Att det VARIT trafikkaos under dagen det vet jag (och alla andra Stockholmare), men att det är stopp i trafiken halv elva??
Hos apan
Jag sitter i Liljeholmen och testar att blogga på iPhonen. Jag hoppas såååå att det funkar 🙂
Apan tycker jag är tekniknörd!!
Snail mail is the best!
Schleten
Idag hade jag nästan tänkt att inte blogga. Jag känner mig schleten och trött. Jag är inte helt hundra. Jag vet inte vad som är felet, men nåt fel är det. Tanken på att inte blogga försvann dock när Per sa att jag kunde/borde gå och sätta mig och vila medan han lagade mat. Vila för mig är ju detsamma som att blogga och här fick jag värsta chansen. 🙂
Vad händer då, som är värt att blogga om? Tja, inte så mycket. Huset är tomt och tyst. Marcus tog precis min bil till en kompis för att grilla och Emma drog iväg för att sola. Det är inte direkt så att de väntar med förväntansfulla ögon på att vi ska komma hem från jobbet…
Utanför huset då? Händer det nåt där? Jag tittade ut tidigare och såg att ormbunkarna växer som ogräs! Jag gillar dem dock. Vet inte varför, men de är lite roliga. Jag har INTE planterat dem, utan de är verkligen ogräs. 🙂 Jag och grannen låter dem dock frodas. Varför inte liksom?
Jasminebusken blommar för fullt., Den är dock galet ful i år. Ni får inte se hela busken. Jag försökte nämligen ”trimma” den förra året och det har gjort att den är helt vanskapt. Jag läste på enligt konstens alla regler, men tydligen misslyckades jag kapitalt. Doftar gott gör den dock!
Nä, jag får nog gå in igen och leta efter bloggmaterial. På köksbordet står det som blev kvar när jag hade gjort mina studentmottagningsbuketter. I fredags fanns inte en enda blomma på de här stänglarna. Idag blommar det ganska galet. Tur jag inte slängde dem. De sprider ju glädje!!
Nä, jag ska nog vila lite ändå. Jag är ju inte helt mig själv. Det är riktigt skönt. Då kan jag ta det lugnt en dag! Tjing!
M-Å-N-D-A-G
Min apa (internt namn på min vän Thérèse) och jag fick inte riktigt kontakt när vi behövde idag. Det var inte bra… När vi först lärde känna varandra så ljöd flyglarmet och det har på något sätt blivit ”vår” grej. Varje gång det tjuter så tänker vi på den andra personen och allt som oftast kan vi få iväg ett sms, säga hej på msn eller maila. Det är mysigt och tryggt. Idag ringde apan mig medan larmet skrek utanför huset. Jag kunde dock inte svara eftersom jag satt på möte. Jag vill härmed bara tala om att jag tänkte på dig, darling!!
Å så har jag glömt att skriva att jag faktiskt såg regplåt 041 före helgen. Idag såg jag 042 två gånger på vägen hem. De båda bilarna stod parkerade precis bredvid varandra så jag gissar att det var universums sätt att göra det lätt för mig 🙂 Carina, min fd. kollega, som började leta regplåtar långt efter det att jag börjat ”leken”, hittade nummer 094 – 097 bara idag. Det är bara att gratulera!!
När jag satt där i bilen på väg hem så blev det helt plötsligt tvärstopp på motorvägen. Bara så där. Efter en lång stund insåg jag varför. Bilolycka. Ambulans. Bärgare. Poliser. Hua! Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag klarade mig helskinnad hem idag igen! Tacksamhet.
Det är ju inte helt konstigt att jag började nysa, snora och bli tårögd på eftermiddagen. Jag hade nämligen satt upp som mål för kvällen att gå och träna. Jag har ingen plan på att träna imorgon, så då är jag säkert frisk igen, tror ni inte?
