Författare: mia

Jag tror att jag har skrivit om det som kommer här nedanför förut någon gång, men med tanke på att jag har skrivit 773 inlägg här på bloggen så är det lite svårt att minnas exakt. Jag får hoppas att ni inte minns eller att det är så klokt, det som komma skall, att det faktiskt är värt att upprepas!!

Repeat or no repeat..här kommer mina kloka ord för dagen:

Man får inte roligare än vad man gör sig. Har ni hört den? Det låter lite fånigt, men tänk om det är sant? En av mina vänner har lärt mig att man väljer själv hur man vill må. När livet är tungt och mörkt, eller när man inte riktigt ser skogen för alla träd, då har jag fått lära mig att man kan göra denna enkla övning för att få grepp om livet. Nu behöver man faktiskt inte alls må skit för att göra den. Oavsett dagsform så får man en skön ”reality check” och jag mår alltid bättre efteråt eftersom jag faktiskt måste sätta mig ner och fundera lite över min dag. I vår familj har vi försökt att göra övningen vid middagsbordet.

Dagens hög och Dagens låg:
Fundera igenom dagen och tala sedan om för dig själv, och för den som vill lyssna, vad som varit ”Dagens LÅG” dvs. vad som varit tråkigast, sorgligast eller sämst med dagen. Fundera sedan på vad som varit ”Dagens HÖG” dvs. vad som gett dig mest glädje, energi eller goda vibbar under dagen. 

Det kan tyckas som en fånig och simpel liten övning, men den ger verkligen perspektiv på livet. När man går igenom dagen finns det oftast något där, hur ledsen eller arg du än är, som faktiskt inte varit helt dumt. Likadant när du mår riktigt bra så kan du glädjas extra mycket åt att den allra sämsta sak du upplevt under dagen var att lunchen var lite för salt eller något sånt.

Så här skulle min övning se ut idag:
HÖG:
Jag har vänner. Ett mycket oväntat sms på eftermiddagen värmde mitt hjärta. En, i och för sig väntad, hälsning via msn kändes skön för själen. Jag har vänner.

LÅG:
Jag tränade inte idag. Dimman och jag hade en dejt men det gick inga pendeltåg och jag kom inte på det förrän det var för sent att hoppa på något annat färdmedel.  🙁

Är ni beredda att prova?? Är ni osäkra, så tänk igenom övningen istället för att säga den rakt ut. Ingen behöver få veta 🙂

INSIKT
Jag har kommit på att jag är dålig på att delge min man små detaljer. Han får sällan höra om småsakerna som utgör en stor del av mitt liv. Jag är rädd att detsamma nog gäller för mina barn och säkerligen gäller det även er, min lilla tappra läsarskara. För att råda bot på detta tråkiga faktum (för detaljerna är enligt mig det som gör att man lär känna och förstår varandra) så tänkte jag berätta några små detaljer från min dag. Det här är detaljer ur mitt liv, en helt vanlig dag:

DETALJ 1
Jag har haft ont vid höger skulderblad sen vecka 32. Jag minns hur jag låg på bryggan på Blidö under min näst sista semestervecka och kände av axeln/skulderbladet. Det har inte blivit bättre utan det har gått upp och ner, men jag har ständigt haft lite värk. Sista veckan har det dock bara ökat i besvärlighetsgrad. Idag när jag klev in i köket på jobbet så såg en av killarna på IT-avdelningen att jag hade ont och föreslog att jag skulle gå till hans favoritnaprapat. Sagt och gjort. Jag bokade en tid hos Naprapatakuten! Halv tolv låg jag alltså på Maries brits på Norrtullsgatan och fick elektriska småchocker i ryggen. Det heter säkert något annat, men det var så det kändes. Som att få elchocker i ryggen. Marie hävdade att jag hade gått med det här väldigt länge (stämmer fint det) och att problemet nu satt hårt och djupt ner i musklerna. Jag kändes tydligen som betong på högersidan av ryggen och nacken. Hon masserade och tryckte och jag försökte slappna av och tänka på bättre tider. Efter sjuttio minuter var jag färdigknådad och jag fick knata gatan tillbaks till kontoret. Jag har helt klart blivit mer rörlig men det gör lite ondare, tror jag. Det var tydligen att vänta så jag är inte orolig. På tisdag ska jag dit igen och däremellan ska jag göra några övningar här hemma och gå och träna hos Dimman som vanligt. Jag hoppas verkligen att det onda går över med hjälp av det här. Det vore finfint!!

