Oktobermorgon i skärgården
Etikett: Skärgården
Det som händer på och i anslutning till ön, helt enkelt!
Min pappas dag!
Ikväll har jag varit i Blidö Kyrka tillsammans med många andra öbor.
Anledningen till att vi samlades där var för att tacka av min pappa Rune som snart går i pension efter 31 år i tjänst som kyrkovaktmästare.
Om en månad jobbar han sin sista dag i kyrkan och vi är många som undrar hur det nu ska gå. Hur klarar sig kyrkan utan Rune? Han som alltid legat ett steg före och tänkt på det som ingen annan tänkt på, han som alltid sett till att allting rullat på…
En sak är i alla fall säker:
ALLA gillar Rune!
Det märktes tydligt under kvällen.
Familjen satt på de främre raderna i kyrkan.
Jag bad min syster vända sig om och det gjorde hon.
Under kvällen talade kyrkoherden om hur pappa balanserat på stegar för att få upp kristallkronorna i kyrkans tak. Det har inte alltid varit arbetsmiljömässigt och säkert, men pappa har koll och ingenting farligt har hänt.
På raden framför mig satt även Anton med föräldrar.
Kören spelade och sjöng.
Min lillasyster sjöng en sång som en av hennes och pappas bekanta har skrivit. Den rörde mig till tårar och jag kände mig fånig när jag satt där och hulkade, men vad gör man när känslorna svallar?
Louise Raeder (känd från t.ex. Kristina från Duvemåla) underhöll också med skönsång ett par gånger under kvällen. Hon känner pappa eftersom hon varit i kyrkan många gånger och sjungit under åren.
Den coola prästen Anders, med dödskallar på glasögonskalmarna, predikade om hur man är medmänniska. Somliga har förmågan att tala rakt till en. Anders är en sådan person.
När min syster sjöng för andra gången tog prästen fram pappa så han skulle få se/känna/höra på nära håll.
Hela gudstjänsten handlade om min pappa och jag gissar att det var en konstig känsla för någon som är van vid att sitta längst bak i kyrkan och se till att ljud, ljus och allt annat rullar på och funkar som det ska 🙂
När kören drog av en skön låt fick pappa vara medelpunkten.
Tack! Du har verkligen gjort den här kyrkan till vad den är.
Hur ska det gå utan dig?
När Louise sjöng igen fick pappa njuta sittandes.
När gudstjänsten var slut bjöds vi alla ner till sockenstugan för att fortsätta festligheterna över en smörgåstårta. Jag dröjde mig kvar i kyrkan så länge min pappa gjorde det. När jag tittade uppåt såg jag den här vackra saken…
Jag minns att jag fotograferat de här ljusen förut.
Jag tror bestämt att det var när de köptes in till kyrkan.
Kan det här vara den sista bild jag tar på min pappa i den här miljön?
Utanför kyrkan träffade jag en del av vår stora familj…
I sockenstugan var ljudnivån och trivselfaktorn hög från första sekund.
Pappa fick blommor och presenter.
Tals hölls det också.
Jag satt och njöt av att se hur min pappa fick den
uppmärksamhet och uppskattning som han är värd.
Min syster Anna passade kantorns senaste tillskott till familjen.
Mina underbara ungar var självklart med och firade sin morfar.
Tre blondiner.
Anton busar med fotografen.
Min goa syster med sina fina barn.
Sen var det visst så att pappas döttrar sjöng för sin far…
som tur var finns det ingen bild på det 🙂
Rune Erlandssons vals
(Melodi: Calle Schewens vals)
Höst till sjöss
Vår båttur på havet i bildform:
Idag åkte vi inte ”utåt” utan ”neråt”, vilket betyder att vi åkte i Husaröleden söderut. Det kändes mycket ovanligt eftersom det då var öar åt alla håll. Det var dock kul för vi brukar sällan behöva ta hänsyn till andra båtar, prickar och fartgränser. Ombyte förnöjer!
Kaffepaus för ankar vid Finnhamn
Lunchen tänkte vi inta lite närmare Blidö och här ser ni oss kryssa mellan kobbarna precis söder om Blidö. Det ligger mycket ”skräp” här så det var skoj…
Till slut stannade vi på den höga ön Idskären. Här njöt vi i solen av äggmackor, kaffe och utsikt!
