Woody och jag har återigen stiftat bekantskap med varandra. Det var ett tag sen. Jag hade längtat mer efter honom än jag hade trott. Jag har ju kört "GrymDjävlaBilen" ett tag (förlåt svordomen men Volvon heter så) eftersom den har automatlåda.
Jag har ju inte nämnt det här för någon av er där ute men jag har faktiskt känt av en otrolig förbättring senaste dagarna vad gäller ett visst knä. Nu är jag modig, och kanske lite dumdristig, när jag säger det högt: "Mitt knä är på bättringsvägen".
Det första som hände när jag sa det hemma var att Per kontrade och sa: -"Då får du ta din egen bil till jobbet."
Sagt och gjort: Sollentuna -> Sundbyberg! Det gick jättebra. Woody var snäll mot mig och jag kom till jobbet utan några som helst kopplingsproblem. Jag använde alla tre pedaler hur lätt som helst.
Det finns hopp för tanten!
Möt min kära Woody:
På tal om "hopp", Idag studsade jag iväg på kryckorna till Malin (frisören åt typ "alla" på jobbet) och klippte bort sommarriset som var mitt hår.
Det blev inte någon större skillnad i mitt utseende, men kanske på mitt beteende…..*ler*
Varje gång jag är nyklippt så försöker jag liksom smälta in i bakgrunden. Jag gillar inte att vara nyklippt. Folk säger snälla kommentarer och själv känner man inte igen sig alls. Konstigt med tanke på att jag verkligen kan rekommendera min frisör. Det har inte med henne att göra!
Before:
Med en min som visar att jag just kommit på vad jag ska göra på nästa bild…
Nästa bild:
After:
Mobiltelefonsbild från vårt soffrum under fikapausen. Var det klockan två?
Imorgon händer två bra grejjer:
1. Mina lockar är tillbaks igen.
2. Jag åker till ön i solen.
Visst kan jag lita på att vi syns även då??