11/7 En LÅNG resa till Kyoto, Japan

OJ, vad jag är trött nu när jag ska skriva det här!!! Ni får ursäkta mig om det blir konstigt i texten, men jag lovar att jag gör så gott jag kan. Klockan är väl typ halv tio på morgonen och jag har fortfarande en lång bit att gå innan jag får sova, jag har sjukt ont i magen och jag är svettig som en gris fast jag precis kom ut ur duschen.

Här är min story:

Halv tio på lördagsmorgonen kom taxin. Den körde oss långsammare än någonsin till Arlanda, Terminal 5. Där mötte vi upp Chrille och Carina som vi nu ska spendera åtta dagar tillsammans med. Jag har känt Chrille sen 1987 så vi känner varandra hyfsat bra och vet nog ungefär hur den andra personen funkar. Värre är det med Carina. Hon och jag har bara setts en endaste gång över en drink. Vi gissar dock att det kommer funka superfint.

Kvart över tolv var det dags för avfärd mot Köpenhamn. Resan gick smidigt och efter vår kalla måltid i Economy Extra var det i princip dags att gå av planet.

Klockan halv tre stod det fyra förväntansfulla men nervösa svenskar vid gaten och hoppades. Vi ville nämligen uppgradera från Economy Extra till Business. Många hann före oss men vårt önskemål som vi meddelat redan på Arlanda var inskrivet i SAS-rullarna så vi fick vår härliga uppgradering.









Resan över Sibirien och platån där Per tydligen alltid vaknar tog otroligt lång tid men kan man sova med täcke och kudde, kolla på film, spela spel, fika, snacka med resesällskap, hitta nya vänner (t.om. danska sådana fast jag är så usel på språket) så går nästan elva timmar ganska fort ändå. Ända till slutet vill säga, för då fick jag ont i magen som attan. När de kom med frukosten fick jag tvinga i mig maten och hoppade helt och hållet över den varma delen av frukosten.

Väl framme i Tokyo fick jag hålla mig för att inte gny av smärta. Per var en bra reseledare, van från sina tidigare Japanvistelser, så jag behövde bara hänga med.

Tur det, för jag var inte i form till att leka ”gissa vad det står på skylten” lekar just då. Efter en tågresa, en Ölpaus…

…resa med snabbtåget Shinkansen

…och en tunnelbaneresa…

….. var vi framme och jag var riktigt slut.

Det var för bara en stund sen. Jag är hungrig som ett djur samtidigt som jag har ont i magen. Skumt!! Jag har duschat och gjort mig fräsch. Nu tänkte jag hänga på mig kameran och ge mig ut i den stora läskiga världen där de pratar hysteriskt fort och med jättemånga ord. De ler och är så väldigt hövliga, bockar och bugar. Enda problemet är bara att de pratar på japanska….

8/7 Alltid redo!

Idag invigde jag massagestolen på jobbet. En kvart låg jag i mörkret med slutna ögon och blev knådad. Tyvärr handlade det om att jag hade en sprängande huvudvärk, som jag skulle klassa som något åt migränhållet (utan att vara erfaren i ämnet) och att jag försökte bli kvitt den med hjälp av mycket vatten och vila. Det fungerade faktiskt. Efter pausen var det bara en vanlig huvudvärk där man t.om. kan titta. Jag tror nog att jag vet var värken har sitt ursprung men mer om det senare…

Resten av arbetsdagen har jag fokuserat på att få så mycket som möjligt klart. 
Imorgon är ju min sista dag innan semestern!! Tjoho!!
Det har känts som om alla andra är lediga utom jag, men nu är det alltså min tur!
ÄNTLIGEN

Ikväll har jag, precis som igår, haft beredskap. Min bakjour idag var, debutanten i dessa sammanhang, Cim. Hon klarade av uppgiften med bravur 🙂 Nu är vi båda ”off the hook” och det känns lika skönt som vanligt. Jag fick kämpa på med jobbgrejjer fram till halv sju, men efter det har det mest handlat om att stryka kläder inför  resan. Inte så arbetsrelaterad beredskap alltså.

Oj, resan ja….det är lite pirrigt, roligt, läskigt men skoj över den där resan.
Tänk att på lördag lunch så sitter jag på planet på väg mot Tokyo!!
Lite coolt är det allt.

Nu får jag nog önska er en god natt. Jag har i alla fall planer på att gå och sova.
Ni får så klart vara uppe om ni vill 🙂

Jag har sovit åtta timmar totalt sett om jag summerar de sista två nätternas sömn
och det är för lite för mig. Det märks. Därav huvudvärken??

Tack och Hej!!

7/7 Mitt i veckan

05:00
Kliver upp ur sängen med en stor portion av vilja.

