Idag åkte jag söder om stan för att träffa “min” Thérèse och hennes son Mattis som tyvärr har brutit ett ben i armbågen. Det är anledningen till varför de är hemma en vardag.
Tesan och jag åt lunch på Primo Ciao Ciao på Liljeholmskajen medan Mattis tog sig en välförtjänt vila i vagnen.
Det är så härligt att man kan bo så här fint, fast man bor “i stan”. Att kunna gå ut på bryggan och bada precis utanför porten!
Liljeholmskajen har många bänkar, gräsytor och roliga barnsäkra fontäner. Här går det att leka!
Det finns dessutom många fina lekparker mellan husen, så barnen kan leka!
Å andra sidan…är man liten så kan en liten portkodsdosa vara värsta roliga äventyret!
Tyvärr går det inte alltid att rädda barn från att göra illa sig. Vi hade gått omkring på ojämna ytor, gått omkring på bryggor, lekt i gungor och gjort allt möjligt där man trodde att den lilla killen skulle ha problem eftersom hans högra arm är gipsad från axel till fingrar, MEN det visade sig tyvärr att på helt plan trottoar, tre meter från dörren, DÄR ramlar han och slår sig rejält 🙁 Stackars Mattis föll pladask med pannan först ner i asfalten. Det var inte roligt att inte kunna hjälpa honom mer än att kyla den stora bulan och titta på favoritfilmen…. Han blev dock snabbt glad igen! Dock med en rejäl bula i pannan….
Efter en lång stund i solen och en kort stund inomhus var det dock dags för mig att åka hem. Jag log åt den härliga dialekt som hissrösten har när den talar om vilken våning man är på och åkte hemåt…
g