Att hoppas på att huset ska hållas städat, soporna utburna och blommorna vattnade, bara för att två av fyra familjemedlemmar är lediga hela dagarna är verkligen inget man ska syssla med. Då får man nämligen hoppas i onödan 🙂 Idag när vi kom hem så fick vi dammsuga, tvätta, diska och plocka undan väldigt länge innan vi kom till en renhets- och ordningsnivå som vi kan leva med. De dagslediga familjemedlemmarna är dock kloka nog att inte vara hemma och inte ens ha talat om var de är. Smart drag!
God kväll önskar jag er. Nu ska jag och Per titta på film. Undrar vad som visas på AppleTv’n idag?!
Hur många sommardagar finns det?
Min morgon började med åskmuller i fjärran. Himlen var molnig och man såg hur solen försökte slåss med åskvädret.
Efter en timme fick mullret känna sig besegrad och himlen blev lite mjukare och lenare i sitt uttryck. (Lite senare blev den helt klarblå)
Den här helgen har jag inte klippt gräset. Jag bestämde mig för att slippa. När grannens gräsmatta ser ut så här som på bilden, då är det inte ett svårt beslut att strunta i att klippa sin egen 🙂
Jag brukar ju alltid ta mig en kamerapromenad när jag är på landet. Idag var inget undantag. Här är pappas och Kinas syrener som gör mig avundsjuk. Jag vill också ha!!
Deras prästkragar är fantastiskt vackra. Det är bara ett fel med den här bilden…
De är FÖR utslagna. Vad ska vi klä midsommarstången med om alla blommor redan har slagit ut?
Henka håller på och gör om pappa och Kinas badrum vilket gör att vi då och då får umgås med hans familj när han själv mest bara jobbar.
”Mia, ta en bild på min blomma” säger Alexander
En mycket myggstucken Maja.
På promenad med två ungar som INTE vill ha fler myggbett
Alexander blåser på en maskros så där som alla barn gjort i alla tider.
Per föreslog att vi skulle ta en promenad i skogen. Vet ni vad som finns där? Japp. Mygg!
Alexander och Frida försöker (och lyckas) springa ifrån myggen.
Väl hemma igen så gick Frida, Alexander, Maja och jag ner och badade. Det var ju, som jag redan skrivit, väldigt varmt idag!
När de små var hungriga och gick upp för att äta lunch så stannade jag kvar vid bryggan. Där låg jag sedan och läste en bok och andades. Nice!
Då och då när jag gick och doppade mig, så var jag faktiskt glad för att temperaturen var två grader kallare än igår. Det svalkade gott att doppa sig!
Innan jag lämnade ön och åkte hem till Sollentuna och ytterligare en jobbvecka så räknade jag hur långt det är kvar till min semester. Det visade sig vara FEM veckor. Det känns inte helt bra. Sommaren är väl inte slut då?? Det känns som om det är högsommar just nu. Hur många sommardagar finns det i ett årsförråd? Jag hoppas verkligen att alla inte är använda när jag går på semester i mitten av juli…..
Snart dags för semester, va?
Pers kobbe blev vår!
På nationaldagen var Per ute på sjön helt själv. Jag jobbade. Han tog sig längre ut på havet än vad jag brukar vara bekväm med att göra. Långt där ute hittade han en liten kobbe, eller egentligen två små kobbar som tillsammans skapar en liten cirkel. Idag åkte vi dit tillsammans. Nu är hans ö vår ö!
Vi kommer helt klart att återvända hit igen och igen. Med risk för att alla ni som läser det här nu kommer att försöka lista ut vilken ö det är och åka dit varenda dag hela sommaren så att jag inte får rum där, så måste jag säga att det här är den bästa ö jag någonsin gått i land på! Den har liksom allt. Släta och flata hällar, höga klippor, bra badställen, intressant flora, sköna gropar i klippan där man nästan kan tro att någon har skulpterat berget efter kroppen och naturligtvis en FANTASTISK utsikt. Enligt Per så är den här ön så här underbart ljuvlig pga. att den ser ut som öarna gör på västkusten. Det fnyser jag såklart bara åt 🙂
Efter fyra-fem timmar åkte vi vidare ut mot Morsken (en fyr mitt ute i ingentinget) och sen vidare till en annan ö som jag inte heller varit på förut. Vid det här laget fanns det i princip ingen vind alls. Vattnet var som en spegel på slutet av dagen!