På vägen hem brassade vi på litegrann och jag passade på att ta den här fartbilden.
Svartlögafjärden låg blank.
Hemma vid bryggan kan man verkligen se hur ”plattvattnet” jobbar hårt för att göra båtägarna glada.
Vi tackar Bubbel för turen och tar tag i resten av dagen. Det händer nämligen mer grejer idag…
Följ med till bryggan å tebaks, vet jag!
Från huset hörde jag tydligt att gårdagens plattvattenväder var ett minne blott. Vinden slet i träd och vatten och skapade ett skönt brus som skulle söva vilken hängmattebesökare som helst. Jag tog med mig ett äpple och gick ner till bryggan. Följ med, vet jag!
Här börjar stigen som är bred nog för en bil. Den har vad jag kan minnas alltid sett ut så här. Undrar hur många gånger pappa har klippt gräset på den här gången?
När man kommit så långt som man kunde se på bilden ovan, så svänger stigen litegrann och man ser havet. Här börjar man alltid känna av blåsten under en blåsig dag.
Längre ner ser man bastun och bryggan åt höger.
Till vänster ser man bara vatten.
Här ser ni den perfekta udden som gör att båtarna får lite lä. Den är guld värd. Piren gör resten av jobbet.
Ute på bryggan såg det inte alls ut som det gjorde igår. Inte en slät yte fanns att finna. 
Det är dock inte alltid dåligt med blåst.
Ska man t.ex. flyga kite så är det ett absolut krav.
Tycker man om när vattnet skapar mönster är det också ett måste.
Jag satte mig och kikade på rörelsen och böjde mig ner för att plocka några blåhallon. Har ni ätit sådana någon gång? De är inte så vanliga…
Jag önskar jag kunde skicka ljud med bilderna för det låter verkligen mycket när det blåser så här.
Jag vände uppåt igen och gick en sväng i Pappas och Kinas trädgård. Mitt mål var egentligen att ta några fina bilder på deras vindruvor eller tomater, men den enorma korsspindeln som vaktade växthusdörren lät mig inte komma in 🙂
Istället blev det ytterligare en bild på den ”tama” svampen som växer mitt i deras trädgårdsbord.
Dessutom var jag tvungen att ta med en bild på mina favoritdjur så här års. Jag VET att ni fått se dem ofta, men jag kan inte låta bli. Den här satte sig på min arm och blev min kompis innan den poserade så här fint. 
En fantastisk dag till sjöss!
Godmorgon!
Pappa startade om modemet och nu har jag helt plötsligt möjlighet att visa er min lördag i bildform! Jag är SÅ glad!
Jag är glad därför att gårdagen var helt LJUVLIG! Solen sken från en underbart blå himmel och när jag kom ner till bryggan så låg vattnet som en spegel. Se hur träden och stenarna speglar sig:
Per packade båten medan jag stod och var häpen ända ner i tårna. Titta hur utsikten såg ut! Fatta hur underbart vackert det kan vara med lite hav och himmel.
När fikaväskan och kameran var packade och vi fått på oss flytvästarna var det dags att åka iväg…
På fjärden fanns inte en krusning, så vårt ”spår” blev nästan vackert…
Framför oss var det vackert som en saga.
Det här är nästan en av mina absoluta favoritbilder. Det händer absolut ingenting i bilden, men havet är så blått och ”glansigt” och himlen är nästan lika blå. De underbart vackra molnen långt där borta i horisonten får då en underbar roll…. Me Like!!
Per frågade mig vart jag ville åka. Jag hade ett självklart svar: Jag vill hälsa på sälarna! Per ville nog inte det egentligen, men när vi enats om att även bocka av hans önskan: Att åka till Ängskär, så åkte vi till Morsken.
Där möttes vi av en nyfiken säl! Jippie. Min dag var gjord.
Vi lämnade dock Morsken bakom oss…
…och fortsatte mot Ängskär. Där såg man hur lömskt vattnet kan vara. Ser ni grynnan som ligger PRECIS under ytan?
Här var det precis så vackert som Per hade hoppats.
