När vi var på Maldiverna så hade barerna sladdlösa lampor i olika färger.
Vem tror ni har köpt såna nu????
Semlor….
Åh, vad jag har längtat efter den här dagen! Mina kollegor har ätit semlor i flera månader, och jag har varit sååååå avundsjuk. Per och jag bestämde oss för länge sedan att bara äta EN semla i år, och den skulle intas på Fettisdagen. Det är idag!!
Frågan är: Var köper man Semlan med stort S???
Lördagslugn
Idag är det tvätt av sommarkläderna från Maldiverna och städ av lägenheten som står på agendan.
Sonen ser dock till att vi får se solen också 🙂
Hemma igen…
Jaha, då var man hemma igen i den mysiga lägenheten….
Onsdag – hemfärd från Maldiverna
VI HAR HAFT PROBLEM MED INTERNET SÅ HÄR KOMMER ETT INLÄGG JAG SKREV I ONSDAGS:
Klockan ringde 06:00, vilket kändes helt sjukt tidigt. Vi har inte varit vana vid att gå upp vid den tiden…. Morgontoaletten gick otroligt snabbt, eftersom vi inte behövde smörja in varenda millimeter av kroppen med solskydd 50. Efter en snabb dusch och efter att ha lagt ner det sista i packningen så var det dags att säga Adjö till vår härliga ”Water Villa” nr 514. Visst var det sorgligt, men ändå var det helt okej. VI har varit här så länge, och fått vara med om så otroligt mycket så vi var redo för att åka hem!
Frukost, utcheckning, sista fotot på några palmer vid poolen….
….. och sen var vi redo att hoppa in i det pyttelilla sjöflygplanet.
Första flygresan tog fem minuter och gick till en närliggande liten ö i samma atoll; Komandoo (där vi snorklade en dag förut). När vi kom till Maldiverna körde planet hela vägen upp på stranden och lämnade av resenärerna rakt på sanden. Idag tog planet dock upp de tre passagerarna på ”Komandoo International Airport”.
Ja, skylten på den här lilla flotten som ni ser mitt i havet säger faktiskt precis det!!
En båt körde ut de tre personerna till flotten och vi hämtade dem där….Det måste vara den minsta flygplatsen i världen!!
Nästa flygresa gick från Komandoo till Maldivernas huvudstad; Male. Det tog cirka 40 minuter. Jag fascinerades återigen över att piloterna kör planet barfota. Det känns på nåt sätt inte så seriöst, men känns å andra sidan väldigt ”Maldiverna”.
Tredje flygresan tog fyra och en halv timme och gick till Doha i Qatar. Där gick vi runt en liten stund och tittade på shoppingen (och den stora nallen som jag såg även när jag reste till Indien), men hamnade snabbt i loungen där vi åt en liten bit och slappade i sköna fåtöljer tills det var dags igen…
Fjärde flygresan tog oss hela vägen hem till Arlanda och tog 6 timmar. Det var en jobbig resa. Jag satt trångt bredvid en stor man som tog mer plats än man kunde önska och det hade börjat kännas rejält i kroppen att vi rest lääänge och att klockan i mitt huvud var långt in på natten.
Resorna gick dock bra och till slut, efter ovanligt lång väntan på väskorna, kunde vi hoppa in i en taxi och åka hem. Jag lyckades få upp blogginlägget från i söndags innan jag gick och lade mig och somnade som en stock!!
TACK MALDIVERNA!
TACK MJÖLIG SAND OCH TURKOST HAV!
JAG ÄR TACKSAM!
Tisdag på Maldiverna
VI HAR HAFT PROBLEM MED INTERNET SÅ HÄR KOMMER ETT INLÄGG JAG SKREV I TISDAGS:
Vår sista hela dag på Kuredu tog vi det riktigt lugnt. Vi gick till den södra udden precis bredvid sandbanken. Där möttes vi av något verkligen skoj! Under natten hade massa sköldpaddsungar kläckts! Det händer tydligen, men inte så ofta, så vi var mycket glada att få se spåren.
Vi lade oss under ett parasoll direkt efter frukost. Där låg vi i några timmar och sippade på vatten och iskaffe tills vi kunde det utantill.
