Eftersom jag skulle vara ensam idag, så funderade jag lite på vad jag ville göra med min helg. Det förvånar nog ingen att jag kom fram till att Blidö var stället att vara på. Jag åkte därför ut till Vitsippan och gick omedelbart ner till stranden och hoppade i plurret. Jag satt sedan nere vid stranden i flera timmar och bara njöt. Det var fullt av härliga sommargrannar där så när jag umgåtts med mig själv tillräckligt länge så umgicks jag med dem istället. Härligt!!
Det här ovanför är inte en helt vanlig syn i vårt hus. I alla fall inte nu längre när våra barn är snart 20 och 21 år gamla. Det här var dock vad som mötte mig så fort jag öppnade dörren i morse. Tre stycken plasthundar stod på vakt på lådan där vi förvarar våra dynor och hängmattor. Så blir det när man har barngäster. Voff!!
Det var min lillasyster med familj som sovit över och det första vi gjorde idag var att ta en kort promenad ner till fåren och deras lamm. Vi läste instruktionen om vad man får och inte får göra kring fåren och klev sedan in för att hälsa. Det får man nämligen!
Man får inte mata dem med något annat än gräs, men de verkade inte vara så sugna på det för de åt inget av det som Noah och Tilda bjöd på. De tuggade dock frenetiskt och vi började nästan tro att de, precis som korna, idisslar. Nu har jag googlat och det har visat sig att de faktiskt gör det. Där ser man. Man kan lära sig något varje dag!
Määä!
Min och Susannas pappa var med på promenaden och på vägen hem genom granskogen tog jag den här bilden i smyg. Tilda var på väg rakt ut i skogen så hon är tyvärr inte med på bild.
Hon är dock med på den här bilden där hon lånat en av mina otaliga simringar! Hon är ingen badkruka hon inte. Jag gillar den sorten!!
Noah var inte riktigt lika sugen på att bada i havet även om han faktiskt påstod att det var TRETTIO grader i vattnet…. Det var tydligen det som termometern visade 🙂 (Egentligen sa den 21 grader)
Jag badade självklart. Det gör jag alltid. Jag kan inte låta bli!
Precis som jag inte kan låta bli att fotografera utsikten då och då…
Något jag däremot alltid låter bli är att simma till flytbryggan. Jag hatar tång, abborrgräs och blä under ytan. Sånt finns på väg dit ut. Jag föredrar sanden som är vid bryggan 🙂 Så mycket som jag gillar att ligga i blöt så önskar jag faktiskt att jag inte var rädd för eländet under ytan.
Per, Daniel (Susannas man) och Marcus var och spelade golf på förmiddagen och när de kom tillbaks till ön sprang de direkt ner till bryggan och hoppade i spat. Det är bättre här än i stan kan man konstatera!!
Nu är Per och jag ensamma här ute i huset. Vi har precis bokat bord på Högmarsö Krog till imorgon kväll och Per har just bjudit på en god ”starter”. Än så länge vet han inte vad vi ska äta till middag, men jag kan lova att det kommer att bli riktigt gott! Det blir det nämligen alltid!
Ja just ja – sen skrev jag något i rubriken om en ny simring. Då ska jag väl skriva något om den också. Glädjen i magen som gjorde att rubriken blev som den blev handlar om att Per återigen tankat på Statoil. Den här gången blev det en illrosa simring!!!
Idag åkte vi ut på havet med min lillasyrra och hennes familj. ”Vi” – dvs Marcus, Per och Jag. Eftersom det blåste från ett ovanligt håll fick vi hoppa iland på ett ställe där vi inte brukar lägga till. Vi kände därför inte till ön så himlans bra och gick på upptäcksfärd så fort vi förtöjt.
Här har vi börjat vår lilla promenad längs med stranden.
Syrran och hennes familj har precis kommit hem från Cypern och tyckte därför att vattnet var en ”aning” för kallt, men att doppa tårna var en bra start. Längre fram på dagen hade alla doppat hela kropparna.
Så här tidigt på morgonen var vi fortfarande själva på ön, men efter ett tag kom det fler båtar som sökte lä för vinden.
Vi har ofta med oss en kikare. Den brukar användas för att kika på båtar, men den funkar lika bra att kika på flygplan med. Redan när den här saken var vid horisonten hade Marcus den på kornet. Är det en Hercules?
Även åt det här hållet var det tomt på morgonen, men fullt på eftermiddagen. Jag gillar inte när det kommer andra båtar så där nära, men när det blåser ”skumt” så får man dela med sig av de kobbar som ger lä. 🙂
Den här bilden tog jag sittandes i min brassestol. Jag kunde inte låta bli. Det var så sött när pappa Daniel satt med sina två små barn och småpratade.