Vi gled långsamt genom kobbarna och bara njöt av alla det vackra. När vi mötte den här långsamma farkosten, blev bilden nästan perfekt.
Eller vad säger ni?
Här bor Pappa och Kinas ”kompisar”. Deras hus speglar sig och ser ”skärgårdsaktiga” ut.
Jag fick blodad tand av Ängskär och tänkte att ”vad sjutton, är vi ända här ute så kan vi väl åka ännu längre ut?”. Sagt och gjort så åkte vi vidare ut mot In-Fredel. För er som inte är så insatta så kan jag säga att nu var vi låååångt ut i skärgården!
Här stannade vi och åt äggmackor och kaffe. En underbar lunchpaus!
Per undersöker ALLTID ön han stannar på. Inget undantag idag.
Det gör att han oftast hittar den bästa klippskrevan att fika på 🙂
Utsikten gick nämligen inte alls av för hackor. Dessutom var det underbart varmt i luften (och vattnet) igår. Jag njöt även om jag hade alldeles för varma kläder.
Till kaffet passade Per på att ringa och prata med sin mamma.
Jag fotograferade.
Den här humlan jobbade hårt med att göra det som humlor gör. Jag älskar hur hans vingar jobbar…
Blå blå blå blå blå
Så här långt ute fanns det OTROLIGT många maneter. Det var säkert en manet per meter vatten!!! Här har Per fångat en av dem på bild.
”Men du….nu när vi är på In-Fredel….Ska vi inte fortsätta till Ut-Fredel då?”
Det skulle vi!
Jag kan inte förklara för er vad vi kände här, men det var en bra känsla….
Småstugor på Ut-Fredel. Husen som delas av MÅNGA familjer…
Här är vi!
Här får man bara köra 7 knop. Så det gjorde vi.
Tyst. Lugnt. Vackert. Nästan otroligt vackert.
Jag förvånas över att det finns människor som vågar paddla kajak ända hit ut. Vad händer när det börjar blåsa.
Till slut insåg till och med jag att vi måste vända om och ta oss närmare hem. På vägen stannade vi återigen till hos sälarna. Medan vi väntade på deras nyfiken att ta överhanden så får man fota det som går att fota 🙂
Sen kom han!!
Tjenare!
Vad gör ni?
Sälarna verkar gilla den här fyren för de har sin lilla koloni här och går nästan alltid att få en glimt av. Det enda som krävs är att man lägger sig och driver. Självklart med motorn avslagen. Det gör man helst inte en blåsig dag, men en dag som denna går det finfint.
Belöningen för att man är lite ”halvdum” och stänger av motorn mitt på fjärden är denna:
Två sälar cirklade runt oss. Den ena nästan svart. Den andra gråspräcklig.
Det kändes mycket konstigt när man är så ”i naturen” och så ser man det här ovanför huvudet…
Sälarna verkade dock inte bry sig.
Fast oss var de riktigt nyfikna på!
Närmare och närmare kom dem. Den svarta simmade till slut runt båten helt orädd. Han snurrade runt vid ytan och vi fick se hela hans fina kropp.
Morrhår och Ögonbryn som en hel karl.
Fin!
Tänk om man kunde simma som han kan…
Det är en mäktig känsla att ha sett det här ”live”.
När vi låg där och drev med sälarna så kom det en dubbelkajak över fjärden. I sitt farvatten ploppade det upp en säl då och då. Supersött. De stannade till vid oss och pratade och det visade sig att de precis hade mött två havsörnar. COOLT. Det kanske får bli vårt nästa uppdrag: ”Hitta en Havsörn”
Till slut vinkade vi adjö till de underbara simmarna och åkte hem.
Vid bryggan möttes vi av badande småbarn och goda vänner. När den här baddaren landade bredvid mig orkade jag inte plocka upp kameran ur packningen så den här bilden är faktiskt tagen med min iPhone. Jag är lite imponerad över telefonerna av idag….
Dagen avslutades till sist med kräftor.
Per är inte så förtjust i kräftor, men offrar sig en gång om året för min skull 🙂
Jag däremot ÄLSKAR kräftor!!