Då gick vi upp till Sangu Bar (femtio meter bort) och spelade Yatzy och tog varsin öl.
När det kurrade i magen gick vi in och åt en härlig lunch. Jag åt en kycklingtoast och Per provade en tonfisk-dito. Vår kypare, Naufal, pratade lite med oss och konstaterade att detta var vår sista lunch. Han var väldigt noga med att fråga om vi skulle äta middag hos honom på Sangu Restaurant eller om vi skulle äta någon annanstans, så jag anade att han ville göra något för oss….
Per tog en tur med kameran medan jag gick hem till vår water villa. Här är några av de bilder Per tog för att försöka visa exakt hur coolt det är med sand och vatten!!
På vägen hem tog jag bild på lite blommor och blader…
Väl hemma i villan möttes jag av ett flygplan på sängen ihop med information om att det snart är dags att åka hem….
Sista kvällen tog vi en sunset cruise. Detta i hopp om att ha en skön kväll och att kanske, om vi hade tur, få se några delfiner.
Alla som skulle med på turen skulle samlas i Babuna Bar, som är huvudbaren här på ön, och då träffade vi Philip och Maureen igen! Så roligt! Vi var tillsammans med dem nästan hela turen och lurade till och med upp dem på båttaket för att kunna se bättre.
Tydligen hade vi mer tur än vad man kunde önskat sig. De hade inte ens sett delfiner de sista dagarna och just ikväll när vi var ute och åkte båt så fick vi inte bara se dem, utan vi fick en riktig show! De hoppade och studsade, följde vår båt, gjorde piruetter och dansade. Helt otroligt!!
Vi tog sedan en avskedsdrink med våra nya vänner innan vi gick upp till sista middag. Där möttes vi av beskedet att vi hade ett speciellt bord ikväll. De hade dekorerat ett av borden allra närmast havet med blommor och hade ställt en liten ”See you soon”-prydnad på bordet. Det var ju snällt av dem!
Slutligen satte vi oss i Sangu Bar och tittade på stjärnorna och summerade vår tid här på Kuredu. Det har varit fantastiskt! Vi kunde inte önska oss mer. Vilken underbar 50-årsresa jag fick!!!
Måndag på Maldiverna
VI HAR HAFT PROBLEM MED INTERNET SÅ HÄR KOMMER ETT INLÄGG JAG SKREV I MÅNDAGS:
Idag bestämde vi att ”slappa” så vi gick till poolområdet här nere i Sangu och lade oss under ett parasoll. Jag läste bok och lyckades hitta lugnet, men för Per så pirrade det i benen, så redan efter tjugo minuter så ställde han sig upp och började vanka.
Han var tvungen att göra något så han gick en snabb promenad runt ön. Det tog honom cirka fyrtio minuter, han såg en fantastiskt fin snäcka i bruna färger, flera minihajar längs med strandkanten och allt annat vackert som finns här på ön. När han kom tillbaks var han helt skyblöt av svett eftersom det är galet varmt här (ca 30 i skuggan) och det är inte riktigt lämpat att snabb-gå då. 🙂 Vi badade lite och fick ner tempen på honom innan vi njöt av varsin dryck och pratade lite.
så fotograferade vi dem. Då har vi minnet med oss ändå!
Vid lunchdags gick vi först in i barområdet och tog varsin drink, sedan gick vi och åt mat. Idag blev det en ”Steak sandwich” för Per och för mig blev det en grönsakspasta.
Mätta och glada gick vi tillbaks till vår Water villa. Där packade vi ner snorklingsgrejer och precis när jag trodde att vi skulle gå iväg och snorkla på ”the hourse reef” här på Kuredu, så gick Per och lade sig och tog en lur på sängen 🙂 Så kan det gå när man har semester!
Efter en kort stund tog vi oss dock upp till mitten på ön där vi gick ut på bryggan där flygplanen landar och avgår när man kommer hit till ön. Där har de byggt en trappa ner i havet så man lättare ska komma ut till husrevet.
Vi simmade längs med hela revet och såg färgglada fiskar, sköldpaddor, triggerfish (som jag är livrädd för) och en stor HAJ! Hjälp och hjälp igen! Jag var ganska rädd på slutet får jag erkänna. Jag var t.om. rädd för det vrak vi hittade där ute halvt på väg nerför branten ner i djupet. Det var så mörkt och illavarslande på nåt sätt….