DETALJ 2
När jag kom tillbaks till jobbet var jag galet hungrig. Som viktväktare äter jag ju mycket bättre mat och faktiskt nästan mer mat än tidigare (men nyttigare såklart) och jag äter också mycket oftare medhavd matlåda. Idag åt jag en soppa som viktväktarna kallar för Höstsoppa (Per lagade den igår), sallad och knäckemacka. Det var riktigt gott! Den detalj som jag kanske inte var lika glad över var att jag nyss åt exakt samma sak till middag. Per är inte hemma ikväll och jag var för lat för att laga något. Soppan fanns i en matlåda och då tog jag den…..

DETALJ 3
Jag har bokslutsberedskap idag. Det betyder att om de som idag sköter Manpowers ekonomi behöver hjälp, i någon av de applikationer som de använder eller med någon av processerna, så ska de ringa mig. Jag ska sedan försöka lösa problemet så snabbt och bra som möjligt. Till min hjälp har jag en dator, mitt huvud och min bakjour. Idag är det min granne och kollega Anita som har den rollen. Det är bra med bakjour för om jag inte räcker till och behöver stöd så kontaktar jag Anita. Två huvuden är bättre än ett. Jag har dock lite svårt med beredskapen rent psykiskt. Jag gillar inte tanken på att inte veta alls vad de kommer att ringa om. Jag är alltid orolig att jag inte ska klara av kvällens utmaningar. Under två år och tre månader har jag dock varje månad, inte bara överlevt utan faktiskt klarat av det med bravur, så jag borde inte gräma mig….men det gör jag.

DETALJ 4
Igår fick jag höra en åsikt om mig som gjorde mig både eftertänksam och glad. Den glada tanken sitter kvar än i dag. Jag fick nämligen höra att fast det var uppenbart att jag har mycket att göra och måste köra för fullt, så var jag mjuk som skumgummi på utsidan. Det jag också fick hör var i och för sig att det ibland syns på utsidan av mig när jag har för många bajsmackor (jobbiga, tunga, svårlösta uppgifter). Då kan tydligen jag bli taggig i samband med att jag fokuserar på mackan. Den grejjen måste jag ju fundera på hur jag kan göra mjukare, men samtidigt vet jag ju vilka otroligt hemska bajsmackor jag haft ibland och jag vet inte hur jag hade kunnat vara skumgummi på utsidan just i de fallen, men jag kan fortsätta fundera på det. Just nu fokuserar jag på skumgummit! 

DETALJ 5
Per är på Hamburger Börs ikväll. Han ser på Joe Labero. Han var inte speciellt uppjagad över själva showen, eftersom han sett Joe flera gånger, men att gå ut lite och svira är ju aldrig fel. Förutom för barnen då förstås….de måste ju äta matlådor 🙂 Det braiga är ju förstås att vi inte slänger mat!

DETALJ 6
Idag fick jag en smärre chock!! Inte nog med att min pappa är med på facebook, idag gick min svärmor med också! Den här torsdagen måste nog vara en av två i samma vecka 🙂 Jag accepterade såklart den vänförfrågan jag fått och nu väntar jag med spänning på att få se vad som händer i den vänskapsrelationen. Heja Ingbritt!!

DETALJ 7
Min underbara dotter Emma som ibland är vass som ett rakblad, högljudd som en bergssprängare och sur som ättika har ikväll varit den bästa dotter man kan tänka sig. Vi har umgåtts en hel del ikväll, vi har pratat och jag har faktiskt gett henne några detaljer. Ännu viktigare: Jag har fått några detaljer om henne. Just nu sitter hon och njuter framför the Biggest Loser. Hela hon lyser av glädje och det får mig att vilja gå dit och krama henne!

Jag gör det helt enkelt medan ni smälter några oviktiga detaljer ur mitt liv!

KRAM

Ikväll jobbar jag över och kommer ikapp. Det är riktigt skönt.
Imorgon har jag lite mer koll på mitt jobb-liv.

Det är inte alls synd om mig för jag har sällskap av tre kollegor.
Vi sitter och lyssnar på musik medan vi jobbar.
Här är en av de låtar som jag önskat att få spelad allra flest gånger under kvällen.
Den har verkligen satt sig på min hjärna!!
Den är urglad i melodin och är så himla sorglig i texten.

Varsågoda!

 

I boken jag började läsa imorse när alla sov, men jag var superpigg stod det så här: ”Det är som det är och det blir som det blir.” Jag har funderat på den där meningen under dagen och jag vill verkligen sträva mot att ta livet precis så där. Acceptera att det är som det är och att det blir som det blir. Det är ingen idé att gräma sig över det som är nu och det är egentligen ingen idé att gräma sig för det som kommer. Självklart kan man laborera med tanken att ”det går ju att påverka hur det blir” och ”jag kunde nog ha påverkat historien som ledde till hur det är nu” men om man håller det enkelt så är det faktiskt som det är. Dessutom lär det ju bli precis så som det blir. För mig var det en skön tanke. Jag ska försöka leva mer med den där meningen i huvudet och inte oroa mig så mycket. Försöka duger!