Jag har packat ihop…
…mitt pick och pack och lämnat skärgården bakom mig.
Det gör ont och det känns fel även fast jag vet att jag kommer tillbaks. Blidö är ju så rätt!! Tur att jag har Vitsippan. Hon står ju kvar 🙂
Innan jag åkte fick jag tanka barnenergi i form av dessa söta tu!! Jag blev nämligen bjuden på en härlig kaffestund inne hos Pappa, Kina, Maja och Alexander. (Alla bilder tagna med telefon i en faslig fart eftersom de rör sig HELA tiden)
Alexander gör kaffe latte på löpande band.
Maja vill att jag ska fotografera henne. Jag ställer upp!
Mellan varje bild vill hon se resultatet. Hon sitter dock inte still så länge att jag får en bra bild. Allt blir suddigt, men hon är jätteglad!
Alexander är inte lika mycket linslus som sin lillasyster. Han blir istället alltid lite blyg när kameran/telefonen kommer fram.
Maja fikar med russin och sitt lilla troll.
Alexander busar.
När han busar med mig så är han avslappnad så jag fick busa lite och sen slänga fram kameran mellan oss. Då blir det bild som visar busigheten!!
Den är som sagt inte så svår att få fram på den här lilla…
Alexander går runt på altanen och tar bort ”Spindelman” i hörnen.
Efter fikat var det dags att stänga av gasen, sänka värmen i huset, slänga soporna och komposten, låsa dörren och säga HEJDÅ till Vitsippan. Tack för i sommar!!
Dagens outfit??
Läser ni några riktiga ”innebloggar”? I så fall så vet ni att de ofta innehåller en ”Dagens”. Jag brukar av princip inte ha en sån. Detta eftersom jag är 42 år gammal och alltså är för gammal MED RÅGE! Idag har jag dock legat i soffan i världens skönaste kläder och bara måste visa dem. Dessutom är min favoritfärg för stunden helt klart på display!!
Förutom två enorma presenningar som jag vek ihop och en tur till havet så har jag inte gjort ett skapandes grann under hela dagen! I stället har jag läst, spelat wordfeud (Ha Ha Anders. Där tog jag dig! IGEN!!) och funderat.
En sak jag funderat över är hur mitt hår som var spikrakt i drygt tjugo år kunde ändra sig så väldigt mycket och bli vågigt/lockigt? När jag låg där i soffan såg jag en korkskruv i ögonvrån…
Jag har googlat fenomenet och det har visst något med graviditeter att göra… Har ert hår förändrats under tiden ni var med barn?
Turen till havet som jag nämnde tidigare innebar såklart att jag satt på bryggan och njöt medan jag mätte temperaturen i havet. Det visade sig vara lika varmt i vattnet som i luften!
Det ledde ju självklart till att jag tog mig ett bad! (Ja Henrik, tre gånger var jag i och simmade, så det räknas.) Det var ensamt och grått, men det var riktigt skönt och uppfriskande!!
Grått.
Det kan vara det här ute också.
Bara inte så ofta 🙂
Underbar dag i skärgården!!
Förmiddagen på Blidö var inte jättesolig så jag tog tillfället i akt och satte på mig gummistövlarna och jobbarbrallorna. Sen jobbade jag järnet med att städa friggeboden och med att plocka in solstolar, studsmattan och hängmattan. Jag hann t.om. åka en sväng till återvinningsstationen. Jag kände mig så duktig så! Per jobbade med båtskjulet på baksidan av huset så honom såg jag inte skymten av…
Vid lunch kom solen och då gick vi ner till bryggan. Jag var mycket glad att få bekräftat att det inte bara är jag som tycker att det är sommar fortfarande. Stefan, Katarina och alla deras ungar badade, seglade och fiskade för fulla muggar. Härligt!!
Sen var det dags:
Per och jag tog Bubbel ut på fjärden i full fart!
Det var verkligen helt underbart att få komma ut på havet igen. Det ger sån energi! Det var skönt att även här få se att andra ser augusti som sommar 🙂
En del tar det bara lite lugnare under sin sommar.
Vi hade ingen aning om vart vi skulle utan åkte bara ”rakt ut”.