När vi hade simmar längs med hela revet och nästan kommit fram till den boj, som vi fått information om att INTE passera vad vi än gör (Eftersom man då hamnar i för starka strömmar och skjutsas ut från atollen. ”Bäst att ha med sig passet i så fall” som de sa på dykcentret) så simmade vi in mot land. Det var RIKTIGT jobbigt eftersom lågvattnet hade börjat sätta in. Vi sparkade och sparkade, men kom liksom ingen vart. Vi tog i som bara den och till slut var vi på stranden. Jag med kramp i höger vad, men glad över att ha snorklat revet och ha sett så många olika djur!
Tillbaks på rummet såg vi återigen en rocka under vår solbrygga och laddade över bilderna från kameran till min iPad, men det gick inte att blogga pga dåligt internet så vi gjorde oss i ordning och gick och tog en drink före maten, som ikväll intogs på ”Far East”. Det är ett ett asiatiskt ställe med borden på stranden bredvid ”LOVE” i stora lysande bokstäver som serverar fantastiskt god mat. Det var kanske lite väl mörkt, men i övrigt var det ett härligt ställe.
På vägen hem använde vi husens ljus för att hitta hem!
En bra dag idag igen med andra ord!
Söndag på Maldiverna
VI HAR HAFT PROBLEM MED INTERNET SÅ HÄR KOMMER ETT INLÄGG JAG SKREV I SÖNDAGS:
Vi gick upp i vad vi tyckte var ”ottan” (klockan sju på morgonen) och smörjde in oss med solskydd över hela kroppen (förutom i ansiktet eftersom vi skulle snorkla senare och inte ville ha imma i cyklopet). När Per gick på toa så tittade han som vanligt ut mot havet. Vi har nämligen två stora glasdörrar ut mot havet inne på badrummet. Där ute såg han en hel flock delfiner som hoppade och lekte. Han ropade på mig och tillsammans fascinerades vi av de vackra djuren. Tänk att sitta på dass och se delfiner!! Ha ha ha 🙂
Vi åt en snabb frukost och sen gick vi ner till dykcentret här på ön. Idag var det nämligen dags för oss att åka på snorklingstur! Vår guide, Isabell från Tyskland, förklarade hur det hela skulle gå till och visade oss sedan ner till bryggan där vår båt låg och väntade. Efter en kort tur på cirka tjugo minuter passerade vi Harewhali där vi var häromdagen och åt på en undervattensrestaurang. Vi fortsatte dock cirka tio minuter till innan vi var framme på Komandoo.
Vi skrattade gott när vi passerade, det som verkligen är det man tänker på när man säger ”öde ö”. En liten sandhög med en palm på, omgiven av inget annat än blått hav.
Väl framme vid vårt första snorkelstopp (Komandoo) ritade och beskrev Isabell hur revet såg ut och hur vi skulle följa med strömmen längs med det. Efter det fick vi ta på oss våra simfötter, cyklop och snorkel och hoppa i havet.
Det är svårt att fotografera något på samma sätt som som ögat ser det. Det har jag sagt förut. Här ovanför är dock ett försök till att visa några söta fiskar. Korallen är nästan död och helt blekt. Detta, fick vi lära oss, beror på att det var så otroligt varmt i vattnet både 2009 och 2016 och det gick så fort så korallerna hann inte med att anpassa sig utan dog… Det växer ju ändå lite och dessutom sätter sig andra växter och alger på de döda korallerna, så fiskarna flockas ändå. Synd är det ändå på de färgglada korallerna….
På bilden ovanför ser ni en levande anemon och Nemos kusiner. De har en annan färg och färre ränder, men det är anemonfiskar precis som Nemo och hans pappa.
Bilden ovanför visar en dykare vid namn Mia. 🙂
Innan vi hoppade i vid Harewhali (vårt andra snorkelstopp som vår guide kallade för ”Aquarium” eftersom det är så många fiskar här vid detta rev) så hade Isabell sin genomgång av vi skulle vänta oss och hur vi skulle följa revet. Hon hade ritat upp de vanligaste fiskarna och var mycket rolig och tydlig, på samma gång.
