5/3 Mot Nagpur i Indien

God Morgon!

Klockan ringde tack och lov som den skulle 02:45, och jag hoppade gladeligen upp ur sängen för att göra mig i ordning. Jag var nämligen väldigt tacksam att jag denna gång ställt klockan på rätt sätt. 🙂 En annan gång (tror det var 2018) när jag skulle resa till Indien hade jag ställt klockan att ringa på en vardag men det var helg så självklart ringde den inte alls när jag ville. Det var bara ren tur att min man Per (som var i Japan på jobbresa) fick för sig att ringa mig för att kolla att jag vaknat, som jag ändå kom upp ur bingen hela tre minuter innan taxin kom. Den resan var inte alls rolig (ofräsch, oduschad och med oborstade tänder reste jag i 20 timmar)!!

Idag är det dock inte alls på det sättet – Nej, idag kom jag upp som jag skulle och kunde duscha och sms’a med mina resekompisar (för att se att de också vaknat) och ta mig iväg på det lugna sätt som jag önskade att få göra! Taxin var förbeställd och kom som den skulle – jag kände att ”jag har en bra dag”! Här går allt enligt plan! 🙂


Uppe på Arlanda mötte jag upp Jeanette och tillsammans checkade vi in och lämnade in våra extremt tunga väskor. I väskorna ligger inte bara våra kläder, necessärer och skor. Nej, där ligger även namnbrickor till alla som vi ska besöka (över 70 stycken har vi med oss). Vi har nämligen inte träffat mer än några få av dem förut så det kan bli svårt att lära sig alla namn så vi tänkte att namnbrickor för dem, och för oss, kan vara toppen! I väskorna ligger även massvis av godis som vi ska ge till dem från oss, samt tygväskor som är ”give aways” från vårt företag. Vi får alltså lättare resväskor på vägen hem än vi har på vägen dit.


När vi checkade in blev det strul med våra förbokade sittplatser men vi tror det löste sig till slut. När vi kommit igenom alla kontroller och hittat fram till gaten, så gick vi till ett café och samlade vi ihop gruppen och tog det lugnt fram till avgång.


”Gruppen”: Det är alltså jag och Jeanette som reser för GL (redovisning kan man säga) och så är det Kicki, Malin och Jennie som reser för AR (kundreskontra och fakturering). Den här gången kunde inte AP (leverantörsreskontra) följa med, men vi hoppas de kan åka senare under året.

Vår resrutt på vägen ner ser ut så här: Arlanda > Frankfurt > Doha > Nagpur. Vi har alltså två byten på vår väg fram till målet. Jag tror vi kommer vara lite mosiga i skallen när vi efter cirka 20 timmars resa (inklusive taxi och allt) kommer fram till hotellet, men vi ska försöka sova och vila så mycket det går!

Nu är vi på väg!!

Följ oss gärna och glöm inte att kommentera och peppa oss!!

Signatur

Nu drar 6:e Indienbloggen igång…

Att jag en gång i tiden startade en blogg beror ju till 100% på att jag i maj 2008 åkte till Bangalore i Indien på jobbresa. Utan den resan hade jag inte bloggat. Det är jag nästan säker på.

Varje dag under den resan så skrev jag långa mail där jag i detalj förklarade vad jag gjorde och hur jag kände och upplevde det jag var med om. Mailen spred sig allt mer och till slut var det många kollegor och kollegors familjemedlemmar som läste allt jag skrev. Den positiva och stora feedback jag fick gjorde att jag var ”tvungen” att starta en blogg när jag kom hem till Sverige igen och hade smält det jag varit med om…

Här kan ni läsa mitt allra första inlägg på bloggen om min chockupplevelse när jag som liten oerfaren skärgårdsbo drog iväg till det stora läskiga Indien. Det var så otroligt mycket text jag hann skriva under den resan att jag var tvungen att även göra ett andra inlägg för att få plats med all text.