06:00
Jag stänger dörren och går iväg till bussen.

Varsågoda att följa med mig till mitt jobb:

Det första jag ser är att min jasmin tappar blommorna.
Jag tackar den för alla underbara dofter jag fått i år och längtar till nästa år.

Mina lupiner är heldöda men det är ju dags…

Jag går förbi mina blommor och går gångvägen ner till vägen.

Där jag går över övergångsstället…

Till busshållplatsen och den blå himlen

När bussen kommer passar jag på att blunda lite och lyssnar på musik.
Jag är mycket trött…

Vid Sollentuna Station knallar jag in på pendeltågsstationen.

Där jag får vänta en liten stund i solen.

På tåget ser jag tydligt hur tidigt det är.
Vi är inte så många som åker tåg så här dags!

Vid Karlberg är det dags att kliva av.

Jag får gå några minuter längs med charmiga gator.

Tills jag tar hissen upp till kontoret.

Jag överlevde resan idag också!

Som vanligt tittar jag ut och njuter av utsikten!

06:55
Tar emot morgonbesöket som är anledninen till hela ”uppe-med-tuppen-morgonen”.

11:30 
Cim följer med mig ut på lunchen för att stilla mitt sushisug. Vi gick inte långt. Vi hamnade på det närmsta sushihaket i korsningen Karlbergsvägen/Norrbackagatan och avnjöt varsin japansk rätt. Passande kan man tycka nu när jag ska iväg åt det hållet på lördag 🙂

12:30
Tröttmössa. Allt blod i magen?
Hur som helst, så hade jag kunnat somna rakt av där och då om jag tillåtit mig själv.
OJ, vad trött jag var!!

13:00
Härifrån låtsades jag vara pigg resten av dagen. Detta då jag faktiskt fick besök. Då får man steppa upp till utmaningen och inte se degig ut, eller hur? 

16:00
Här avslutas min arbetsdag då jag har tur som en tok och får åka hem med min granne och kollega. Jag är trött. 

17:00
Bokslut på jobbet innebär att jag nu gick på beredskapen. Idag har jag ”framjour” vilket betyder att det är mig de ringer om det blir nåt trassel ute i verkligheten. Hemma möttes jag av ett helt tomt hus så jag gjorde mig en enkel sallad. Varför laga mat om ingen äter den? 

19:00
Emma kliver in genom dörren. Inte längre ensam i huset. Trevligt!

22:00
I skrivande stund har klockan inte varit tio ännu…

Jag hoppas på att det här är tidpunkten när jag gick av beredskapen och att ingen ringt mig 🙂 Jag borde hoppa i säng och sova. Imorgon bitti ska jag upp precis lika tidigt. Något säger mig dock att jag inte kommer att ligga i bingen klockan tio.

Jag har bara två arbetsdagar kvar innan jag går på semester!

JIPPIE!!

6/7 Myrinvasion

Sista tisdagen innan semestern börjar är snart avklarad. Nu är det alltså bara en onsdag, en torsdag och en fredag kvar. Jag har i och för sig jour både på onsdag och torsdag, så dagarna är lite längre än vanligt. Jag längtar faktiskt ganska rejält tills ledigheten börjar. Sommaren är ju här.

Något som jag måste klara av under tiden jag jobbar och har jour, är att packa inför Japanresan. Packa en resväska gör de flesta på tio minuter en kvart. Jag är inte ”de flesta”. Jo, alltså jag packar snabbt, men jag förbereder mig och funderar en hel del innan jag börjar packa. Jag vill ha rätt saker med mig. Det betyder att jag måste fundera igenom olika skoval, klädval och övriga attiraljer ett tag innan jag sätter igång. Dessutom vill jag alltid ha strukna och fina kläder med mig. Hur ska jag hinna det när jag jobbar eller gör nåt annat hela tiden? Jag kanske klarar det ändå, eller vad tror ni?

För att få till exakt rätt packning 🙂 (Ja, då jag hör hur det låter) åkte jag inte hem efter jobbet idag. Jag stannade i Sollentuna Centrum och shoppade. Eller det var vad jag hade tänkte göra. Skor, Byxor och en kofta stod på inköpslista. Jag gick in i VARENDA klädaffär och jag tvekade inte hur dyrt det än såg ut eller hur fel det än kändes. Jag skulle skanna av varenda butik. Det gjorde jag också. I drygt två timmar. När sista butiken stängde så åkte jag hem. En kofta låg i väskan, inget mer. Jag är patetisk som shoppare.

