När man jobbat i så många år som jag gjort så har man träffat många trevliga människor. När man är kollegor så blir man nästan vänner (mycket av klistret mellan oss är ju jobbet) och sen när man inte längre jobbar ihop så är det svårt att behålla kontakten. Jag gissar att det beror på det där ordet ”nästan” och på att livet rullar på.
Jag har haft turen att få träffa kollegor där ordet ”nästan” varit utsuddat och där man har svårt att släppa varandra bara för att jobbrelationen tagit slut.
Igår åt jag middag med två av mina nuvarande kollegor och två av mina dåvarande. Här fokuserade vi inte på nästan utan på värme och glädje.
Oj vad skoj! Härliga dem!!
Ja, maten var också härlig 🙂