Allt det där var ju många långa år sedan (och mer än 5500 blogginlägg sedan) och jag har varit i Indien flera gånger sedan dess. Jag var i Bangalore under 2008 tillsammans med Linda, Ulrika, Jorma, Micke och Daniel. Jag var där även under 2011. Då var jag där med Annalena. Jag var i Nagpur två gånger under 2018. Första turen med Jeanette och Line, och andra turen med Jeanette, Line, Tuija, Cim, Camilla, Anders och Therese S. Senaste resan var för tre år sen. Vi åkte nog precis när coronapandemin bröt ut under 2020 och vi som reste ihop, Jeanette, Kicki, Malin, Amanda förstod inte riktigt vad det var som hände, men många munskydd var det på vägen hem…

Nu är det alltså dags för min 6:e resa – imorgon bitti går flyget och självklart följer bloggen med oss!

Även denna gång åker jag till Nagpur, Indiens absoluta mittpunkt. Där är det varmt. Väldigt varmt. Här är en bild från webben som visar temperaturen natt och dag, så ni kan se att det är nästan 40 grader där nere. Pust!!

Denna gång är mitt resesällskap Jeanette, Kicki, Malin och Jennie.

Önska oss gärna lycka till och trevlig resa! 😉

Signatur

Smalbenskrock och inköp av färg och säng

Jag vaknade tidigt i morse och klev upp försiktigt så Per skulle kunna sova vidare. Jag gick in i köket och PANG så slog jag i smalbenet utav bara den rakt in i den helt öppna diskmaskinen.

Det gjorde så ont att jag hade svårt att fortsätta vara tyst. Jag lyckades dock linka iväg till frysen där jag hämtade isklamp och sen gick jag till soffan och låg med benet i högläge en lång stund medan isen fick göra den verkan den kunde.

Tyvärr gör smalbenet väldigt ont ännu och jag har ett stort sår. Det var inte det jag hade tänkt ha inför resan till Indien…men nu är det som det är. Tyvärr.

När Per vaknat och vi fått i oss frukost så åkte vi iväg till Emma och Victor i Sollentuna. Vi plockade upp dem och åkte till Blå Huset som är en Coloramabutik som säljer både Jotun- och Alcrofärg.

Emma och Victor letade kulör till sitt sovrum och Per och jag letade kulör till vår nya lägenhet. Efter noga letande i olika belysning så kunde Emma och Victor köpa en färg de tror på. Per och jag kände oss typ lika förvirrade som förut.

Vi drog sen iväg till IKEA där vi köpte säng till Emma och Victor. Vi provade även soffor och fåtöljer och kollade på lampor. Det viktigaste var dock sängen och den levereras hem till dem på torsdag nästa vecka!

Lunchen blev en klassiker!

Nu är det kväll. Jag har resfeber (taxin kommer om nio timmar) och försöker välja kulör…

Farewell dinner…

Per kom hem från jobbet igår och sa att jag skulle vara redo 17:15 idag. Han hade nämligen bokat fredagsmiddag på Sardin här i Solna.

Idag var jag därför redo att gå ”på ställe” och det gjorde vi.

Vi startade middagen med champagne och ’ndujabollar och friterad kronärtskocka, sen åt jag torskkinder och gambas. I glaset drack jag husets röda. Per åt terrine på fläsk och en torskkind. Allt jag åt var i smårättsstorlek så jag fortsatte sedan med två ostbitar. Allt var, som det alltid är på Sardin, vansinnigt gott!!

Det läckraste under middagen var dock maken!!

En Mini är ALLTID ren!!

När jag köpte min underbara lilla British racing green Mini Cooper, som självklart heter ÄRTAN, så tittade försäljaren på mig med sträng blick och så sa han:
En Mini är ALLTID ren”!!

Han förklarade att om man nu har fått köpa en så fin bil, så ska man ta mig tusan ta hand om den också och ge bilen den respekt som den förtjänar.

Jag har försökt leva efter den devisen, men inser idag att jag är en usel Miniägare.

Fy på mig!!!

Älskade sol!!!

Jag känner mig urlakad efter en intensiv period både privat och på jobbet. Här sitter jag dock nu och försöker titta på Mandalorian. Tankarna vandrar dock iväg.


I morse fick jag njuta av en krispig morgon medan jag väntade på skjuts till jobbet. Den blå himlen lovade gott i för dagen.


Vid halv elva fick jag faktiskt komma ut i ”vädret” eftersom jag hade ringt till Forex på Götgatan och de lovade att spara sina sista indiska rupies till mig.