När alla hade vaknat åt familjen Hertz en lååååång frukost framför tv’n. Det kan jag inte minnas när vi sist gjorde. Det kändes busigt på något sätt. Mätta och glada gick jag och Per sen ut på en solig promenad i skogen. På vår dryga timme i naturen hann vi se t.ex. detta:

Grannens urtjusiga fågelholk.

Fyra motorer minsann.

Kvarndammens vatten.

Trädens spegelbilder.

En något udda syn mitt ute i dammen…

Hua, det ser kallt ut!

9/10 kan man vara med när de maler dinkelmjöl i Kvarndammen.

Jag brukar oftast fotografera från den sidan…

Vass och badberg.

Vatten på väg ut i havet.

Kardborrar…

Här någonstans var det något som hände. Jag har benet fullt av nässelutslag och det sticker och gör ont. Fortfarande. Flera timmar senare….

Vackert Vasst Visset

I träsket växer björken

Glädjespridare hemma på gatan igen

Eftersom det är lite synd om mig och mitt ben och eftersom det faktiskt är söndag, så ska vi nu sätta igång ett filmmaraton. Idag blir det Matrix för hela slanten!

…men det ska hålla den borta!

Förra helgen tog jag bort nätet som låg över gruset under vår altan/balkong.

Den här helgen lade Per tillbaks det. Det finns inget annat att göra eftersom katterna avlöser varandra i att ha denna yta som toalett. När nätet ligger där så kan de inte krafsa grus över ”högen” och låter därför bli att gå dit. I långa loppet får vi nog stenbelägga ytan. Precis som grannen gjort. Trist att behöva lägga pengar på något som vi inte kommer att se (den är ju under altanen), utnyttja till tomtyta på något sätt eller på annat sätt ha glädje av.

Lördagsmorgon.

En stor kopp varmt te.

Uppkrupen i en skön soffa.

Musik i högtalarna.

Inga måsten.

Blå himmel utanför fönstret.

Lördagsmorgon.

Mums!

 

Jag är fyrtioett år gammal och borde nog veta varför vissa saker fungerar precis så som de fungerar, men det finns fortfarande MASSOR av saker som jag inte alls har koll på. Irriterande, men helt sant.

I baksätet på min grannes bil har jag under två mornar funderat på fenomenet ”dimma”. Jag menar helt vanlig dimma som gör luften helt mjölkig, inte min sjukgymnast ”Dimman” som tränar mina ben tills de känns som om de vore fyllda med just mjölk 🙂 Nä, jag menar helt vanlig dimma. Jag tror att det har något med värme och kyla att göra, att det har med fukt att göra, men jag har inte full koll. Det var alltså dags att googla fenomenet. Så här ligger det till: ”Dimma innebär att luften är så full med vattendroppar att sikten är mindre än 1 km. (Sikt mer än 1 km = Dis) Det är egentligen ingen större skillnad på moln och dimma, men moln når aldrig marken. Dimma uppstår antingen när fuktig luft kyls av eller när luftens fukthalt ökar.”  Så nu vet vi!! Det var ungefär som jag trodde. Kan man säga att jag egentligen visste då?? 🙂

DIMMA sedd ur en Toyota Prius bakruta:

När jag åkte hem var det inte alls dimmigt. Då var det soligt och fint. Luften var alldeles krispig och fin. Inte nog med den höstglädjen utan när jag släpptes av hemma vid huset så träffade jag dessutom på en glad, rund och trevlig nyinflyttad granne. Hon hade alltså flyttat in i det hus mittemot vårt, där det tidigare bodde en familj som ständigt och jämt körde på vår gräsmatta, stötte till våra blomkrukor och lät sin katt skita på vår tomt. Glädjen blev mer sprittande när det visade sig att hon varken har katt eller stor bökig bil. Hon har en pytteliten bil och var redan förundrad över att det fanns katter i området. Härlig granne!! Härlig frisk höstluft!! Jippie!!

…Eller?? För tror ni inte att en annan grannes jäkla kattskrällar har börjat skita hos oss nu? Jag tror jag blir galen!!

Men vet ni? Jag väljer faktiskt att lägga det åt sidan just nu och gläds med höstlöven som rasslar utanför mitt fönster. Jag går in så slipper jag se det!

Istället rullar jag runt av lycka i min helg- och höstglädje! Jag ska verkligen andas i helgen. Jag uppmanar faktiskt alla att stanna upp en liten sekund och andas in och känna efter vad det doftar. Här borta i Sollentuna doftar det i alla fall riktigt gott!!

Trevlig älg!!