Det blir ingen mer text idag. Inga ord kan nämligen beskriva hur jag kände idag. Det har varit en fantastisk dag idag och jag hoppas få återvända dit snart igen. Det enda som krävs är att det inte blåser. Det ligger nämligen en bra bit ut och vår lilla båt (5,10 m) klarar inte alltför höga vågor.
Ha det gott och vill ni se så är min dag här nedanför i bildform:
Så här såg det ut på ön:
Marcus har tagit studenten!!
10:e Juni 2011
Marcus tar studenten på Rudbecksskolan
Tidigt i morse drog Mackan iväg för att hinna med att träffa polarna, skriva i varandras studentmössor och självklart för att dricka champagnefrukost.
Vi andra stannade hemma och lagade mat och fixade inför mottagningen. Vid elva var vi på plats vid skolan och det var verkligen fint väder. Klarblå himmel och strålande sol!
Efter en halvtimme är det inte lika kul att vänta, men familjerna står tappert kvar och väntar på det magiska klockslaget då alla studenter ska rusa ut ur skolan.
Till slut var det dags!!
Bland drygt tre tusen personer lyckades faktiskt Marcus hitta oss och Emma gratulerar sin storebror genom att hänga på honom alla möjliga roliga saker.
Stor och liten upplaga.
Pappa, Kina, Catrin och alla hennes barn hade också kommit till skolan för att fira Mackan och för det var han superlycklig!
Syskon! Nästa år är det Emmas tur.
TUT!!
Familjen det svänger om.
(Jag behöver inte förklara den va?)
Mackan hoppade ur kostymen och i badbyxorna. Detta gjorde han eftersom det nu var dags för lastbilsflaksåkning. Problemet visade sig vara att hitta rätt lastbil. Det fanns inte bara en där… Han hittade dock rätt och efter att ha kastat ifrån sig mobilen till mig så hoppade han snabbt upp och gjorde sina ölblöta kompisar sällskap.
Vi andra gick hem och satte oss på altanen och smuttade på bubbel och åt snittar medan Marcus åkte runt och gjorde stan osäker och blöt antar jag…
Till slut kom han dock hem igen och då hoppade han (tack och lov) direkt in i duschen för att lukta lite fräschare. Ren och fin började sedan firandet av att han nu klarat av tretton år i skolan. Att det är fem år kvar innan han är färdig med skolbänken var inget han tänkte på idag…
Fler gäster droppade in under eftermiddagen och då bjöds det på mat och dryck och självklart en studentmössetårta!
Jag vet inte vem som tagit den här bilden på mina två avkommor, men jag vill tacka vem det nu var för jag gillar den verkligen! Tack. Till vänster ser vi alltså en nybakad student och till höger hans lillasyster som ligger ett år efter…
Foto: Okänd…
Överallt i huset, på altanen, i skogen osv. sprang det omkring små gulliga barn. De hörde till vårt hus. Här hittade jag två stycken sötnosar under trappen.
Och här två kusiner i densamma!
Den här lilla stumpan gillar fotograferandet lika mycket som jag. Hon vill dock vara framför kameran. Jag jobbar bäst bakom, även om jag självklart ställer upp på båda sidorna. Mia och Maja – två blåögda tjejer.
Vackra Emma
Gull-Noah
Gravida Thérèse med sin fina mage
och min bror Henrik med sin fina dotter.