Efter några timmar vände vinden helt och hållet och det blev lite för blåsigt för oss. Vi bestämde oss därför för att byta ö. På vägen till den ön tog vi svängen förbi grynnan som oftast bebos av ett gäng sälar. Idag räknade vi till sjutton stycken. Barnen tyckte det var mycket roligt när de frustade och lät och var nyfikna och simmade runt och kikade på oss.
Jag gillar också sälarna och är alltid lika fascinerad.
Så fort vi hoppat i land på nästa ö så såg Marcus en snok bland stenarna nere vid stranden. Tyvärr är ju ormar mer rädda för oss än vad vi är för dem så jag fick ingen bild på den. Jag kan bara bjuda på den vackra ön.
Ön vi hoppat i land på är skärgårdens högsta ö (om jag är rättinformerad) så ”de stora killarna” klättrade upp för att se om de kunde nå toppen. Jag passade på att fotografera den lite mindre killen i sällskapet.
Hans storasyrra klättrade faktiskt en ganska lång bit, men kom till slut ner och höll brorsan sällskap.
Det syns att hon varit utomlands. Var annars orkar folk göra såna där fina flätor?
När det var dags för middag var vi återigen hemma på Blidö och vi samlades allihopa hemma hos Pappa och Kina och åt middag i solen.
Kvällens kockar var Per och Marcus.
Solen, sjön och sälsafarin tog musten av barnen så de ligger och sover sött när jag skriver det här. Jag sitter med lurar på mig och försöker fokusera på det jag skriver. Allt för att slippa förstå vad som händer på tv’n. De andra sitter nämligen och tittar på en thriller. Inte riktigt min melodi…. Jag får mardrömmar då 🙂
De här sötnosarna kom över till oss i morse för att säga Hejdå! De ska nämligen vara hos mormor och morfar i norrland jättelänge. Vi får inte träffa dem på tre veckor. De kommer såklart ha det hur bra som helst, men jag kommer sakna dem ändå!
Idag åkte jag söder om stan för att träffa ”min” Thérèse och hennes son Mattis som tyvärr har brutit ett ben i armbågen. Det är anledningen till varför de är hemma en vardag.
Tesan och jag åt lunch på Primo Ciao Ciao på Liljeholmskajen medan Mattis tog sig en välförtjänt vila i vagnen.
Det är så härligt att man kan bo så här fint, fast man bor ”i stan”. Att kunna gå ut på bryggan och bada precis utanför porten!
Liljeholmskajen har många bänkar, gräsytor och roliga barnsäkra fontäner. Här går det att leka!
Det finns dessutom många fina lekparker mellan husen, så barnen kan leka!
Å andra sidan…är man liten så kan en liten portkodsdosa vara värsta roliga äventyret!
Tyvärr går det inte alltid att rädda barn från att göra illa sig. Vi hade gått omkring på ojämna ytor, gått omkring på bryggor, lekt i gungor och gjort allt möjligt där man trodde att den lilla killen skulle ha problem eftersom hans högra arm är gipsad från axel till fingrar, MEN det visade sig tyvärr att på helt plan trottoar, tre meter från dörren, DÄR ramlar han och slår sig rejält 🙁 Stackars Mattis föll pladask med pannan först ner i asfalten. Det var inte roligt att inte kunna hjälpa honom mer än att kyla den stora bulan och titta på favoritfilmen…. Han blev dock snabbt glad igen! Dock med en rejäl bula i pannan….
Efter en lång stund i solen och en kort stund inomhus var det dock dags för mig att åka hem. Jag log åt den härliga dialekt som hissrösten har när den talar om vilken våning man är på och åkte hemåt…
g
Dagen började med jättefint soligt väder, men innan vi kommit upp ur sängarna och ut ur huset så hade det börjat komma in små moln från Stockholmshållet.
Vi började med att hälsa på Pappa, Kina, Alexander och Maja. Jag försökte fotografera dem, men fick bara ta kort på den här lilla tjejen.
Sen fortsatte vi ut på isen och gick en promenad längs med strandkanten. Vi höll oss väl så där 50-100 meter från stranden eftersom jag har en fånig känsla av att det inte ska gå att gå på isen i april. Isen är dock 30 cm tjock och under den ligger ett litet lager vatten innan nästa lager is kommer, så det är ju faktiskt säkert att gå där, men ändå…
Marcus och Maria följde med oss ut på isen. Vi ville ju visa henne hur det är med is på havet. Det blir ju nästan aldrig is på Vättern där hon bor.