Till slut försökte vi komma ut till Ängskär, men det blåste så galet mycket så långt ut i skärgården så det gick inte. Vi vände om och hamnade på en helt ny ö. Det var helt klart den högsta ö vi varit på i sommar.
Per kände sig som hemma (västkusten) och knöt skorna lite bättre och började direkt att klättra. Jag stannade kvar där jag var, för det var betydligt brantare än vad den här bilden visar…
Någon måste ju passa båten 🙂
Jag hade det ganska skönt där jag satt!
Efter en stund hade Per kommit till toppen. Jag fick senare höra att han hittat korsspindlar på vägen upp, så jag var riktigt glad att jag stannade kvar nere vid vattnet 🙂
Sen satt vi bara där och njöt…
Efter en fika med kaffe och choklad sa vi adjö till ön och åkte hemåt.
Per ville nämligen hem och fortsätta bygga om båtskjulet. Bubbel är för stor för den gamla konstruktionen.
Under tiden fascinerades jag över att trollsländor är så orädda….
Och över att båthuset lutar ”en aning”. Jag TROR att huset saknar ena sidans ben just nu, men vad vet jag 🙂
Jag behöver väl nästan inte ens nämna att jag självklart hann med att bada och sola?!
Nu är det kväll och jag är helt ensam i Vitsippan. Jag har ju en veckas semester kvar och vägrar åka hem. Mörkret har verkligen lagt sig här i skärgården. Det är kolsvart utanför huset. Jag har låst dörrarna och minns varför jag inte gillar att vara ensam…
Jag kanske ska se om någon vill spela wordfeud med mig…!
Jag. Gillar. Ön.
Idag fick jag frågan ”Skiner solen alltid hos dig?”. Jag var ju tvungen att erkänna att den tyvärr inte gör det. Det är dock bevisat att öar oftare har sol än vad fastlandet har. Blidö ligger långt ut i havet och därför förstår inte molnen att de ska regna förrän de når lite längre in över öarna och känner fast mark ”under fötterna”. Det finns såklart dåliga sidor med det här också. Det blir t.ex. väldigt få inomhusdagar när man får sitta och göra ingenting och så blir det väldigt fort torrt i naturen. När man t.ex. går på en kobbe i juli så knastrar det under fötterna. Det kanske man kan stå ut med i och för sig 🙂
Idag var inget undantag.
Idag var det soligt så fort jag vaknade!
Jag struntade i frukost och gick rakt ner til havet istället.
Det är så otroligt vackert vid vattnet!!
Det spelar ingen roll vart man riktar kameran…
…det är vackert överallt!
Vid bryggan log jag åt de underbara spegelbilderna som de två stenarna gjorde i det lugna vattnet. Jag minns när jag var liten och jag inte kunde komma upp på de där stenarna. Idag kan jag gå upp på den svarta stenen utan att ens behöva anstränga mig eller använda händerna.
Jag blev så himla badsugen när jag satt där på bryggan, men jag hade inga badkläder så det blev inget bad. (Det finns fortfarande en hel del sommarfolk i stugorna så nakenbad var inte att tänka på.)
Jag undrar varför allt blir så mycket mer blått när man har solen i ryggen, än vad det blir när man tar en bild mot solen…
Min favoritbrygga med sina fejkpollare.
Solen skapar självklart även skuggor!
Här är jag i vägens grus.
Jag gillar trollsländor.
De är SÅÅÅ fina!
Efter en dag i solstolen gick jag ner till det blöta igen.
Nu var vattnet lite ”vildare”.
Jag lade mig på rygg på bryggan och bara njöt.
Ni förstår varför va??
Hemma hos pappa och Kina fick jag (som alltid) gott kaffe och en härlig pratstund. Jag förundrades över hur fina pelargonerna kan se ut i augusti om de bara får lite kärlek. Mina stackare hemma i Sollentuna är verkligen sorgliga….
Nu väntar grillning, rödvin och kanske en härlig film om det inte blir Ice Age II på Tv4. Vi får se! Ta hand om er!
Kvällsbryggeutsikt som inte går av för hackor
Utsikt mot solen klockan halv tio på kvällen
Utsikt mot månen klockan halv tio på kvällen