Alexander
Min syster Catrin
Min syster Susanna och hennes Daniel
Skogstjejer som tydligen har gömt pinnarna de lekte med någonstans. ”Så att vi kan komma tillbaks och se om du hittat dem eller inte…”. Jag undrar om de gömt dem inomhus eller utomhus?!
Karlarna kunde inte riktigt slita blicken från den splitter nya bilen som stod parkerad under kalaset…
Lekhörnan
Jag är en stolt mor. Syns det?
Tesan och Peter som snart blir tre.
Jag vet inte om jag nämnt att Marcus har en kompis som verkligen gillar att ta sig en liten tupplur på vår vardagsrumsmatta. Oftast sker detta under det dygn då lan pågår i vårt kök. Inte alltid dock. Idag intogs mattan av helt andra personer. Den såg dock precis lika skön ut. Vem behöver sängar?
Det har varit en lång och varm dag idag. Jag är jättetrött och sliten, men jag är glad och tacksam för att jag fått haft det så bra idag. Tack alla ni som kom hit och gjorde Marcus dag (och faktiskt min och Pers också) till en minnesvärd händelse!
Fylking citat:
ÄNTLIGEN!!!
Snacka om att jag kände mig som en stolt mor idag när jag kom in genom dörren och möttes av den här fina rosen!
Det var nämligen inte bara en ros som stod där utan det låg något riktigt fint bredvid vasen…
Det är Mackans ros och tillhörande diplom och stipendium. Han hade fått gå fram inför sexhundra personer och ta emot priset från skolans rektor. Han var riktigt stolt. Fast inte så stolt som jag förstås!! (Klicka på bilden så kan ni läsa motiveringen)
Jag körde igång med ”studentmottagningsfixande” så fort jag kommit över den värsta stolthetsparalyseringen 🙂 När jag stod där och fixade med blommorna så såg jag att blommorna kom från min lillasysters favoritplejs! Det är säkert fånigt, men det gjorde mig glad! Jag tänkte lite extra på dig då Susanna!
Här är en liten tjuvkik på hur några ”arrangemang” ser ut…
Om jag ska vara helt ärlig och det ska man (det säger både min mamma och pappa) så såg jag faktiskt en syn som verkligen fick mig att skrika ÄNTLIGEN långt innan jag gick in genom dörren och blev stolt. Vår sedan tio månader (eller 279 dagar) mycket efterlängtade Audi Q5:a stod nämligen parkerad i carporten under huset. Den beställde Per den tredje september och idag levererades den ÄNTLIGEN (Ja ordet ÄNTLIGEN tål verkligen att upprepas!!)
Vi tog självklart en tur runt Edsviken för att testa på hur den känns. Marcus tyckte den var mjuk och följsam, jag tyckte den var skönt hög och Per bara njuter av att ÄNTLIGEN ha fått den. I smyg känner jag också; – Oj, vad många nya knappar och rattar att lära sig….
…..stt skriva en text till en bild där jag står och drar upp klänningen är inte helt lätt, men jag klarar ju av att skriva om nästan vad som helst, så jag försöker…
Om man tar på sig en klänning som är så kort att man inte kan vara helt säker på att slippa troschocker, då får man klä på sig cykelbyxor under kjolen. För att göra det lite mer ”Mia”, så kan man ha ett par leopardmönstrade. 🙂
Ni har ju sett mina söta lupiner några gånger här på bloggen, eller hur? De är tyvärr riktigt tråkiga och ger inte så där apmycket glädje längre. Det gör inte heller min lagerhägg. De har i princip blommat över. Det verkar som om mina växter i trädgården tar tur att få min uppmärksamhet för idag började Jasminebusken att blomma! I morse var jag tvungen att stanna upp och njuta av dem.
När jag kom hem kunde man se att det hänt grejjer bara under en enda dag.
Helt plötsligt så har blommorna öppnat sig!
Naturen kan vara grymt läskig med t.ex. spindlar och tång, men den kan verkligen vara som en askungens bal dvs. alldeles alldeles underbar!!