Fysioterapi för knä innebär att gå till gym minst tre gånger i veckan. Åtminstone är det så för mig.
Då och då ska jag ju besöka fysioterapeuten på hans gym, men däremellan ska jag alltså träna på helt egen hand.
Idag tog jag därför en friskvårdstimme och tog mig an uppgiften.
Först cyklade jag i femton minuter. Det var väldigt långa minuter…
Sen försökte jag mig på 10 x 3 cykelspark med det vänstra och sedan det högra benet. Tyvärr visade det sig vara riktigt smärtsamt för det högra knäet (oavsett hur liten vikt jag tog), så den misslyckades och fick avslutas med lite fuskhjälp av det vänstra… 🙁
Passet avslutades sedan med benpress 3 x 10 med ett ben i taget och det gick rätt bra!
Ni som har hängt med här på bloggen vet redan att mitt vänstra knä inte riktigt vill vara med längre. I mitten av februari började det protestera på allvar – och efter två veckors ihållande klagan gav jag mig iväg till doktorn.
Röntgen visade som tur var ingen artros, vilket såklart var en lättnad. Däremot gjordes ingen MR-undersökning, och arbetshypotesen just nu är en spricka i menisken. Jag har fått en remiss till ortoped för en ny bedömning, men den tiden ligger först i maj. Så fram till dess är planen tydlig: ta hjälp av fysioterapeuternas kunskap och bygga upp musklerna runt båda knäna.
Det har inte varit helt lätt att få en tid hos fysioterapeut, men idag ringde Idrottskliniken och erbjöd mig en återbudstid – och jag tackade JA utan att tveka!
Efter nästan en timmes undersökning, samtal och testträning i deras gym sitter jag nu med tre övningar som ska göras tre gånger i veckan. Det fanns en fjärde också, men den fick vi faktiskt stryka direkt. Den gjorde helt enkelt för ont. Och det kändes ändå helt okej. Richard, min fysioterapeut, var väldigt tydlig: det är smärtan som ska sätta gränsen för träningen – inte pannbenet. En påminnelse jag verkligen tänker ta med mig.
I ren entusiasm skaffade jag direkt ett gymkort till gymmet här inne i Filmstaden. Nu tänker jag gå dit mest för att bekanta mig med stället och se till att jag faktiskt kommer in i byggnaden – det sker nämligen via en app. Känns som ett äventyr i sig. Träna gör jag nog också en liten stund.
Just nu gör det dock ganska ont efter besöket på Idrottskliniken, så jag har tagit lite smärtlindring och försöker lyssna på kroppen. Det här blir en övning i gränssättning – på fler plan än ett.
Vi var på Clas Ohlson för att köpa NIKWAX att tvätta alla Pers jackor i (så de först blir rena, och sen återfår sitt skydd mot väta) när jag hittade en smart (tror jag) pryl för diskborste och disktrasa.
Per är nämligen rätt irriterad när jag lagt borsten i vasken och hängt disktrasan över skarven mellan de båda hoarna, så jag tänkte att detta kanske kunde vara lösningen.
Jag vet faktiskt inte hur bra det blev. Det är sant att det inte längre ligger något alls i vaskarna när maken kommer med sin kastrull eller stekpanna och vill ha full tillgång till hoarna….men nu ser jag borsten och trasan från långt håll så nu är jag inte nöjd.
