Jag drog ner till Solna Centrum efter jobbet idag. Mina testlinser hade nämligen kommit så nu har jag massa par att prova för att se om vi hittat styrkor, och sort, som funkar.
På vägen hem fick jag ett sms från maken som undrade om han skulle gå till Annas blommor i Solna och köpa tulpaner. Det tyckte jag absolut att han skulle….
Han frågade också om jag kunde träffa honom på Raketbaren, vårt favoritställe, och det kunde jag 🙂
Jag parkerade bilen och linkade (pga det onda högerknät) sedan in på Raketen. Där åt vi god middag och hade trevligt!
Jag har ont i ”fel” knä och har svårt att gå. Jag har alltid ont i vänster knä, men nu är det alltså höger som bråkar. Det stressar mig för det är ju mitt ”litar alltid på” knä….
Per ser till att jag kommer till och från jobbet genom att skjutsa mig varje dag. Gulle!
Här står jag och väntar när han hämtar bilen i garaget 🙂
Igår var Marcus och Alfred inne i stan efter att ha lämnat Vera på förskolan och Sofie på jobbet. De köpte finsemlor på Ritorno och åkte hem till Per och bjöd på dem.
Jag fick höra att de var en av de godaste semlor Per någonsin ätit så bär jag kom hem åt jag den som fanns till mig….busigt!
Den här helgen har verkligen givit energi och varit en av årets höjdpunkter!
Ni ser ju vilket väder vi haft! Lördagen var helt vindstilla. Söndagen blåste det som bara den, MEN solen sken!!
Isen på fjärden nedanför vårt hus ligger stadig och blank.
Man hör hela tiden hur det ”swishar” där ute. Det är folk som åker skridskor.
Jag hörde att några personer hade åkt långfärdsskridskor från Bromskär på Blidö ända ut till Möja.
Idag åkte Per inte skridskor, men han åkte igår. Idag blev det skor med broddar.
Det gick nämligen inte alls att gå utan broddar.
Det var snorhalt!
Här och var syntes små sprickor.
Vackert och läskigt.
Inne vid stranden är det också lite läskigt att se hur lite vatten det finns kvar i Östersjön. Vid bryggan där båtarna brukar ligga har vi nu en liten sandstrand istället.
”Spegelblank is på fjärden” – det är så vi kommer minnas 14/2-2026!!
Vi tog det lugnt på morgonen och tittade på morgontv och drack kaffe i flera timmar innan vi till slut tog oss utomhus.
När Per letade i boden efter isdubbar, långfärdsskridskor, lina och yxa så gick jag och fascinerades över glittret i snön.
Det går aldrig att visa på bild hur vackert något är i verkligheten, men jag tror ni ser glittret?!
Vi har inte haft så här lågt vatten på evigheters evigheter, så när vi om ner till det som brukar vara vatten fick vi fortsätta ut minst 50 meter till.
På ett ställe fanns en liten ”isvall” så den använde Per som sittbänk när han satte på sig skridskorna.
Återigen använde jag tiden till att fotografera.
Jag såg även till att få koll på linan och isdubbarna så jag skulle vara redo om maken gick igenom isen.
Per högg ett hål i isen för att få koll på isdjupet och då insåg vi att linan nog var helt onödig. Vi hade cirka 12 cm så då kan man köra lastbil på isen om man vill. En liten Per klarar den definitivt!
Solen sken från klarblå himmel så även om dagen började med minus 15 grader så kändes humöret på topp!
Maken är redo!
Vi gjorde upp en plan och sen satte han iväg. (Vår plan: Han skulle åka längs med land, inte ge sig rakt ut från land).
Den planen gjorde mig 100% avslappnad eftersom allt vattnet tyvärr har försvunnit. Där det normalt sett brukar vara 1,10 djupt var det nu cirka 30 cm djupt (gissning). Han skulle inte drunkna om han föll igenom 🙂
En sån här is vet jag faktiskt inte om jag någonsin har upplevt här ute. Jag har sett det på bild och på film, men idag var det verklighet. Jag såg rakt igenom isen!!