Att jag inte är duktig på inhandling visade sig också när jag kom hem. Jag fick nämligen ett samtal imorse från Emma. ”Mammi, det är så mycket myror här hemma på nedervåningen att man inte kan gå på golvet”. Under dagen försökte Marcus och Emma lösa problemet med dammsugning av de små liven. Marcus gick t.om. till närmsta ICA-butik för att köpa Myrr och dosor men de hade inga. Alltså lovade jag att köpa några på vägen hem. Det gjorde jag tyvärr inte. SUCK. Usel shoppare.

Jag hoppas däremot på att ”essa” inköpskonsten när jag väl är i Japan. Då pratar jag inte om kläder utan om en ny kamera. Det jag ska försöka hitta är en Canon IXY300 HS. De har galet mycket elektronik i Japan så problemet är nog inte att hitta en kamera utan att hitta rätt kamera. Dessutom heter inte kamerorna samma sak i Japan. Det märkte vi på förra kameran som inhandlades där. Jag är dock betydligt mer hoppfull när det gäller det här inköpet. Det behöver ju inte passa mina lår, mage eller ända. Den ska bara passa min personlighet (och kunna ta bra bilder utan bra ljus).


I morgon har jag en ”dejt” på jobbet med några elektriker klockan sju. Jag förväntas alltså ta bussen som går 06:11 här hemifrån. Ni vet väl vad det betyder? Japp. Jag borde gå och sova nu. Vi får väl se om jag gör det!

God Natt!

5/7 Kinda blue

Min kollega FLI blev förskräckt när jag och Cim sa att vi skulle gå till ”typ 7-eleven” för att köpa varsin glass. Vi fick tydliga instruktioner för hur vi istället skulle ta oss de tre kvarteren (eller nåt sånt) till Stockholms Glasshus. Vi travade snällt iväg och där hade de glass i stora lass!! Minst sagt.

Efter noga övervägande tog vi till sist tre kulor i var. Jag tog SJÄLVKLART smaken ”Lakrits” och sen fyllde jag på med italiensk vanilj och choklad med chili. Det var bara ett problem med det här. Efter att jag ätit/njutit i mig den första kulan (dvs. den kolsvarta mumsiga) så var jag så mätt så jag inte visste vad jag skulle göra med de andra två. Lite kämpade jag nog på men sen (hujedamej) så var jag tvungen att….jag är ledsen, slänga resten!

Glassen var jättegod men nästa gång köper vi varsin kula och inget mer!

Idag kom några av mina kollegor tillbaka från sina semestrar. Det är ju bokslut nu och det gör att vi måste ”staffa” upp. Eftersom jag är ”ganska införstådd” med nya kontoret så visade jag dem hur det såg ut lite här och var. Jag är ju helt betagen av utsikten så den var jag också tvungen att peka ut lite extra (som om någon skulle kunna missa den!). Det gjorde jag även för min kollegas dotter, som tycker att vårt jobb är mycket roligare än fritids. När jag stod där vid fönstret så kände jag det; Ljuset som gör mina ögon så blå. Har ni sett? Tänk att jag, när jag var liten, tyckte att jag hade fula ögon. Konstigt! Nu är jag toknöjd. Det får man nog inte vara i Sverige men….sue me!

 Jaha, nu rå?

Marcus spelar spel. Emma kollar på ”Scary Movie” med en kompis.
Per är i Göteborg och hälsar på sin mamma. Han har ju semester den lyckosten.
Jag kikar på bilder, men jag borde nog ta tag i disk, tvätt och packning.

Vi får se.
Nåt skoj ska man ju ha när man inte är ledig också, eller hur?
Kram på er alla!

4/7 Kvällsprommis

Det är tydligen fler än jag som har problem med knäna,
men ändå är ute och knatar på kvällskvisten. 
Vi mötte det här rådjuret ute på gatan.
Visst haltar den stackaren litegrann?

Vi bor mitt emellan Norrviken, Edsviken och Rösjön.
Varje promenad innehåller självklart något vatten.
Ikväll var det Rösjöns mörka vatten vi såg.
Täby syns på andra sidan sjön.

4/7 Fourth of July

Ingen dusch idag inte. Jag bara hoppade rakt in i bikinin och flätade håret och så var jag redo för stranden eller vad man nu kan kalla det ställe som vi skulle till.

Vi åkte förbi stora fält av blått lin och lika stora fält av gul raps.

Vi åkte faktiskt FEM mycket långa mil innan vi hamnade så långt ut på Ekerö så att vi såg den här skylten. För den som vill åka hit så heter busshållplatsen ”Vibohär”. Sött va??

