort tiden och ha riktigt trevligt. När det sen är dags att betala notan så går ni helt enkelt bara rakt förbi kassan. Fortsätt ut som om inget har hänt. När det gått lagom lång tid så ringer ni upp er vän och säger “Oj, vi glömde visst att betala?!” När kamraten erbjuder sig att ringa till restaurangen för att lösa problemet så säger ni helt enkelt bara “Åh, vad snällt”. Jag lovar att kamraten kommer att betala både din och sin egen lunch. Hepp!! Gratis lunch. (Det dåliga samvetet går bort när ordet SPRINGNOTA slutar ringa i öronen….)

Tack för maten idag, Björn!

1985 – 2009 är tillräckligt många år med trasigt vänsterknä eller hur?

Jag har glädjen att rapportera att jag fått en remiss till ortopeden på Löwenströmska sjukhuset!! Mitt vänstra knä ska få en proffsgenomgång!!! Det känns så otroligt skönt men samtidigt lite läskigt. Tänk om de hittar nåt fel som leder till att knät ska öppnas? Tänk om de inte hittar nåt fel som leder till att knät inte ska öppnas? Den elfte november får jag kanske mitt svar….

Mina buckliga ögon (astigmatism) med dygnet runt linser fick sin dom:

Efter missade och ombokade återbesök hos Synsam (no comments) så var jag idag tillbaks hos min optiker Ylva. Jag har i två veckor använt en lins som ska sitta i ögat dygnet runt. Idag kontrollerade hon hur mitt öga gillar den här nya sortens lins. Det visade sig att mina ögon inte alls har reagerat, utan funkar precis som vanligt och att jag kan använda de här linserna hur bra som helst. Det är en ovanlig känsla att sova, duscha, sminka sig, skratta och gråta med linser.

Skum men mycket SKÖN känsla.

Det här inlägget postades i Mias dag. Bokmärk permalänken.