Kolla här!
Helt otroligt! Ni fattar varför jag älskar att bada här på sommaren va??? Sandbotten är det bästa jag vet!
Per drog iväg och jag såg att långt där borta gick Mattias och Karin med lilla Elvy i barnvagn. De var alltså också ute och njöt av dagen!
Jag gick och njöt!
Underbar dag!
Jag bad maken ta en bild av mig så det skulle finnas bevis för att jag också varit här. Denna bild nedanför har han alltså tagit!
På ett ställe hade den fyra kilometer breda fjärden rört sig så att isen spruckit. Den hade ju redan fryst samman igen, men tydlig var den.
Då och då gav isen ifrån sig ljud…
Per var till slut nöjd med skridskoåkandet och ville in på land igen.
Hemma vid huset kunde man tydligt se att solen står lågt på vintern. Vi får nästan ingen sol på oss.
Efter att ha tagit en liten promenad hem till Mattias, Karin och Elvy och snackat bort en stund, gick vi hemåt igen. Rätt snart fick Per lust att gå ner och basta så då tog vi oss återigen ner mot havet.
Här kan vi som vet hur det brukar se ut tydligt se att vattnet är borta….
Vi satt på bastualtanen och tog en god dryck medan bastun blev varm.
Då och då åkte några skridskoåkare förbi.
Vid ett tillfälle kom en grupp på 24 personer och swishade förbi. Jag filmade det hela och skickade filmen till grannarna som jag gissar önskar de var med i den gruppen.
Per och jag hoppade in i bastun och njöt av solens sista strålar samtidigt som aggregatet gjorde sitt!
Vi såg solen gå ner.
Då tackade vi för idag och traskade hemåt i badrock och tjocka ullsockor nedstuckna i vinterstövlarna.
Jag borde inte vara så förvånad för det händer ju faktiskt då och då, men jag reagerar ändå med pirrig glädje och fascination när jag ser att ISEN LIGGER på Svartlögafjärden! 🙂
Nu är det 2026 och jag ser på facebook hur folk åker skridskor för fulla muggar söder om Blidö. Här på östra sidan av ön, där fjärden är öppen och stor (och alltså inte lika säker) ser jag ingen där ute, MEN isen ligger och tjock verkar den vara!
Tyvärr var det inte så soligt idag så jag kan inte bjuda på vackra blåtonade bilder. Allt gick i grått idag.
Vi knallade ut på isen och det var läskigt att se att på det ställe där vi vet att det läcker ut sötvatten så blir det inte is. Det spelar ingen roll hur kallt det är, här fryser det inte.
Vid bryggan blev vi nästan fnissiga när vi såg hur lågt vatten det är. Det vet vi ju egentligen också redan om, eftersom skärgårdsbåtarna inte kan köra till vissa öar och eftersom färjorna varnar bilister att inte köra för fort när de kör ombord – detta för att inte slå i underredet på bilen.
Jag hoppas vi får den sol som SMHI har utlovat oss att få träffa imorgon. Den här bilden nedanför, fast i blått, är nog fin!
Per traskade runt inne i hamnen.
Vem drog ur proppen?
Hela bryggans betongunderrede ligger i dagen. Vi kör sandstrand där nu.
När Per är nyligen hemkommen från Japan så är han alltid väldigt morgonpigg. Det går ju över efter ett tag och så blir han den vanliga morgontrötta person han egentligen är, MEN så länge det varar så utnyttjar vi dagen och går upp tidigt.
Det betyder att jag kunnat åka med honom på morgonen hela veckan (istället för att promenera). Jag har varit först på plats varje dag. Oftast brukar vår floor manager ha kommit först, men inte den här veckan. Idag när jag som vanligt tog en sväng runt kontoret för att hämta en vattenkaraff och ett glas tog jag några bilder på vägen till köket. Ingen person i vägen 🙂
När jag kom till köket som vår floor manager, Sandra, och jag fick sällskap. Hon höll sig dock utanför bild!