Vi åkte på en liten söt grusväg en stund och sen möttes vi av detta. Det kallas alltså för Blå lagunen eller Husbygropen. Det är ett gammalt sand- eller grustag som lagts ner och fyllts med vatten. Vattnet är blåaktigt och det växer absolut ingenting på botten. (Det är det bästa med det här stället) Det är bara sand, sand och åter sand så långt man kan bottna. Bottna gör man nämligen inte så länge. Efter fyra meter var det för djupt även för min långa son. Efter ytterligare fyra meter kunde han inte komma ner till botten hur han än försökte.

Vi hittade en ledig plats och satte oss ner och funderade på om det här var bra eller inte.

Vattnet hade en underligt blå färg som faktiskt syns galet tydligt på t.ex. http://kartor.eniro.se/
Om ni söker efter HUSBY, EKERÖ så ser ni det tokblåa om ni väljer att se kartan med FLYGFOTO.

Solen sken ju, som säkert på många andra ställen, som en tok!!

Jag hoppade i vattnet först av alla och när jag kom upp igen så hoppade killarna i och simmade ut en bit. Dykare älskar stället eftersom det är så djupt och dessutom har så klart vatten. Vad jag läst mig till på nätet så finns det inte så mycket skoj där nere förutom några träd som tydligen inte fälldes och fortfarande står rakt upp. Ja just ja, två cyklar lär finnas där också! Vi såg faktiskt när två dykare kom upp ur djupet men jag var för långsam med min kamera…ungefär som när älgen travade förbi mig härom helgen. 🙂

Trots att det är sand överallt. Det är ju trots allt ett sandhål….så lyckades jag hålla jordgubbarna helt utan sand. Gott!

När jag ser den här bilden är det tyvärr inte det blå vattnet jag tänker på. Jag ser bara att jag har fel glasögon på mig. Mina favoriter är ju borta…. Jag undrar var de kan vara??

Min son. Jag är bra stolt över honom. Jag är självklart stolt över min dotter också men hon var inte med oss idag. Idag låg hon utanför Blue Hotel på Lidingö och badade och solade med några kompisar. Det där hotellet är inte bara ett härligt ställe om man vill gifta sig, gå på spa, ha konferens eller bara sova en natt i stockholm. Det är också bra om man vill bada, sola och prata skit med kompisarna. Har ni varit där??

Utan att ha bränt oss, men blivit sjukt varma, lämnade vi stället efter cirka två timmar. Ingen av oss tre gick igång på det här. Hur skulle vi kunna göra det? Vi jämför med paradiset på jorden som vi faktiskt äger en snutt av. Blidö. Ingenting kan överträffa eller ens komma i närheten av hur bra det är där. Lyllo er som sitter på den kobben idag!!!

Min lillasyster Susanna bor på Ekerö så på vägen hem tog vi och svängde in hos dem och åt vår medhavda lunch. Jag fick en fin present i form av ett kuvert med ett brev inuti av lilla Tilda. Noah satt säkert hos sin mor.

Tilda glad och omedveten av kameran.

Tilda betydligt mer medveten om densamma.

Den här underbara blomman hittade jag i deras trädgård. Jag borde ha några såna här!!

Visst är det skönt när man slipper gissa hur folk känner?

Trots Marcus trötthet åkte vi tillsammans med syrrans familj till huset som de håller på och bygger. Det ska vara klart i september. Härligt! Lite röd färg på det där så. (Camilla: Ja, de tänker självklart måla det i Husmansrött!)

När vi kom hem så möttes vi av det här miljöhuset. Eller avsaknaden av…Det brann ner i natt. Visst är den första tanken att någon j#vel har tänt på det? Det skulle i och för sig kunna vara ett pucko också…..linolja i kombination med bomullstrasa eller nåt. Tydligen visste inte brandkåren. De kunde inte se några spår. Min fråga blir hur som helst: Var ska vi nu slänga soporna?

Ni har väl inte missat att jag körförbud på min bil va? Ni har väl inte missat att Per gått på semester och tänker ta sin bil till Göteborg? Det har inte jag…..suck, pust och tandagnisslan!! Vi tog alltså Pers bil och åkte iväg till ICA Maxi i Häggvik och handlade så jag klarar mig hela veckan utan att handla igen (hoppas hoppas håller tummarna). Skitkul sysselsättning när solen, trots att klockan var ungefär sju, stod högt på himlen!

Färdigmat, Färdigmat, Halvfabrikat, Färdigmat, Flingor, Mackor, Mjölk. All set.

Den här tjejen är extremt trött just idag. Det syns lång väg. Jag är sliten. Det måste vara värmen eller nåt. Det är tyvärr inte anledningen till det jag nu ska skriva, men hon lagar inte mat!

Vi hade tänkt att gå på bio nu men det finns ingen ork. Vi har därför laddat med en hel radda av avsnitt av Entourage. Nu ska jag se om den är så bra som Roggi säger!