Guiden hade förklarat att vi nog skulle simma genom stora stim av fisk, men jag hade inte förstått exakt hur många fiskar det verkligen skulle vara!!!
Det blåa på bilden ovan heter Per. Fiskarna i bakgrunden heter Bannerfish.
Fisken ovanför heter ”Unicorn fish” – det kan man nästan se!
Den här sköldpaddan var mycket mindre än de sköldpaddor vi har ”hemma” på Kuredu, men det var mycket bättre sikt här, så det var otroligt skojigt att tydligt se hur lugnt och stilla han simmade omkring och njöt av livet. Jag skulle gissa att han/hon var lite under en meter i storlek.
Den smala fisken ovanför heter ”Needle fish” – även här ett tydligt och beskrivande namn.
Med bilden ovan vill Per (som tog bilden) visa hur extremt djupt det blir direkt efter revet. Man förstår varför det kallas ”the drop”.
Här på bilden ovanför ser ni vår guide med den stora gula bojen. Den har hon för att synas tydligt och för att man ska kunna hugga tag i den om man t.ex. behöver rätta till något i sin utrustning , är lite rädd, är trött eller nåt sånt. Den behövdes inte idag för att rädda någon, men den var en bra guide för att veta var Isabell var. Strömmarna är otroligt starka så man ville följa hennes instruktioner på var vi fick snorkla. Detta så vi inte skulle driva ut ur atollen och hamna i Sri Lanka eller nåt 🙂 Jag provade att simma emot strömmen för att känna hur stark den var och insåg att jag simmade på samma fläck hela tiden. Hur hårt jag än sparkade med mina simfötter så kom jag inte framåt….
Glada och nöjda hoppade vi sedan upp på båten igen. Där fick vi kaffe, te och hembakt banankaka! Precis vad som behövdes efter vårt lilla äventyr!!
Det bästa med dagens snorkeltur är svårt att välja. Det var så mycket fint vi såg, men för mig var det nog ändå att jag inte var rädd. Jag njöt i fulla drag. Även när jag mötte en Triggerfish och Per pekade ut en Muräna!
På kvällen gick vi långsamt (på grund av värmen) mot de centralare delarna av ön. Där tog jag den här bilden på maken:
Ganska djungel-likt får man nog säga!
10-års jubileum!!
Idag är det TIO år sedan jag startade upp min blogg! Det är helt galet vad tiden går. Bloggen är viktig för mig. Den har dock ändrat sig väldigt mycket under årens lopp.
I början var det ett sätt att få skriva av mig. Jag skrev och skrev och många inlägg hade inga bilder alls. Nu är ju bloggen ofta byggd kring bilder och texten har fått kliva bakåt ett steg.
I början låg bloggen på en gratis sida där det kom reklam mellan varje inlägg. Den bloggen var lättredigerad och jag lekte mycket med utseendet och hade olika färger och former varje vecka. Det retade mig dock att någon tjänade pengar på min sida.
Efter ett och ett halvt år bytte jag därför till en egen domän, där jag fick välja helt själv vad bloggen skulle heta. Det var då den fick adressen www.miasblogg.se och då jag klev in i WordPress. Det är där vi är nu. Verktyget känns både enkelt och svårt beroende på vad man talar om. Jag har haft mycket roligt med bloggen och ibland har jag haft stora problem med tekniken.
Bloggen har visat sig bli mitt och Pers sätt att minnas, som ett fotoalbum över vårt liv. Vad åt vi förra nyåret? Var firade vi midsommar? När flyttade barnen? Var det fint väder när vi hade semester? Allt sånt som man önskar man skulle ha kvar i sitt minne, men som man inte riktigt har koll på.
Bloggen är kul. Så länge den är det, och så länge jag kan hålla virus, robotar och spam ute, så kör jag på! Häng med vet jag!
Här nedan kan ni se vad jag bloggat om på mina årsdagar under de första tio åren här på bloggen!
2017 var jag tydligen ute och åt middag på stan med Per, Marcus och Sofie och bloggade inte…. synd och skam, men så kan det gå!
Konstnär
Konstnären hade varit inne i vårt rum medan vi var och åt middag. 🙂
Sover utomhus på solsängen idag igen….