Jag pulsade uppför den lilla grusvägen förbi alla grannars hus och svängde av mot stranden. Det var rejält jobbigt eftersom jag fick kämpa med varje steg i snön. Att vägen hade plogats så sent som igår märktes det inget av.
På stigen ner från grusvägen mot vattnet såg jag tydliga tecken på att även enar och tallar tycker att snön är lite i väl jobbigaste laget.
Överallt låg det tallgrenar som fått ge upp för den tunga snön.
Jag vågade inte riktigt gå in i skogen och gå längs med stranden eftersom det hela tiden föll grenar, eller stora sjok av snö.
Per tog dock en tur längs med stranden och sa att det var som plockepinn. Överallt låg det stora tallgrenar som sett sin överman i väderguden. Vi såg dock inga stora skador. Bastun och vedförrådet har fått känna på tallgrenar och en grannes inhängnad runt ett träd har av någon anledning fått nog.
Inga stora skador vad vi kan se idag.
Jag tittade åt andra hållet och njöt av havet. Där såg man inget kaos alls.
Jag pulsade sedan upp igen till huset och såg hur grannarna, Jenny, Anders och deras dotter Mathilda, skottat sig fram ur huset och nu gav sig av in mot stan. Vi har kontakt under deras resa och det verkar gå långsamt (med omvägar pga fallet träd) men säkert, hem mot staden.
Själv stannar jag kvar här ute på ön, tänder en brasa, duschar av mig skottningssvetten och spelar en omgång yatzy med maken.
PS. Jenny, Anders och Mathilda hörde precis av sig och är tryggt hemma i stan! DS
