Allvarligt talat så har jag det så härligt här ute på ön i Vitsippan att jag inte riktigt hinner med er! 🙂 Det är ju faktiskt riktigt underbart att det är så, men samtidigt så får jag ju lite dåligt samvete. Jag vill ju att ni ska vara med mig varenda dag, oavsett om ni har mycket eller lite att göra, så då borde jag ju kunna skriva några rader till er i alla fall. Det är inte mer än rättvist!
Det som kommer till mig när jag tänker på dagen som gått, är förutom migrerade rapporter som gjorde precis som de skulle, det faktum att vi kom ut hit klockan tio i sju och nu har ju klockan tickat på i en och en halv timme, så man kunde tycka att jag hade förträngt det som hände på vägen ut hit, men ICKE!
Hur i hela fridens namn kan man sova på nätterna och hur lever man med sitt samvete om man bor på Eknö och gör precis så som de förutfattade meningarna säger om en Eknöbo? Vad menar hon nu undrar ni? Okej…jag ska förklara mig:
Eknö ligger på vägen ut från Norrtälje mot färjeläget på Furusund. Väldigt nära Furusund. Mitt allra första minne av Eknöbor är att någon säger ”Den där väglusen bor bergis på Eknö”! Eknöborna behöver ju nämligen inte alls anpassa sin hastighet efter färjturlistan utan de kan åka precis hur fort eller hur LÅNGSAMT de vill. Den förutfattade meningen är ju självklart att de åker extra långsamt bara för att de vet att alla Yxlan- och Blidöbor då missar sin färja och alltså får stå och frysa vid Furusund i en halvtimme. Man kan nämligen inte köra om på så väldigt många ställen på vägen ut mot färjan. Hamnar man efter en väglus/Eknö- eller Furusundsbo så är man körd! Fattar ni nu?
Nu till själva händelsen:
Per och jag kom ikväll åkandes i godan ro, klart medvetna om hastighetsbegränsningar och om hur trist det måste vara för de som bor längs med vägen om folk kör i hundranittio förbi knuten (vilket självklart är den förutfattade meningen om Blidöbor). Vi hade precis lagom med tid för att klara färden i laglig takt mellan Norrtälje och färjan (Jo, jag vet EXAKT hur lång tid man behöver från Norrtälje, från Penningby, från Höga bron osv. för att hinna med färjan. Sånt lär man sig med bröstmjölken här ute!), men någonstans vid Solö så hamnar vi bakom en rad med bilar där den första i karavanen uppenbarligen kände för att jävlas så här på fredagskvällen. Jag skojade lite och sa att ”-Den där bilen ska inte med färjan. Han bor nog på Furusund eller Eknö” (att det var en HAN i bilen var det ingen tvekan om med tanke på vilken bilsort det var…). Det gick absolut inte att köra om kön av bilar, så vi såg liksom hur minuterna tickade ifrån oss. Att köra långsammare än hastighetsbegränsningen är verkligen inte schysst här ute. Självklart svängde förstabilen åt sidan vid just Eknö och alla vi andra missade färjan. Med EN enda minut! Härligt. Han visste PRECIS vad han gjorde. Han gjorde det med flit. Den förutfattade meningen är inte så förutfattad. Den är sanning?
Nu ska jag dock släppa bilar, vägar och löss.
Ta hand om er nu!
Det ska jag göra!