Vi kunde se hur molnen kom snabbt från ”höger”.
Här och var kunde vi se hur isen spruckit långa sträckor. Här ser ni en till höger i bild. Vi kunde inte se slutet på den. Sprickan är ju igenfryst igen, så vi kunde lugnt gå över den.
Efter en stund var det tydligt att det snöade från molnen. Ni ser det kanske till höger? Marcus sprang långt bort från oss för att utforska grynnan som sticker upp ur isen. Lite till vänster om honom…
Solen försökte febrilt komma fram bland molnen, men den kämpade lite förgäves.
Snömoln.
Jag gillar när det är lite ”dåligt väder” för det skapar schyssta kontraster.
På slutet av vår promenad var molnen riktigt mörka och proppfulla av snö. På vägen hem från ön kom det snöoväder som vi väntat på. Tokmycket sol och sen tokmycket snö – aprilväder!
Mina brorsbarn finns ju här på ön så jag har hängt en liten del med dem idag. Det har spelats memory och en form av domino och vi har lekt kurragömma, hoppat i snöhögar, sugit på istappar och kikat på rådjuret som äter fågelfrön. Per och jag har fikat vid stranden och vi har bara haft det jäkligt bra idag!
Idag har det ju varit Vasalopp och 5-milen på tv, så jag har varit så där årligt uttråkad som jag brukar vara. Nu tittar ju inte Per på sport annars, så det finns inget att gnälla på, men det betyder att jag var utomhus en del själv idag.
När jag gick över till Pappas hus så mötte jag min svåger Daniel som direkt föreslog en promenad. Jag tackade självklart JA! Vi fick med oss min pappa och min syster Susanna också, och sen bar det iväg!
Pappa drog en pulka som drog en pulka. Jag minns min barndom när han satte ihop många pulkor med varann och drog oss allihopa…
Nere på isen blev det pulkarace!
Om mindre än två månader är det dags för årets första dopp här… Känns avlägset på nåt sätt när man ser alla snö och is.
Tilda satte sig på piren och njöt av solen!
När vi kom tillbaks från promenaden fick vi allihopa kaffe inne hos Kina. Gott och trevligt som vanligt. Sen började de titta på skidor igen, så då gick jag ut igen. Jag kan inte få nog av solen. Är den nu uppe och visar sig, så måste jag lapa i mig alla vitaminer jag kan få!!
Det syns tydligt att här på ön kör man skoter…
Här hade skotern åkte hela vägen ner till isen (och antagligen ut på den).
Jag gick i skoterspåret hela tiden eftersom det gjorde att jag inte sjönk ner i snön. Ibland stannade jag och bara njöt.
Det går ju inte att låta bli när det ser ut så här!
Ute på den helt plana isen virvlade snön omkring i blåsten. Det är svårt att visa på bild hur det blåser, men om ni tittar upp i luften på den här bilden, så ser ni en vit ”dimma”. Det är virvlande snö 🙂
Blå himmel och sol!
Helt plötsligt hörde jag någon komma springande. Det var Per. Han fortsatte rakt ut på isen. Isdubbarna satt såklart runt halsen.
Det är ju nästan bara bra saker med vårkänningar och sol, eller hur?
Det finns dock en riktigt jobbig sak också. POLLEN! Nu är det Al och Hassel som satt igång sitt förpestande av luften. Det känns tydligt i mina ögon (har inte haft linser på fem dagar nu pga det) så det är nog dags att ringa farbror doktorn och få en spruta…
Sol på er!
Pappa ringde och frågade om vi ville ha en kopp kaffe. Det ville vi så vi gick över till honom och Kina. Där hittade jag två syskon med familjer. Trevligt!
Här kommer bilder på några av mina kära släktingar!
Under kaffepausen pratade vi om att vinna på spel och dobbel och hur trevligt det vore med galet mycket pengar. Det inspirerade mig och Per att åka till ICA och köpa två lottobongar. Nu har vi i alla fall chans på drömvinsten som nu är uppe över tvåhundramiljoner….
Jag log lite när jag såg vilka öppettider som gäller nu. Tänk om vi hade så i stan. Då skulle vi aldrig få handla…
Tillbaks i barndomshemmet tittade jag länge på barnen som lekte i snödrivorna. Till slut klädde jag på mig och gick ut och fotograferade lekglädjen!
Det här var min familjära del av dagen. Hur var din?