Jag njöt verkligen hela vägen söderut på Götgatan från Medborgarplatsen. Vilken solig härlig vårdag!!

Efter utfört INR-inköp gick jag norrut igen och passerade denna vackra byggnad.


De kunde verkligen bygga förut!!


Syrran ringde för en stund sen från Arlanda. Ikväll flyger hon, maken och dottern till London. Pappa ringde också nyss. Underbara de som tänker på mig när jag ska i väg till Indien.

Indien alltså. Det bär av snart – sjätte gången för min del. Dock lika svårt att packa!

Renovering på söndagen


Söndag morgon – upp med tuppen! Även idag drog jag på mig jobbarkläder för att göra nytta!

Den här gången drog vi dock inte iväg till Marcus, utan hem till Emma i Sollentuna.

Emma var i och för sig på jobbet, men Victor var ledig och tog emot oss.

Vi gick igenom dagens ”to-do’s” och sen åkte vi till byggmarknaden och köpte täckpapp, maskeringstejp, spackel, målarfärg, rollrar, penslar, sandpapper och sånt som behövs när man ska renovera.

Per fick uppdrag på nedervåningen medan jag och Victor tog oss an det som ska bli deras sovrum på övervåningen. Victor tog kobenet och tog bort alla golvlister medan jag tog bort gardinstången, fönsterbrädan, krokar och spik ur väggarna. Sen dammsög Victor noga innan vi lade in täckpappen.

Per kom upp en sväng och då satte vi honom direkt i jobb 🙂

Jag spacklade ojämnheter och Victor skar bort tapet där den tyvärr inte satt så bra (tre av fyra hörn).

När Per var klar med fixet på undervåningen och dessutom satt fast en kran inne på gästtoaletten så ”tog vi kväll”. Då hade Emma precis hunnit komma hem från jobbet så hon fick se oss innan vi vinkade adjö!

Renovering på lördagen


Vi gick upp tidigt på lördagsmorgonen, åt en god frukost och sen drog vi på oss jobbarkläderna och åkte till Marcus och Sofie i Täby.

Där jobbade vi sedan med allehanda uppgifter, som att packa upp lådor, fixa med nätverket. Marcus satte upp en hylla för all teknik och jobbade med sladdhärvan för att få den att se prydlig ut.

Jag var utomhus i korta mikrostunder och fick se vintern på deras tomt. Anledningen att jag var utomhus var att jag bar oändligt många kartonger ut till ett av husen ute på deras tomt. Detta för att få lite ordning i huset. Kartongerna kommer ta sin lilla tid att packa upp så nu kan de stå där i gästhuset och gotta sig så länge.

Per och Marcus bar in sängen in i sovrummet och Sofie höll fingrar och tår för att den skulle få plats i den platsbyggda garderobslösningen. (Vilken den gjorde med allra minsta möjliga marginal dvs 0,0 mm till övers 😉 )

När vi kom hem på kvällen så lagade Per en god svamprisotto och så fick vi lite lördagskänsla ändå!

Det är tufft för kroppen att jobba med musklerna varje ledig stund, men det är skönt för själen att få hjälpa sina ”barn” när de behöver hjälp. Detta var en bra dag!

Emma och Victor har flyttat

Vår familj har en flyttperiod. I måndags gick Mackans och Sofies flyttlass och idag gick Emmas och Victors. Mitt och Pers blir inte så mycket ”lass” eftersom vi flyttar 2 meter uppåt men flytta ska vi ju…

Emilia och Johanna

När man jobbat i så många år som jag gjort så har man träffat många trevliga människor. När man är kollegor så blir man nästan vänner (mycket av klistret mellan oss är ju jobbet) och sen när man inte längre jobbar ihop så är det svårt att behålla kontakten. Jag gissar att det beror på det där ordet ”nästan” och på att livet rullar på.

Jag har haft turen att få träffa kollegor där ordet ”nästan” varit utsuddat och där man har svårt att släppa varandra bara för att jobbrelationen tagit slut.

Igår åt jag middag med två av mina nuvarande kollegor och två av mina dåvarande. Här fokuserade vi inte på nästan utan på värme och glädje.

Oj vad skoj! Härliga dem!!


Ja, maten var också härlig 🙂